Varför man barhoppar

När fröken C var i Fedpalatset på tupp i söndags bokade vi in en barhoppsdejt med start i stan och sen jobba oss upp till Möllan och inte sluta på Grand utan gå hem där vid ettsnåret. Som alla förstår var detta en plan som på så många plan var dömd att fallera. Med det kanske man kan tro att vi hamnade på Grand ändå, men så var det faktiskt inte. Det var hela barhoppet som gick upp i rök. Det är ju lite så att om man är fem pers och lyckas få ett bord en fredagkväll är det väldigt svårt att motivera sig att gå någon annanstans och trängas utan möjlighet att konversera. Särskilt om man inte ska vidare till Grand som vi ju inte skulle. Nej, så vi satt fastcementerade med våra rumpor på Brogatan kvällen lång. Idag mår jag inte hundra i ärlighetens namn. En av poängerna med barhoppning är ju att det blir en paus mellan ölen när man går till nästa pub. Inte riktigt så när man stannar på samma ställe. Så Jonas sover och jag sitter (ligger) inburrad i morgonrocken i soffan och funderar över hur tjock isen på havet är egentligen och kan man testa?

Här ska vi bo i Paris. Ja, apropå ingenting.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0