genom nålsögat

Igår började vi Harry Potter-maratonet. Med förra årets regnperiod i åtanke hade vi laddat rejält denna gång. Inte så att vi hade lika många filmer. HP plus ett par andra fick räcka. Snarare det att vi räknade kallt med att vi skulle hinna se lika många. Nu har det ju visat sig att det inte alltid är likadant alla år så vi började det här med film en smula senare på kvällen än förra gången också. Att jag säger det är inte för att urskulda mig för att jag somnade knappt halvvägs in i filmen, utan för att ni ska förstå att det inte var filmens fel i sig. (Och det var inte mitt fel heller att jag somnade för den delen. Allt är i vanlig ordning Skånetrafikens fel. Mer om det en annan gång.)

Nej, filmen var inte att klaga på. En pojke som bor i en garderob under en trappa. En av de första frågorna man ställer sig efter att hans tjocka kusin Dudley springer och hoppar över hans rum (vilket framställs vara en vardagsgrej) och Harry måste borsta av sig damm och skräp som faller ner över honom är varför han inte spänner upp ett lakan eller dylikt som skyddar honom. En annan undran är hur Dudley kan vara så överviktig om han ändå gymnastiserar så aktivt varje morgon.

Lisa gjorde också en fin reflektion under quidditchmatchen mellan Gryffindor och Slytherin: "Det är ju som när HIF spelar mot Malmö". Förtydligande för den som inte vet bättre är att hon syftade på Slytherin som HIF. Ingen skadades dock på riktigt i quidditchen så inte riktigt samma skulle jag säga.

Sen somnade jag så jag minns inte så mycket mer exakt än så.

---