genom nålsögat

Vi åkte till Plaskvallen för att se fotboll. Redan innan avspark tappade vi humöret när vi stod i kö till toaletten och hade Jimmie Åkesson framför oss. Obehagligt. Han var naturligtvis klädd i Mjällbys färger. En man som han skulle aldrig kunna hålla på ett lag som inte sätter -son mer eller mindre som krav för en plats i startelvan. Detta ställer till problem för mig nu också, för jag behöver kissa men då kommer jag att tänka på honom och då vill jag verkligen inte ta av mig trosorna.


Var de där för att kontrollera att ingen spöade Jimmie?

I första halvlek hade Malmö alldeles glömt bort att det var det de fick betalt för att göra. Istället tänkte de att det här var en spännande gropplan med vattenpussar, varför inte kräla omkring i den istället för att sparka på den där bollen laget med tights och mjukisbyxor leker med. Det är så olika vad man tycker om det där. Rolle verkade inte hålla med den allmänna inställningen och påpekade väl detta i pausvilan. Andra halvlek ryckte de iaf upp sig och det fanns något hopp, även om det också grusades i slutändan.

Efter matchen fick vi vänta drygt 50 min innan vi överhuvudtaget kunde lämna parkeringen. Jag lät mina tonårstendenser få fritt flöde och räckte finger åt biler som prejade ut oss. Bara män över 50. De kunde ha det. Jimmie traskade också förbi under tiden. Ingen gasade. Det är fel på folk.


Jag var inte glad i bilen hem. Särskilt inte när vi blev hånade i en mataffär. Men jag var stor och påpekade inte att Mff fortfarande ligger sex poäng före i tabellen.


Förra gången vi förlorade var Jofi också med. Jag ser ett mönster. Det och regnet.

---