Vampyrer, en genomgång - Anita Blake
Vad gör jag nuförtiden, varför hör jag aldrig av mig? Jo, det vet ni nog ganska väl själva att om man skulle känna sig bortvald så är det för att man inte har lyckats slipa till sig lika fina huggtänder som dem jag ägnat min mesta tid åt på sistone. Så för att ni inte ska förtrösta kommer här första vampyrserien:
Anita Blake: Vampire Hunter
Som titeln på serien antyder är det här inte tal om vampyrböcker i den just nu mest populära meningen där vampyrer är snälla och missförstådda och inbland till och med har funktionen av beskyddare av oss stackars människor. Nej, här är de visserligen en del av det vanliga samhället och mainstreamar allt de kan och värvar dessutom frivilligt folk på löpande band, men de är inte goda. Anita är animator i grunden och ingen Buffy. Hennes jobb är att väcka de döda och skapa zombies av olika anledningar och sen lägga dem till ro igen om så önskas. Sen råkar ju hon hamna i de allra trassligaste situationer så att det blir till att ta fram pålen eller vad som nu ligger närmast till hands i stunden och ta kål på vampyrer stup i kvarten.
Så vi har alltså vampyrer, animatorer och zombies. Om inte det räcker finns det en hel radda weredjur, ghouls, spöken och säkert fler i de kommande böckerna i serien. För det är ju så, att här har jag bara läst den första boken, Guilty Pleasures, och sen fick det vara nog. Anita Blake var för tråkig. Hon går omkring och är duktig och tål det mesta och slåss. Det blir bara för trist när inga karaktärer har större djup än att varje art ska hålla varandra om ryggen och när någon vågar sticka ut en hand till en annan, i annat syfte än rent utnyttjande, blir det problem.
Det är för mycket runtomkring i boken. Det kan vara för att det är den första boken och en hel värld ska introduceras, men det hjälper inte om jag inte lyckas få upp något som helst intresse för huvudkaraktären. Sen började jag ju också läsa med falska förhoppningar. Överallt där jag läste om serien stod det en massa om hur den var bara för vuxna och inte alls tonåringar eller ens unga vuxna på grund av dels våldet, dels vad som var mer intressant - allt sexet. "Racy", "sexy", "hotty hotty". Sånt läste jag om serien. Icke säger jag. Två incidenter som man skulle kunna härröra till någon form av sexuell aktivitet förekom i hela boken. Den första skedde ganska tidigt och var väl motsatsen till vad adjektiven ovan lovade: En wererat försökte våldta Anita, men hon spöade skiten ur honom istället. Inte sexigt. Den andra var en kyss som delades i ett försök att låtsas vara ett par när Anita och ett freak, en människa som gillar att bli utnyttjad blodsligt av vampyrer, infiltrerade en freakfest.
Så nej. Inga fler Anita Blake för mig. Det är nästan hellre att jag tittar på melodifestivalen i så fall.
Anita Blake: Vampire Hunter
Som titeln på serien antyder är det här inte tal om vampyrböcker i den just nu mest populära meningen där vampyrer är snälla och missförstådda och inbland till och med har funktionen av beskyddare av oss stackars människor. Nej, här är de visserligen en del av det vanliga samhället och mainstreamar allt de kan och värvar dessutom frivilligt folk på löpande band, men de är inte goda. Anita är animator i grunden och ingen Buffy. Hennes jobb är att väcka de döda och skapa zombies av olika anledningar och sen lägga dem till ro igen om så önskas. Sen råkar ju hon hamna i de allra trassligaste situationer så att det blir till att ta fram pålen eller vad som nu ligger närmast till hands i stunden och ta kål på vampyrer stup i kvarten.
Så vi har alltså vampyrer, animatorer och zombies. Om inte det räcker finns det en hel radda weredjur, ghouls, spöken och säkert fler i de kommande böckerna i serien. För det är ju så, att här har jag bara läst den första boken, Guilty Pleasures, och sen fick det vara nog. Anita Blake var för tråkig. Hon går omkring och är duktig och tål det mesta och slåss. Det blir bara för trist när inga karaktärer har större djup än att varje art ska hålla varandra om ryggen och när någon vågar sticka ut en hand till en annan, i annat syfte än rent utnyttjande, blir det problem.
Det är för mycket runtomkring i boken. Det kan vara för att det är den första boken och en hel värld ska introduceras, men det hjälper inte om jag inte lyckas få upp något som helst intresse för huvudkaraktären. Sen började jag ju också läsa med falska förhoppningar. Överallt där jag läste om serien stod det en massa om hur den var bara för vuxna och inte alls tonåringar eller ens unga vuxna på grund av dels våldet, dels vad som var mer intressant - allt sexet. "Racy", "sexy", "hotty hotty". Sånt läste jag om serien. Icke säger jag. Två incidenter som man skulle kunna härröra till någon form av sexuell aktivitet förekom i hela boken. Den första skedde ganska tidigt och var väl motsatsen till vad adjektiven ovan lovade: En wererat försökte våldta Anita, men hon spöade skiten ur honom istället. Inte sexigt. Den andra var en kyss som delades i ett försök att låtsas vara ett par när Anita och ett freak, en människa som gillar att bli utnyttjad blodsligt av vampyrer, infiltrerade en freakfest.
Så nej. Inga fler Anita Blake för mig. Det är nästan hellre att jag tittar på melodifestivalen i så fall.
Kommentarer
Trackback
