genom nålsögat

En del är alltid så där vuxna i betydelsen att de tar ansvar och står över oförrätter. Sådan är inte jag. Idag till exempel var jag på Annas lunchpass på Heleneholm. Jag brukar inte gå på Annas måndagspass, finns ju ett på Parkmöllan på den betydligt smidigare tiden kl fem, men hade handledning på eftermiddagen så det vara bara att trampa iväg. Det var som naturligt är, särskilt i januari, inte bara jag som skulle jympa utan salen var full av mer eller mindre vältränade damer och några herrar. En av dessa var min före detta chef. Det var mot henne jag uppvisade mitt vackra sinne för långsinthet och följaktligen inte hälsade på henne. Hon hälsade inte på mig heller eller gjorde någon ansats att visa att hon sett mig så jag har inte dåligt samvete för det. Särskilt inte som vår senaste kontakt skedde via fackombud. Men om jag varit lite större hade jag sagt hej, frågat om allt var bra med henne och gått vidare. Det gjorde jag inte. Och jag bryr mig inte hur det är med henne. Men det hade varit god ton.

---