genom nålsögat

Det heter semlor. Inget annat. Om man tycker om att förstöra goda saker ställer man sin semla i en djup tallrik och hället varm mjölk runt om så att den saggar ihop och blir oätlig förutom locket. Då heter det hetvägg. På mitt fritids var det enda sättet de gick med på att servera semlorna. Så det blev naturligtvis att alla barnen bara åt locket och tittade äcklat på geggan på fatet. Nu är min barndom oerhört självfixerad och jag antar att allt som gällde mig också gäller alla andra. Jag vet att åtminstone  när det kommer till inställningen till fritidssemlorna stämmer det på Blem också. Vad Ulla-Belle (hon blev oerhört sur om man kallade henne Ulla-Bella eller upprepade siffran åtta) och Clairy (hon hade tre bröst) ville uppnå med att sogga sönder bullarna så att det bara gick att äta locket är oklart. Troligtvis tyckte de inte att vi förtjänade en sådan kulinarisk läckerhet att de var tvungna att förstöra semlorna. Jag kan inte minnas mig ha sett dem äta någon äcklig hetvägg. De brukade äta kakor i köket i smyg. Det minns jag klart och tydligt. Blåbärsfil var synonymt med att röra ner blåbärssoppepulver i en naturell fil. Ingen höjdare det heller. Ibland serverades ögonsoppa också, en äppelsoppa där äpplena mer påminde om slemmiga ögon än äpplen. Ulla-Belle och Clairy blev skitsura  om man kallade det ögonsoppa. Det är allt jag minns av maten från fritids och inget av det var uppskattat. Det andra var säkert intetsägande men helt ok.

Vad jag skulle säga egentligen var alltså att min värld är det semlor det heter och inte fastlagsbullar eller fettisdagsbullar eller något annat trams. Semlor. Det är bra grejer.

---