Vad drömmer jag egentligen?
Detta är så obehagligt att jag knappt vill berätta det. Eller det vill jag så klart, allt för lite uppmärksamhet. Det är inte en speciellt stor grej egentligen heller. Obehagligt är kanske att ta i också. Men en obehagskänsla for genom kropen i alla fall när jag insåg att jag drömt det.
Jag surfade förbi på DN och såg en rubrik där Juholt tyckte något. Så såg jag på bilden till att han såg ut precis som vanligt: småtjock och gråhårig med mustaschen som ska framhäva hans manlighet eller något. Och jag undrade vad som försiggick egentligen? Han hade ju rakat av muschen, inte sant? Så bildgooglade jag och inte en enda bild visade honom utan. Jag hade drömt. Obehagligt.
Jag surfade förbi på DN och såg en rubrik där Juholt tyckte något. Så såg jag på bilden till att han såg ut precis som vanligt: småtjock och gråhårig med mustaschen som ska framhäva hans manlighet eller något. Och jag undrade vad som försiggick egentligen? Han hade ju rakat av muschen, inte sant? Så bildgooglade jag och inte en enda bild visade honom utan. Jag hade drömt. Obehagligt.
Annat jag gjorde i påsk
Jag tog med mig Jonas till Vallkärra och visade Lilla vägen och Stora vägen. Han tyckte inte att det verkade så farligt att korsa den senare. Bara föräldrar som tyckte det tror jag. Jag tog inga bilder.
Katterna jagade insekter. Och dödade dem.
Denna stackars humla mötte sitt livs öde i ett badrum.
Jag var ute hos pappa. Där hade Susanna bakat rabarberpaj på alldeles nya rabarber från trädgården. Lovisa spelade fiol. Det hoppades studsmatta.
Det hängdes i trädgården. Katt höll sig framme.
Vi tog en tur till alla mäns favoritaffär. (Inte alla, bara väldigt många.)
Lite bättre med hipstamatic. Väldigt mycket bättre än när jag blev lite akut sjuk där i vintras..
Efter Biltema var vi ju lite på vägen (åtminstone i min värld) så vi åkte vidare till Ystad och Åbergs. Vi fikade. Trevligt. Sen var vi ju verkligen på vägen till Skillinge så då körde vi dit. Allt såg ut att vara i sin ordning.
Ja, det kanske behövs rensas lite mellan stenarna. Kanske.
Påskhelgen avslutades med en mc-tur. Jag fick låna Jonas extraställ. Han menade att det var bättre än mitt. Kan så vara, men jag misstänker att han kände sig för cool för att ha min 80-talsuppenbarelse bakom sig.
Mer normala kläder.
Mina kläder. Sådär fina.
Katterna jagade insekter. Och dödade dem.
Denna stackars humla mötte sitt livs öde i ett badrum.
Jag var ute hos pappa. Där hade Susanna bakat rabarberpaj på alldeles nya rabarber från trädgården. Lovisa spelade fiol. Det hoppades studsmatta.
Det hängdes i trädgården. Katt höll sig framme.
Vi tog en tur till alla mäns favoritaffär. (Inte alla, bara väldigt många.)
Lite bättre med hipstamatic. Väldigt mycket bättre än när jag blev lite akut sjuk där i vintras..
Efter Biltema var vi ju lite på vägen (åtminstone i min värld) så vi åkte vidare till Ystad och Åbergs. Vi fikade. Trevligt. Sen var vi ju verkligen på vägen till Skillinge så då körde vi dit. Allt såg ut att vara i sin ordning.
Ja, det kanske behövs rensas lite mellan stenarna. Kanske.
Påskhelgen avslutades med en mc-tur. Jag fick låna Jonas extraställ. Han menade att det var bättre än mitt. Kan så vara, men jag misstänker att han kände sig för cool för att ha min 80-talsuppenbarelse bakom sig.
Mer normala kläder.
Mina kläder. Sådär fina.
