Nymfen gästbloggar: Äntligen tonfisk!

Som man fick vänta. Fedden, den lilla skiten, pep omkring hon med. Men inte fick hon något! Kan hon glömma! Det är MIN födelsedag och då är det bara JAG som får tonfisk, inte små skitungar som alltid ska vara i vägen. Strax efter mitt förra blogginlägg började min människa plocka ute i köket. Hon hade väl läst vad jag skrivit och insåg att hon handlat fel. Jag sprang ut illa kvickt när jag hörde ljudet av metall mot metall när konservöppnaren mötte burken. Doften! Doften som spreds i rummet! Jag började sjunga en lovsång till tonfisken på direkten. Så vackert! En sån arom!


Finporslinet och allt! Ni ser hur den ljuvliga skyn omger berget av lycka.


Bara att hugga in!


Mums!


Så här skulle man alltid ha det!


Visst, det var fint med gurkskivan, men hon menade den väl ändå inte annat än som prydnad?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0