Svinvaxning
Som är bekant för alla som har tagit sprutor tillsammans med mig så är det något jag drar mig för så mycket jag bara kan. Inför resor till hittepåländer där man måste vaccinera sig bokar jag alltid in tiden så sent som möjligt. Alla gulsotesprutor de så glatt avfyrar i en och som man ska fylla på har av naturliga skäl inte blivit ifyllda i tid. Jag hade kanske varit lite noggrannare med det om de bara sagt till en när man skulle komma tillbaka för påfyllning, men det har de aldrig gjort på de vaxcentraler jag varit på. Och det är inget man frivilligt ringer och frågar om annars heller.
Den värsta giftinjektionen jag fått var mot gula febern för ganska prick sju år sen. Då kunde jag överhuvudtaget inte lyfta armen några timmar senare. Fruktansvärt ont. Den behöver man tack och lov inte ta om när man har fått den iaf.
Så idag var det som sagt min tur att få svinvaxet. Mellan 10 och 14 var tiden utsatt så jag gjorde som de allra flesta 20-29-åringar som tillhör Södervärns vårdcentral och gick dit så jag var på plats tjugo över ett. Riktig folkfest hade det kunnat vara om det inte varit för att alla var trötta och bakfulla. Ungefär 200 människor stod mindre glatt och köade ner i korridoren. En stund efter min ankomst började kön vända till ett J som blev mer och mer likt ett U allteftersom tiden gick. Jag var mycket nöjd med att inte ha kommit senare. De flesta hade tagit med sig sin partner eller gänget de var ute med kvällen innan. Själv är jag ganska ensam om att tillhöra Södervärn så jag stod där alldeles övergiven. Hann läsa ungefär 35 sidor i Hjärtdjur innan jag fick gå hem.
Jag hatar verkligen sprutor. Det gör så förbannat ont. Ont så man vill börja gråta. Och sen säger de till en att man ska andas. Eh, nej. Man behöver inte så mycket syre som man kan tro vill jag påstå. Och om det är något jag inte tänker göra för en sån faktiskt väldigt mesig sak som att vaxa sig så är det att gråta. Eller vara riktig tönt så att man måste ligga ner. (Det gjorde jag iofs en gång när jag skulle få någon vaxspruta. Men inte efteråt.) Sen tycker också att folk är så himla fåniga när de sitter där efteråt och ber kompisen hämta vatten för att de "mår så dåligt". Skärp er!
En undran för övrigt: Hur går det med svinet i övriga världen, dvs den som inte är västvärlden?
Den värsta giftinjektionen jag fått var mot gula febern för ganska prick sju år sen. Då kunde jag överhuvudtaget inte lyfta armen några timmar senare. Fruktansvärt ont. Den behöver man tack och lov inte ta om när man har fått den iaf.
Så idag var det som sagt min tur att få svinvaxet. Mellan 10 och 14 var tiden utsatt så jag gjorde som de allra flesta 20-29-åringar som tillhör Södervärns vårdcentral och gick dit så jag var på plats tjugo över ett. Riktig folkfest hade det kunnat vara om det inte varit för att alla var trötta och bakfulla. Ungefär 200 människor stod mindre glatt och köade ner i korridoren. En stund efter min ankomst började kön vända till ett J som blev mer och mer likt ett U allteftersom tiden gick. Jag var mycket nöjd med att inte ha kommit senare. De flesta hade tagit med sig sin partner eller gänget de var ute med kvällen innan. Själv är jag ganska ensam om att tillhöra Södervärn så jag stod där alldeles övergiven. Hann läsa ungefär 35 sidor i Hjärtdjur innan jag fick gå hem.
Jag hatar verkligen sprutor. Det gör så förbannat ont. Ont så man vill börja gråta. Och sen säger de till en att man ska andas. Eh, nej. Man behöver inte så mycket syre som man kan tro vill jag påstå. Och om det är något jag inte tänker göra för en sån faktiskt väldigt mesig sak som att vaxa sig så är det att gråta. Eller vara riktig tönt så att man måste ligga ner. (Det gjorde jag iofs en gång när jag skulle få någon vaxspruta. Men inte efteråt.) Sen tycker också att folk är så himla fåniga när de sitter där efteråt och ber kompisen hämta vatten för att de "mår så dåligt". Skärp er!
En undran för övrigt: Hur går det med svinet i övriga världen, dvs den som inte är västvärlden?
Kommentarer
Trackback
