Ta inte mitt blod ifrån mig

När jag var på vårdcentralen idag stirrade donationskorten på mig alldeles för länge. Seb tjatade på mig väldigt för en massa år sen om att jag var tvungen att anmäla mig till donationsregistret. Jag var tveksam. Rent logiskt är det klart att man ska donera bort sig själv om det skulle bli aktuellt, men ändå jag vet inte. Iaf så anmälde jag mig till slut tror jag. Jag är dock inte säker på om jag faktiskt gjorde det eller bara hade ett donationskort i plånboken. Så när korten nu stod framför mig hela tiden jag stod i kö till receptionen och medan jag väntade på att komma in på läkarrummet tog jag ett. Kanske tar jag mig i kragen och anmäler mig. Förhoppningsvis gör jag det.

En annan sak jag också har lite svårt att ta mig för är att lämna blod. Det händer någon gång om året att jag går in på geblod.nu och läser om det. Sen vågar jag inte. De skriver så läskiga saker och har så obehagliga bilder.

När jag har varit utomlands på lämpliga ställen har jag alltid känt mig ganska nöjd eftersom jag då inte fått göra det. Jag jämför med att ta blodprov. Och det gör ont. Att då ha den där nålen (jag har svårt för nålar och sprutor rent generellt) i armvecket i tio minuter! Nej, någon får övertala mig att följa med till blodcentralen isf. Jag följer med, men går inte på eget bevåg.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0