Är jag en dålig människa?

En del saker har man lärt sig sen så länge att man överhuvudtaget inte reflekterar över det. Petflaskor går man till affären med och pantar, tidningar lägger man i pappersåtervinningen och batterier sparar man på något ställe eftersom man aldrig hittar några batteriholkar nuförtiden. De första veckorna på Irland gjorde Ninni, Sara och jag som man normalt gör och samlade vår återvinning innan vi gav oss av att göra oss av med den. Det funkade inget vidare. Det fanns inga återvinningsstationer i stan visade det sig när vi frågade runt. Man kunde, om man hade bil, köra ut i tjottahejti där det skulle finnas behållare för glas om inte annat trodde folk. När vi gick till Dunne's och trodde att vi skulle kunna panta våra flaskor sågs vi som idioter. Naturligtvis fanns det inget pantsystem i Ulandsirland. Nej, det var bara att trava hem med oförrättat ärende och köpa fler bin tags.

Nu är jag duktig för det mesta. Jag sorterar det mesta utom plast och metall. Att de hamnar i restavfallet har bara att göra med lathet. Vi har inga tunnor för det på gården och jag orkar inte springa flera kvarter för att slänga några konservburkar. Andra dåligheter jag gör är att jag slänger nagellacksflaskor i soporna. Det får man inte. Bryr jag mig inte om. Jag tycker inte att det gör mig till en dålig människa. Däremot idag när jag varit nere med hushållsavfallet, påsen läckte inte ens, fantastiskt, kände jag mig lite så. Jag mindes att jag klippt av en tvättrådslapp på diskbänken som fallit ner i vasken och när jag sen slängde potatisskal hade troligtvis den också kommit med. Så nu har jag slängt fel i återvinningen. Det får man inte. Jag är en dålig människa. Fast det tycker jag inte egentligen. Jag tror det klarar sig ändå.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0