Kureishi
Idag var jag i Helsingborg och diskuterade min brist på förtroende för andra människor, omtänksamhet och lite annat sympatiskt. Det gick bra. Nästa vecka får jag veta om jag ska pendla till Landskrona eller Skurup det närmaste året.
På tåget glömde jag helt att titta på rapsen. Jag har sagt det förut, men det är ju bara så att rapsfält är så vackert! Iaf så läste jag Something to Tell You och den är bland det bästa jag läst den senaste tiden! Hanif Kureishi är så mycket bättre än jag mindes honom. Sammanfattande ord om boken: en man, ett mord, sex, droger, perversioner, föräldraskap, relationer. Utmärkta ingredienser att bygga en roman om en psykoterapeut på.
På tåget glömde jag helt att titta på rapsen. Jag har sagt det förut, men det är ju bara så att rapsfält är så vackert! Iaf så läste jag Something to Tell You och den är bland det bästa jag läst den senaste tiden! Hanif Kureishi är så mycket bättre än jag mindes honom. Sammanfattande ord om boken: en man, ett mord, sex, droger, perversioner, föräldraskap, relationer. Utmärkta ingredienser att bygga en roman om en psykoterapeut på.
Vampyrer...
Vampyrer är bra. Kanske därför jag gillar Krunegård och kanske därför jag har en glädjevampyr hemma (enligt en nioåring som inte uppskattade samtalet om varför matte visst är kul).
Iaf.
DNs Lena Kjersén-Edman har åsikter om Stephanie Meyers vampyrböcker och beskriver språket som platt och att intrigen "kunde vara skriven av en dator". Visst, när jag läste Twilight i somras tyckte jag också att den var ganska enkel och jag kan inte påstå att den lämnade något beständigt avtryck i min bokhylla. Samtidigt sträckläste jag den och bestämde mig omedelbart för att köpa uppföljarna. Boken har uppenbarligen något som gjorde att jag fastnade, dess språkliga bristfällighet och förutsägbara story till trots. Så det är intressant att läsa hur Meyer diskuteras i den debatt som nu har lämnat bloggosfären med Bokhora i spetsen till morgontidningarnas kultursidor. Jag gillar när litteratur vågar vara oprententiös utan avancerad berättarteknik och högtflygande språk och istället sätter låter läsaren vara i centrum.För det är det Twilight bidrar med, en verklighetsflykt där läsaren känner igen sig i tonårens osäkerhet och människans problem med relationer av olika slag, några timmar där man är i en annan värld som ändå är så lik ens egen.
