genom nålsögat

Det händer att Bo har rätt. Det är naturligtvis inte ofta eftersom man inte ger honom tillfälle till det i onödan. Inte för att han är störig och hånar en för det så som jag skulle göra, men ändå. Nu inser jag dock att så är fallet. I ungefär ett och ett halvt år har han lite då och då påpekat att jag bör skaffa mig ett externt tangentbord till datorn. Hans skäl har varit att man dödar ryggen annars. Det är naturligtvis korrekt, särskilt om man som jag i regel skriver halvliggandes/sittandes i soffan. Det är dock inte det som gör att jag ser en poäng i hans åsikt. Nej, det är snarare det här att min vänstra handled har dött. Så nu har jag lindat den så gott jag kunnat (vilket är ganska halvdant) och kan med lite god vilja skriva ändå. Så länge handleden är helt stilla och inte böjs går det bra. Nu är det så klart inte det lättaste, men om man bara skriver med en hand går det bättre. Om man bortser från hastigheten på skrivandet då. Det löser sig. Snart är jag klar med den här översättningen av hittepå också. Då kan jag skriva för hand så länge. Disken mår också bra i köket, den står fint där.

---