genom nålsögat

Jag har gjort min födelsedag till en grej. Det finns dem som fått ångest när de glömt höra av sig när jag fyllt år. Det är överdrivet, men faktum kvarstår att jag gillar den där dagen. Därför blir jag också lika irriterad när fadren med familj konsekvent vägrar komma, utan åker till Susannas familj samma dag eller dagen innan år efter år. Det är tydligt hur prioriteringarna ligger. Det är inte som att datumet ändras direkt. Jag firar oerhört konsekvent på min födelsedag. Enda gången jag har gjort ett undantag vad jag kan minnas är när jag fyllde 18, det år familjen Thelaus-Venant inledde sina skita-fullständigt-i-när-jag-fyller-år och bara uppmärksamma när småflickorna och mina bröder (Shitty flyttade för långt för för längesen för att det ska räknas) firar. Då tog vi det dagen innan, på Blems födelsedag, och på min dag åkte jag, mor, Daniel, Daniel och Claes tror jag vi var till Louisiana och såg Andy Warhol-utställningen. Och ja, jag tar det personligt. Så var det sagt.