Farfar var fin
Farfar var fin. Tjurig, argsint och full av svordomar emellanåt, men mestadels bara fin. När man var på besök stod man inom fem minuter med en dry martini i handen, oavsett tid på dagen. Det är väl inget som hindrar att man tar en fördrink bara för att klockan inte slagit elva? Inte om man ska laga mat iaf, då är det snarare en självklarhet. Om det var bråttom i köket och farmor och jag inte hade tid att slå oss ner i soffan blev det drink på ståendes fot. Då klunkade farfar i sig sin snabbt som attan så att han skulle kunna bjuda på nötter och annat snacks till mig och farmor.
Medan man hackade lök brukade han komma in med en bok i hand och läsa någon dikt han kommit på passade tillfället. Allt som oftast även direkt från minnet. Att ett poem inte var på svenska var inget hinder. Han kunde lika gärna läsa på engelska, franska, tyska, spanska eller italienska. Det han tyckte att man borde förstå ändå lät han vara och översatte bara sådant som inte var "uppenbart". Så jo, det har hänt att jag slagit upp alla möjliga gubbar hemma och kollat vad det var han läste egentligen.. Hans egna dikter var oftast lätta i tonen. Fina.
När man fyllde år höll han tal. Vackra, poetiska, välskrivna tal som talade om tillförsikt om framtiden och ens fördelar. Inte det senare till fullo när det gällde Daniel dock. Av någon anledning fick hans tal alltid en mörkare ton. Och då hade farmor ändå sett till att farfar tonat ner det. Det kanske blev för mycket vår och fint där i början av maj för att skriva över det på papper.
Han var otålig till naturen, hade alltid saker att göra. Det var filosoficirklar, naturvetarcirklar, simning, jympa på Gerdahallen, ut och handla, systemet. Medan han å ena sidan kunde sitta i timmar vid sitt skrivbord klarade han å den andra inte av att inte ge sig ut och göra ärenden. På somrarna i Skillinge åkte han in till Simrishamn flera gånger i veckan bara för att stadstån gjorde sig påmind.
När han hämtade en på dagis fick man åka där bak på cykeln, men inte berätta det för mamma och pappa. Han lagade pulvermos som av okänd anledning hade en grön biton en gång. Sista gången jag åkte bil med honom körde han vänster om en refug. Han var sällan hattlös, antingen en basker eller keps prydde hjässan. De senaste åren har han varit oumbärlig för farmor.
Han missade aldrig att ge en komplimang. Han var oerhört kärleksfull mot farmor. Han pussade en alltid på kinden som hälsning när man kom och på munnen när man gick. Han visste att han inte hade långt kvar och sade adjö.
Farfar var fin.
Medan man hackade lök brukade han komma in med en bok i hand och läsa någon dikt han kommit på passade tillfället. Allt som oftast även direkt från minnet. Att ett poem inte var på svenska var inget hinder. Han kunde lika gärna läsa på engelska, franska, tyska, spanska eller italienska. Det han tyckte att man borde förstå ändå lät han vara och översatte bara sådant som inte var "uppenbart". Så jo, det har hänt att jag slagit upp alla möjliga gubbar hemma och kollat vad det var han läste egentligen.. Hans egna dikter var oftast lätta i tonen. Fina.
När man fyllde år höll han tal. Vackra, poetiska, välskrivna tal som talade om tillförsikt om framtiden och ens fördelar. Inte det senare till fullo när det gällde Daniel dock. Av någon anledning fick hans tal alltid en mörkare ton. Och då hade farmor ändå sett till att farfar tonat ner det. Det kanske blev för mycket vår och fint där i början av maj för att skriva över det på papper.
Han var otålig till naturen, hade alltid saker att göra. Det var filosoficirklar, naturvetarcirklar, simning, jympa på Gerdahallen, ut och handla, systemet. Medan han å ena sidan kunde sitta i timmar vid sitt skrivbord klarade han å den andra inte av att inte ge sig ut och göra ärenden. På somrarna i Skillinge åkte han in till Simrishamn flera gånger i veckan bara för att stadstån gjorde sig påmind.
