Svaga hjärtan
Min farmor ringde och grät. Hon ska få en pacemaker och är rädd. Operationen är några dagar före hennes 87-årsdag. 87-årsdag! Jag försökte lugna henne och mot slutet av samtalet grät hon inte längre utan stressade över att det inte skulle bli något födelsedagsfirande nu eftersom hon skulle vara på sjukhuset då. Jag menade att det kunde vi lägga vid advent när hon kommit på benen igen. Det tyckte hon var en bra idé. Hon pratade inte heller om att jag skulle ta hand om farfar om hon inte klarade operationen så som hon gjorde när det bara handlade om ballongsprängning. Fokus har alltså gått från honom till henne. Sunt, men gör inte henne gladare tyvärr.
Kommentarer
Trackback
