genom nålsögat

Förra veckan skrev jag apropå om Dating in the dark om en vän som vaknade av att en man försökte ligga med henne på en fest. Hon gjorde inget efteråt. Ingen anmälan, ingen rapport till deras gemensamma chef. Så var vi några stycken som käkade och drack vin för ett par dar sen och detta kom på tal igen. Halva sällskapet hade varit med om samma sak som tjejen med Dating in the dark-killen. Ingen hade gjort något efteråt. En tjej hade legat i samma säng som tre andra när hon vaknade av att en för henne okänd man höll på att dra av henne kläderna på underkroppen. Andra berättade om manliga chefer som gjort väl fysiska närmanden på jobbet och efter att ha fått nobben blivit utfryst av densamme. De gjorde inte heller något efteråt. Andra jag känner har råkat ut för klassikern att ta med sig en man hem från krogen, någon hon känner eller ej, och sen ångra sig. Det går ju inte. Om man har lämnat ett ställe tillsammans är det ett tvång att ligga med honom sen också. Följden här blir återigen att inget händer, ingen anmälan görs.

Det är i detta det blir problem. Ingen gör något. Av förklarliga skäl. En kvinnas röst hamnar allt som oftast i skräpkorgen när en man öppnar munnen och ger sin version av ett händelseförlopp. Och då kvittar det om han ljuger sig blå. Hans ord väger tyngre, särskilt om man han står högre upp i hierarkin till exempel på en arbetsplats. Följden av att anmäla eller om det är en kollega säga till överordnande blir då i regel att inte alla, men fortfarande en hel del kommer att ställa sig på mannens sida och hon hamna utanför. För det är så det är idag, hon blir misstänkliggjord eftersom han aldrig skulle ha försökt något om inte hon hade inbjudit till det först. Så mycket för att vi skulle ha kommit någonstans den 8 mars 2010.

---