När han hämtade en på dagis fick man åka där bak på cykeln, men inte berätta det för mamma och pappa. Han lagade pulvermos som av okänd anledning hade en grön biton en gång. Sista gången jag åkte bil med honom körde han vänster om en refug. Han var sällan hattlös, antingen en basker eller keps prydde hjässan. De senaste åren har han varit oumbärlig för farmor.
Han missade aldrig att ge en komplimang. Han var oerhört kärleksfull mot farmor. Han pussade en alltid på kinden som hälsning när man kom och på munnen när man gick. Han visste att han inte hade långt kvar och sade adjö.
Farfar var fin.
Farfar
Säsongsinledning!
Det var säsongspremiär för ett tag sen. Bortapremiär hemma, den bästa av två världar. Att Malmö vann är ingen hemlighet, inte heller att det rullat på som serieetta heller. Det är fint. Tänkte bara dela med mig av hur fint det var då mot Trelleborg:
Matchstart. Sammanbitna ansikten. Bara Lisa som ser ut att ha tillförsikt.
Vid 1-0 blev det gladare miner! (Det var garanterat Tff:s högsta publiksiffror för säsongen. Deras stadion tar ju inte så många besökare som kom i Malmö. Ändå var inte alla sektioner öppna.)
När målen fortsatte trilla in blev pöjkarna så glada att de inte lyckades hålla sig i fokus.
2-4 slutade den fina matchen.
Matchstart. Sammanbitna ansikten. Bara Lisa som ser ut att ha tillförsikt.
Vid 1-0 blev det gladare miner! (Det var garanterat Tff:s högsta publiksiffror för säsongen. Deras stadion tar ju inte så många besökare som kom i Malmö. Ändå var inte alla sektioner öppna.)
När målen fortsatte trilla in blev pöjkarna så glada att de inte lyckades hålla sig i fokus.
2-4 slutade den fina matchen.
Lommapåsk
Jag hänger i Lomma. Det är fint. Man har diskmaskin och tvättmaskin. Tre katter springer om benen på en därinne och två andra därute. Man är omåttligt populär, särskilt när man håller en påse torrfoder i handen. Till på köpet är det varmt och man har trädgård. Där kan man sola naken om man vill. Det har jag inte gjort hittills. I år alltså. Annars har jag, Kanske kommer. Däremot var vi en sväng till stranden igår och såg till att få mer än en rimlig dos sol för den här tiden på året. Övermåttan sol kom dock inte förrän i trädgården. På kvällen såg jag lite dum ut, men det har lagt sig nu och lite färg på näsan är väl bara charmigt?
Ja, ungefär så är det att vara i Lomma. Nämnde jag för övrigt att jag steg upp långt före solen i torsdags? Det vet jag att jag inte gjorde, men så var det. Vi skulle till Jönköping i jobbet. Egentligen var avgången från Höör kl fem, men jag protesterade till mig att vi kunde åka i två omgånger, så jag behövde inte lämna Lomma förrän kl fem. Bra jobbat. Jag var lite trött sen på kvällen. Lätt hänt. Men det gav sig ändå och vi var en sväng på Prickprick och sen en öl på Botulfs. På bussen till Lomma satt en kille och pratade i telefon om en tjej han var kär i som uppenbarligen inte ville ha honom. Lite underhållande att lyssna på.
Ja, ungefär så är det att vara i Lomma. Nämnde jag för övrigt att jag steg upp långt före solen i torsdags? Det vet jag att jag inte gjorde, men så var det. Vi skulle till Jönköping i jobbet. Egentligen var avgången från Höör kl fem, men jag protesterade till mig att vi kunde åka i två omgånger, så jag behövde inte lämna Lomma förrän kl fem. Bra jobbat. Jag var lite trött sen på kvällen. Lätt hänt. Men det gav sig ändå och vi var en sväng på Prickprick och sen en öl på Botulfs. På bussen till Lomma satt en kille och pratade i telefon om en tjej han var kär i som uppenbarligen inte ville ha honom. Lite underhållande att lyssna på.
