Idag dog jag nästan, typ
Döendet kan ju vara lite överdrivet och Erics kommentar om att min rädsla var irrationell naturligtvis helt korrekt. Men om ni tänker er den där spindeln som gjorde utfall mot mig från korgen på diskgolvet när jag sköljde sallad så förstår ni bättre. Kroppen var alldeles rund, som ett klot i övernaturlig knappnålsstorlek. Alltså mycket större än ett knappnålshuvud, men precis så rund som dem med färgglada knoppar. Och sen långa tunna ben som kan ta sig in och ut och fram precis som den vill. Inte bra.
Annars när jag jobbat nu är att igår brände jag mig på en kastrull så jag en stund var lite rädd att det skulle börja vara sig. Nu ser det bättre ut. Folk har i vanlig ordning varit konstiga. Varför lämnar man sin bricka på bordet ute i trädgården? Varför gjorde alla det idag? Tyckte de själva att det var trevligt att försena maten till folk genom att vi får offra en från köket till att springa med diskbrickor hela tiden? Tydligen.
Imorgon ska det vara sol igen och för en gångs skulle vid den typen av väderförhållanden ska jag inte jobba. Så om ni vill något återfinns jag på Scaniabadet från kanske tiotiden. Bara så ni vet.
Kommentarer
Trackback
