genom nålsögat

Det är lätt att förväxla denna med föregående HP-film. Ungarna är ungefär lika gamla, resonerar likadant (är lika pantade) och gör samma typ av misstag. Den stora skillnaden är att i Chamber of Secrets måste man blunda upprepade gånger. En gång ett tag längre än vad som är rimligt om man ska hålla sig vaken i vindrucket tillstånd. Så det kan vara så att mina ögon liksom irrade bort sig på ett sätt som eventuellt kan ha föranlett några lätta susningar från min schäslong. Detta har jag inga bevis för utan är enbart hörsägen dock. Innan någon kommer med anklagelser om dålig HP-uppmärksamhet -och intresse vill jag bara påpeka att så naturligtvis inte är fallet utan att det naturligtvis bara handlar om alla spindlar som ryms i filmen. Jag minns när jag såg den en juldag på bio. Det var inte trevligt alls, men det var inte under mina värsta spindelperioder så det gick ändå ok.

Annars, vad mer hände? Jo, Kenneth Branagh fjollar runt. Han ni vet som är Wallander i England. Han låtsades prata i telefon i en telefonkiosk vid stationen i Ystad förra sommaren eller om det var den dessförinnan när jag väntade på tåget. Sjukt störigt var det. Det fanns inte många bänkar att sitta på, men naturligtvis skulle de spela in just där det faktiskt fanns två så vi som placerat våra rumpor efter en dags stående arbete (åtminstone jag) var tvungna att flytta på oss. För övrigt känns det inte riktigt trovärdigt med telefonkiosker, vem använder dem? Går det att köpa telefonkort ens längre?

---