Vill bara berätta
att jag har en gammal hederlig dag (om man glömmer det där med att vakna halv åtta på morgonen) med bloggläsning, morgonrockande och godisätande. Det är fint. Mina start är slut och den här halvnyttiga f-müslin är inte människovärdig. Ja det var väl det.
Erotiska sammanträffanden
Igår på tåget läste jag Metro eller om det var City, samma sak säger jag. De som jobbar där menar säkert annorlunda. Så brukar det vara. Iaf. Jag såg en notis om 3D-porr i Hong Kong. Enligt uppgift skulle det vara "som att sitta på sängkanten". Verkligen något för voyeurer då. Stor succé redan var det, kineserna från fastlandet vallfärdar tydligen dit. Själv vete tusan. Mitt intresse är ju inte på topp från börja, men jag kan ha fel, vad vet väl jag? Det kanske är årets kick. Filmen skulle också visas på IMAX-biografer världen över så man kan ju få chansen på närmare håll än Kinaland.
Så min dag inleddes således med pornografi. Sextemat höll också i sig på jobbet. Vi var ute och besökte enheter under dagen och mellan Höör och Ljungby stötte vi på två trevliga byar. De två stämningshöjarna hade också ett visst samröre med varandra. Först passerade vi Porrarp och några mil senare dök Runkarp upp. Den skånska och småländska landsbygden i sitt esse.
Så min dag inleddes således med pornografi. Sextemat höll också i sig på jobbet. Vi var ute och besökte enheter under dagen och mellan Höör och Ljungby stötte vi på två trevliga byar. De två stämningshöjarna hade också ett visst samröre med varandra. Först passerade vi Porrarp och några mil senare dök Runkarp upp. Den skånska och småländska landsbygden i sitt esse.
Spindeltricket
Jag tror att jag skrivit om det förut, eller det finns två egentligen, men det var bara det ena som blev aktuellt ikväll. Det andra, det som jag inte använde idag, inbegriper en sprayflaska med oerhört mycket spray kvar i. Jag använder ytterst sällan spray så det är inget problem. Värre är det de gånger Cissi lånat av mig. Då kan man stå i nöd sen. Sist jag nyttjade det i spindeljagarsyfte fanns det rejält kvar i alla fall. Detta trick funkar i princip endast i badrummet eftersom ondingarna ofta hinner smita om man ska springa iväg efter flaskan annars. Enkelt är det. Bara att tömma flaska över spindeln tills den är säkert död på golvet. För säkerhets skull använder man sådana mängder att om det fortfarande funnits freon i sprayet hade hälften av grönlänningarna fått hudcancer innan de börjat skolan. Effektivt.
Men det var inte det tricket jag skulle berätta om. Nej, det var det andra, dammsugartricket. Det kom sig inte som ett trick den här gången dock, utan som en nödvändighet. Jag dammsög, och vad kommer framrusandes framför mig?! En mördarspindel. (Alla spindlar är mördarspindlar bara för att förtydliga, en del dock värre än andra.) Och då jag hade dammsugaren igång var det bara att ta sikte på målet omdelbart fort och suga upp obehagligen. Normalt när detta trick används låter jag dammsugaren stå på i kanske 20 min oavsett tidpunkt på dygnet för säkerhets skull, men idag hade jag bara hunnit dammsuga soffan så när jag var klar med lägenheten kändes det okej att ta nästa steg i tricket. (Om soffan inte dammsugits hade jag aldrig dammsugit den så snart efter spindelns uppsugande, man kan inte lita på att den inte kommit ut igen då, syns inte i min soffa.) Klassikern med gladpack och gummiband. Får sitta kvar till nästa dammsugning.
