Guld är en himmelsblå metall
Det har varit stressens och anspänningens tid. Men nu har vi gått in i en ny, glädjens period! Det var så vackert på stadion. Vi var på plats i kön in strax efter tre. Sen väntade vi och väntade på att släppas in. Jag såg förvånandsvärt många bekantingar framför och bakom oss. En del hälsade jag på, andra låtsades jag inte se. Allt som vanligt alltså. Väl inne letade vi redan på Fulle & co. Det var förvånansvärt bra med plats och jag var oerhört nöjd med att kunna luta mig mot väggen. Nerverna hade slagit ut i full blom och illamåendet och den allmänna varför-utsätter-jag-mig-för-det-här-känslan slog ut mitt balanssinne tillfälligt.
Det släppte tillfälligt vid målet. Och läget förgylldes än mer vid det andra. Avsaknaden av matchbilder från Olympia fulländade glädjen. Sen var det dags att springa ut på plan!
Se så påklädda spelarna fortfarande är!
Vid det här laget är det en del som inte har fått behålla mer än sina kalsonger.
Det var så fint! Och gräset luktade så mycket gräs!
Alla ville naturligtvis ha souvenirer.
Så även vi!
Medan spelarna öppnade skumpan i omklädningsrummet gjorde vi detsamma hos Lisa. Hon hade tänkt till hon och lagt flarran på kylning! Så vi satt där Lisa, Krill, Shitty och jag och drack bubbel och kollade sporten. Det var som det skulle. Precis som det skulle. Sen sökte vi oss till Möllan där vi mötte upp med Petter och ölade oss kvällen fram. Vi fick också lära oss några nya sånger som denna "Han kom som ett flyktingbarn, nu är han kung i stan! Dardan Rexhepi, Dardan Rexhepi." Ja, precis.
På väg till Debs guldfirande träffade vi på Fulle och Jonathan. De skulle till Hipp för lagets firande. Det lät roligare. Så vi cyklade på istället. På plats shottade Halsti minttu och dansade på bardisken. Det senare upprepade Dahlin en timme senare. Och så var det kramkalas med alla spelare. Tuffare än så är vi inte.
På väg därifrån: Elanga pissade i ett gathörn.
Läste idag om pokalen: "Det är en och annan som har tagit på den. Den är inte skinande nyputsad, utan det är mycket läppavtryck och annat." Vad är annat undrar jag. Vill jag veta?
Det släppte tillfälligt vid målet. Och läget förgylldes än mer vid det andra. Avsaknaden av matchbilder från Olympia fulländade glädjen. Sen var det dags att springa ut på plan!
Se så påklädda spelarna fortfarande är!
Vid det här laget är det en del som inte har fått behålla mer än sina kalsonger.
Det var så fint! Och gräset luktade så mycket gräs!
Alla ville naturligtvis ha souvenirer.
Så även vi!
Medan spelarna öppnade skumpan i omklädningsrummet gjorde vi detsamma hos Lisa. Hon hade tänkt till hon och lagt flarran på kylning! Så vi satt där Lisa, Krill, Shitty och jag och drack bubbel och kollade sporten. Det var som det skulle. Precis som det skulle. Sen sökte vi oss till Möllan där vi mötte upp med Petter och ölade oss kvällen fram. Vi fick också lära oss några nya sånger som denna "Han kom som ett flyktingbarn, nu är han kung i stan! Dardan Rexhepi, Dardan Rexhepi." Ja, precis.
På väg till Debs guldfirande träffade vi på Fulle och Jonathan. De skulle till Hipp för lagets firande. Det lät roligare. Så vi cyklade på istället. På plats shottade Halsti minttu och dansade på bardisken. Det senare upprepade Dahlin en timme senare. Och så var det kramkalas med alla spelare. Tuffare än så är vi inte.
På väg därifrån: Elanga pissade i ett gathörn.
Läste idag om pokalen: "Det är en och annan som har tagit på den. Den är inte skinande nyputsad, utan det är mycket läppavtryck och annat." Vad är annat undrar jag. Vill jag veta?
Kommentarer
Postat av: Jesper
souvenirerna, är det joints?
Postat av: Teresa
Naturligtvis. Det är ju så här i Malmö. Med ett lag med så olika bakgrunder är det klart att en del har tagit chansen att göra målen till riktiga höjdare även på andra vis.
Trackback
