genom nålsögat

Jag är så trött på Allt! Inte allt som i allt som finns och kan vara då alltså, utan boken. Allt. Den av Lowden ni vet. Som jag har tjatat om hur tråkig jag tycker att den är i ett par år nu. Den står med på nyårslöfteslistan över romaner som ska läsas ut, men jag tänker att nej, den måste inte bli utläst. Det räcker med att den är färdigläst känner jag. Och det är den så det står härliga till. Knappt sjuttio sidor har jag stått ut och då har det varit kämpa som gällt. När jag bläddrar framåt i de sammanlagt 628 sidorna kan jag snabbt konstatera att innehållet är ganska exakt likadant som det jag läst även de följande 560. Jag säger till mig själv att det är en styrka att kunna ställa in en bok i hyllan utan att ha absorberat vartenda ord på varenda sida. Det är klokt att inte slösa sin tid på något man verkligen inte vill lägga den på. Det är inte ett brott mot löftet, det är en förbättring.

Om ni vill låna skräpet är ni välkomna. Om ni inte vill lämna tillbaka boken är det ok (nej, naturligtvis är det inte ok, jag vill fortfarande äga den, om inte bara för samlargenen så som avskräckande OCH uppmuntrande exempel).

---