Det var Leif som lärde mig att i valet mellan sitt eget och spindelns liv (ja det är så det är) så är det bara att använda alla medel som är rimliga (dvs såna som inte kräver närkontakt) för att komma levande ur kampen. Jag hade lagt in en illustrerande bild om det inte varit för att jag inte vill ha såna läskigheter här.
Men det var inte det tricket jag skulle berätta om. Nej, det var det andra, dammsugartricket. Det kom sig inte som ett trick den här gången dock, utan som en nödvändighet. Jag dammsög, och vad kommer framrusandes framför mig?! En mördarspindel. (Alla spindlar är mördarspindlar bara för att förtydliga, en del dock värre än andra.) Och då jag hade dammsugaren igång var det bara att ta sikte på målet omdelbart fort och suga upp obehagligen. Normalt när detta trick används låter jag dammsugaren stå på i kanske 20 min oavsett tidpunkt på dygnet för säkerhets skull, men idag hade jag bara hunnit dammsuga soffan så när jag var klar med lägenheten kändes det okej att ta nästa steg i tricket. (Om soffan inte dammsugits hade jag aldrig dammsugit den så snart efter spindelns uppsugande, man kan inte lita på att den inte kommit ut igen då, syns inte i min soffa.) Klassikern med gladpack och gummiband. Får sitta kvar till nästa dammsugning.
Det var Leif som lärde mig att i valet mellan sitt eget och spindelns liv (ja det är så det är) så är det bara att använda alla medel som är rimliga (dvs såna som inte kräver närkontakt) för att komma levande ur kampen. Jag hade lagt in en illustrerande bild om det inte varit för att jag inte vill ha såna läskigheter här.
Sedelmani
Det har nog inte undgått många att det ska ske ett byte av sedlar om några år och att det idag bestämdes vilka personer som ska pryda dem. Först tänkte jag skriva historiska personer, men stoppade mig innan fingrarna träffat tangenterna. För det är ju inget historiskt alls med de här gubbarna och tanterna. De är alla av 1900-talet. Jag brukar, dum som jag uppenbarligen är, framhäva de svenska sedlarna som en del i vårt kulturarv där vi låter framstående personer genom åren, förr och nu, stå för ett historiskt perspektiv. Alltså, att dessa personer har haft betydelse för att skapa den svenska "identitet" de flesta av oss ändå är del av, oavsett ursprung. Och visst kan man hävda det nu med, det är ju inte direkt några okändingar man ska betala med i fortsättningen.
Dock försvinner som sagt det historiska perspektivet, men det ligger väl i tiden det med. Varför se tillbaka och förstå var man kommer ifrån när det är mycket enklare att hålla sig till det allra aktuellaste? Och det är ju klart, Astrid Lindgren är ju av senare dato än Selma Lagerlöf. Men varför byta ut just Lagerlöf? Är det bara en popularitetstävling? För det känns spontant inte som att det är den litterära kvaliteten de har gått efter. Men det kan vara så olika det där. På Riksbanken kanske de bara läser Läckberg och därmed fascineras av bildspråket och fantasirikedomen hos Lindgren. Jag vet inte. Men lite konstigt tycker jag allt att det är. (Och kommer folk fortsätta kalla tjugan för Selma, det undrar jag.)
I övrigt kan man lite snabbt konstatera att det främsta urvalskriteriet för gubbarna och tanterna verkar ha varit att de ska ha varit kulturpersonligheter. Intressant det också, med tanke på hur de politiska krafterna just nu snarare verkar vilja kväsa dagens kulturellt aktiva. Men de kanske har tänkt sig att 1900-talet är en guldålder och att vi inte behöver få fram några nya namn. Och visst finns det en del som klarar sig utmärkt, och som det ser ut nu och med resonemanget de verkar ha fört är det inte helt otroligt att just ovan nämnda Läckberg föreslås som sedeltant om 50 år. Så grattis Camilla, en strålande framtid går dig till mötes!
