Samuel

Ett barn skriker en våning upp. Alltså inte hos Cissi och inte hos galna operatanten. De har inga barn. Inte vad jag känner till iaf. Nej, i lägenheten bredvid Cissis som inte är galna operatantens. Nymfen skriker här. Allt är som vanligt. Jag har lagt orimligt mycket tid på Norrbottenskuriren. Det är för att jag läser Samuels diktmanus och det är 74 sidor långt. Jag är förkyld och känner mig mer och mer som fetvadd snarare än bomull och har inte någon vidare koncentrationsförmåga i stunden. Det hade varit bra om jag haft allas texter utskrivna, lättare att läsa och jämföra inom då. Jag har inte papper till skrivaren så det räcker att få ut ens en persons texter. Eller jo, kanske, men inte så att jag vill lägga pengarna på det, bläckpatroner är dyra och i vår kursavgift ingår fria utskrifter. Problemet är att de där skrivarna vi kan skriva ut gratis på ligger i Skurup och där är vi aldrig och om man ändå åkte dit skulle det inte hjälpa eftersom ingen i vår klass fått nyckel så vi kan komma åt dem så den möjligheten har jag fortfarande inte nyttjat. Jag vet inte riktigt vad vår kursavgift ska täcka. Vi betalar alla böcker, resor, inträden och som sagt ev utskrifter själva. Sånt ingick förra året. Jag vet inte. Kanske borde jag bara fortsätta dricka mitt hibiskuste och läsa klart Samuels dikter. En del tycker jag är riktigt bra av dem. Hade varit trevligare att läsa dem i badet. Men jag har hört att det är dumt med elektronik och vatten och jag har inga utskrifter så det blir soffan. Ja, det var allt för tillfället.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0