Japan

De senaste dagarna är det mesta jag har gjort om dagarna varit att läsa om Japan i tidning efter tidning efter tidning. Det står ungefär detsamma i alla. De uppdateras alltför ofta. Alltför ofta eftersom varje uppdatering hittills har handlat om hur mycket värre Fukushima-katastrofen har blivit. Nu senast ligger den på sex av sju på en sjugradig skala. Harrisburg 1979 var en femma och Tjernobyl 1986 en sjua. En sexa alltså. Explosioner, elbrist, oförmåga att kyla ned, avsaknad av radioaktivitetsstoppande filter. Varför har de inte filter? Det hade till och med Barsebäck.

Jag minns dokumentärer jag såg på tv om Tjernobyl som liten. Hur barn och vuxna hittade föremål som glänste så vackert och lade ner i byxfickan och hur hålen de gjorde i benet såg ut. Hur kvinnorna fick missfall eller vid fullgången graviditet hur barnen var missbildade. Hur hela byar utplånades i cancer.

Jag minns hur bärplockning och viltjakt förbjöds och fortfarande inte är tillåtet i delar av Sverige. Hur oförståeligt det var att en olycka som skett så långt bort, 180 mil, samma sträcka som från Malmö till Kiruna, kunde påverka oss här. Hur orimligt det var att man kunde tillåta saker som var så farliga. Hur skönt det var att det fanns en avvecklingsplan här hemma.

Jag minns hur förbannad jag blev i somras när Centern bytte sida och riksdagen lite snabbt och lätt utan att det uppmärksammades vidare utanför maktens korridorer röstade bort beslutet efter folkomröstningen. Hur det var en självklarhet att satsa på kärnkraft. Hur det plötsligt bara talades om fördelar. Hur det var det säkraste alternativet egentligen. Hur alla medier var köpta av kärnkraftförespråkarnas lobbyorganisationerna.

Jag är så glad att Barsebäck är stängt. Nu finns det säkert fortfarande kärnbränsle och skräp där och om någon skulle spränga det är vi väl körda, men riskerna känns inte lika stora som om reaktorerna varit aktiva. Till aktiva reaktorer är det från Malmö 22 mil till Ringhals, 32 till Oskarshamn och 74 till Forsmark. Det är bättre än 3 mil bort. Väldigt mycket bättre. Samtidigt var det som sagt 180 mil till Tjernobyl.




Kommentarer
Postat av: André

Hej, jag råkade snubbla över din blogg och undrar lite vad det är för dokumentärer du såg när du var liten?

Läser man WHOs och UNSCEARs raporter om effekterna till följd av katastrofen får man en helt annan bild.

Av de som arbetade med släckningsarbetet direkt efter olyckan drabbades 134 personer av akut strålsjuka, 28 av dessa dog inom några månader, efter det har ytterligare några dött.

Det finns inga indikationer om att katastrofen har påverkat frekvensen av cancerformer som till exempel leukemi, strupcancer, och magcancer. Det finns inte heller några tecken på att antalet missfall eller missbildade barn skulle ha ökat i områdena kring olyckan.

Däremot har förekomsten av sköldkörtelcanser ökat markant. Fram till 2005 har man spårat 6000 fall som man anser beror på olyckan, av dessa har 15 dött.

Området närmast där olyckan skedde kommer att vara farligt att bo i under hundratals år, men studier visar att många djur som bor i området har anpassat sig, störst problem har flyttfåglar som inte är uppväxta där.

Din bild av olyckan är vildigt vanlig, och de flesta blir förvånade när de får höra fakta.

Jag anser att det finns flera problem med kärnkraft, ett av de stora är slutförvaringen, och vi bör definitivt leta efter alternativ, men när en av världens alvarligaste olyckor resulterar i mindre än 50 döda tycker inte jag att man kan säga annat än att kärnkraften är väldigt säker.



Med vänliga hälsningar, André



http://www.who.int/ionizing_radiation/chernobyl/who_chernobyl_report_2006.pdf

http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Global/Publikationer/Tidsskrift/Stralskyddsnytt/2006/SSN_1_2006.pdf

2011-04-19 @ 18:09:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0