Dock försvinner som sagt det historiska perspektivet, men det ligger väl i tiden det med. Varför se tillbaka och förstå var man kommer ifrån när det är mycket enklare att hålla sig till det allra aktuellaste? Och det är ju klart, Astrid Lindgren är ju av senare dato än Selma Lagerlöf. Men varför byta ut just Lagerlöf? Är det bara en popularitetstävling? För det känns spontant inte som att det är den litterära kvaliteten de har gått efter. Men det kan vara så olika det där. På Riksbanken kanske de bara läser Läckberg och därmed fascineras av bildspråket och fantasirikedomen hos Lindgren. Jag vet inte. Men lite konstigt tycker jag allt att det är. (Och kommer folk fortsätta kalla tjugan för Selma, det undrar jag.)
I övrigt kan man lite snabbt konstatera att det främsta urvalskriteriet för gubbarna och tanterna verkar ha varit att de ska ha varit kulturpersonligheter. Intressant det också, med tanke på hur de politiska krafterna just nu snarare verkar vilja kväsa dagens kulturellt aktiva. Men de kanske har tänkt sig att 1900-talet är en guldålder och att vi inte behöver få fram några nya namn. Och visst finns det en del som klarar sig utmärkt, och som det ser ut nu och med resonemanget de verkar ha fört är det inte helt otroligt att just ovan nämnda Läckberg föreslås som sedeltant om 50 år. Så grattis Camilla, en strålande framtid går dig till mötes!
Utflykt till Landskrona
Ylvar fyllde år så jag tog mitt pick och pack (handväskan) och åkte hem till henne efter jobbet och firade.
Det bjöds på mackor.
Det dracks intoxikerande drycker. Olle cider.
Jag provade spraygrädde för första gången, en sojavariant. Den var inte god.
Olle trodde inte på att Sanna var snäll egentligen. Pandan var bara ett sätt att luras.
Ylvar testade den tidiga 90-talslooken. Hett.
Sen blev klockan nio och jag var tvungen att åka hem eftersom jag är en sån tönt som måste lägga sig vid tio nuförtiden.
Det bjöds på mackor.
Det dracks intoxikerande drycker. Olle cider.
Jag provade spraygrädde för första gången, en sojavariant. Den var inte god.
Olle trodde inte på att Sanna var snäll egentligen. Pandan var bara ett sätt att luras.
Ylvar testade den tidiga 90-talslooken. Hett.
Sen blev klockan nio och jag var tvungen att åka hem eftersom jag är en sån tönt som måste lägga sig vid tio nuförtiden.
Presenter till mig
Jag gillar presenter. Inte så att jag är så bekväm med att ta emot dem alltid, men jag gillar verkligen tanken på dem och jag gillar när själva emottagandet är över så att man bara kan vara glad utan att behöva orora sig över att man inte skulle visat tillräcklig entusiasm.
Sen tidigare har jag dessa tjusiga män hemma:
Lenin och Stalin, alltid lika vackra.
Så var Jonas i Hong Kong och vad fick jag när han kom hem?
Jodå, en utmärkt tillökning till samlingen! Inte ett ljus, men väl så fin med de andra hetingarna.
Frågan nu är vem som ska bli näste bystman i mitt hem? Finns till exempel Ceausescu och Tito? Jag vill ha. Alla.
Sen tidigare har jag dessa tjusiga män hemma:
Lenin och Stalin, alltid lika vackra.
Så var Jonas i Hong Kong och vad fick jag när han kom hem?
Jodå, en utmärkt tillökning till samlingen! Inte ett ljus, men väl så fin med de andra hetingarna.
Frågan nu är vem som ska bli näste bystman i mitt hem? Finns till exempel Ceausescu och Tito? Jag vill ha. Alla.
Överpriser
Jag handlar mest på Konsum vid Fokets Park, Malmös kanske dyraste affär. Men den ligger närmst och har i regel det jag behöver så latheten vinner allt som oftast. Men ibland blir det lite löjligt:
35 g, 26 :- Näe, där går ändå gränsen.
35 g, 26 :- Näe, där går ändå gränsen.
