Nyårsåterträff
Nästa nyår har Cissi och jag inte fest. Vi förväntar oss istället bli bjudna på kalas. Tre år i rad så nu får någon annan av alla hur många som helst som supit ner sig hos oss ta över stafettpinnen.
Denna gång satsade vi på återträff och dukade än en gång på golvet och plockade fram champagneglasen. Trevliga som vi är hade vi också fixat fram kuddar som räckte till de allra flesta så att alltför ont i beniga rumpor undveks. Tomas var också värd och skötte sin roll föredömligt genom att överlåta all planering och fixning åt oss och sen ta hand om städningen. Ett tal till oss höll han också. Bra Tompa.
Annars är det väl inte så mycket att säga egentligen. Det trippades, hoppades och dansades fram på borden redan vid sjutiden, folk drällde in mest hela tiden, det dansades på golvet till och från, flaskor tömdes på löpande band, mat åts och det blev till och med lite drama och hångel. På tolvslaget skålades som utlovats för värdighet och sen sprangs det omedelbart in igen. Eller det kanske bara var Cissi och jag som sprang in igen. Det var liksom inte som att jag orkade gå hem om för att hämta ytterkläder så att man kunde uthärda de uppskattningsvis närmare tio minusgraderna mer än de tre minuter som gjordes. Närmare halv sex försvann de sista gästerna. Då hade Cissi redan gått och nannat kudde och jag lade ett par timmar på att röja upp det värsta och än en gång inspektera handfatet som okänd gärningsman pajat.
07/08
08/09
09/10
Denna gång satsade vi på återträff och dukade än en gång på golvet och plockade fram champagneglasen. Trevliga som vi är hade vi också fixat fram kuddar som räckte till de allra flesta så att alltför ont i beniga rumpor undveks. Tomas var också värd och skötte sin roll föredömligt genom att överlåta all planering och fixning åt oss och sen ta hand om städningen. Ett tal till oss höll han också. Bra Tompa.
Annars är det väl inte så mycket att säga egentligen. Det trippades, hoppades och dansades fram på borden redan vid sjutiden, folk drällde in mest hela tiden, det dansades på golvet till och från, flaskor tömdes på löpande band, mat åts och det blev till och med lite drama och hångel. På tolvslaget skålades som utlovats för värdighet och sen sprangs det omedelbart in igen. Eller det kanske bara var Cissi och jag som sprang in igen. Det var liksom inte som att jag orkade gå hem om för att hämta ytterkläder så att man kunde uthärda de uppskattningsvis närmare tio minusgraderna mer än de tre minuter som gjordes. Närmare halv sex försvann de sista gästerna. Då hade Cissi redan gått och nannat kudde och jag lade ett par timmar på att röja upp det värsta och än en gång inspektera handfatet som okänd gärningsman pajat.
07/08
08/09
09/10
Kommentarer
Postat av: Ramstedt
Vi blir ta mig fan snyggare för varje år! Bra jobbat dekadens!
Trackback
