genom nålsögat

Jag har gjort min födelsedag till en grej. Det finns dem som fått ångest när de glömt höra av sig när jag fyllt år. Det är överdrivet, men faktum kvarstår att jag gillar den där dagen. Därför blir jag också lika irriterad när fadren med familj konsekvent vägrar komma, utan åker till Susannas familj samma dag eller dagen innan år efter år. Det är tydligt hur prioriteringarna ligger. Det är inte som att datumet ändras direkt. Jag firar oerhört konsekvent på min födelsedag. Enda gången jag har gjort ett undantag vad jag kan minnas är när jag fyllde 18, det år familjen Thelaus-Venant inledde sina skita-fullständigt-i-när-jag-fyller-år och bara uppmärksamma när småflickorna och mina bröder (Shitty flyttade för långt för för längesen för att det ska räknas) firar. Då tog vi det dagen innan, på Blems födelsedag, och på min dag åkte jag, mor, Daniel, Daniel och Claes tror jag vi var till Louisiana och såg Andy Warhol-utställningen. Och ja, jag tar det personligt. Så var det sagt.

Jag sitter i soffan. Så har jag suttit med datorn i knät i över fem timmar nu med paus för att hämta nya chips och senare när jag kom på att jag hade sill hemma och kunde äta sillmackor till lunch hämtade det. Först var jag duktig och jobbade. Eller inte allra först. Innan dess läste jag lite bloggar och lite Sydsvenskan. Stod absolut inget jag orkade intressera mig för vidare. Därefter funderade jag lite på Serbien och deras landslag. Så mycket att lära och så lite jag förstår av serbiska. Sen jobbade jag ett par timmar. Nu söker jag jobb. Det går segt. Det är en sak att skicka iväg ansökningar, en annan att fylla i alla uppgifter på idiothemsidor gång på gång. Det luktar kattbajs från kattlådan. Jag behöver köpa ny kattsand, men har ingen cykel och orkar inte sätta mig på en buss och åka ut till Kronborg för det just nu. Kanske sen när jag har lämnat morgonrocksstadiet. Först söka lite fler jobb dock. De ringde från Trygg Hansa och upplyste mig om hur de skulle lägga upp utbetalningen av mina pengar för cykeln. Jag blev trött och tyckte de var omständliga, men orkade inte protestera när hon undrade om det var ok för mig. Jag förstår att de delar upp det i två delar så att man inte ska fuska, men det gör jag ju inte. Nu innebär det bara att jag inte har råd att köpa en ny cykel. Mamma, kan jag låna ett par tusen av dig tills jag får resten av premien utbetald? Hon skulle se till att jag fick ett kvitto hemskickat iaf som jag kan skicka till självrisksreduceringsförsäkringen. Jag har bytt tillbaka till Länsförsäkringar från imorgon tror jag det är. De är inte lika krångliga.

---

Idag när jag cyklade till Persborg var luften fylld av en blandning av strösselfarbrik, Pågen och asfaltläggning. När jag fyra timmar senare gick hem luktade det bara asfaltläggning. Jag fick ändå behålla cykeln sju och en halv månad den här gången. Yey!

---

När jag inte gillar Jönssons Fastighetsservice:

• När de inte bytte lampan i trapphuset på över en vecka trots att jag ringde dem varje dag. När lampan gick igen några veckor senare var det samma sak. Tidningsbudet delar inte ut tidningen om inte lyset funkar, därav irritationen.
• Häromdagen när de tyckte det var en god idé att utan förvarning stänga av vattnet i 45 min på förmiddagen. Jag upptäckte det när jag skulle skölja av räkskal från händerna. Förra gången de gjorde så hade jag schampo i håret.
• Idag när jag skulle köra ner bilen i garaget efter att den varit på besiktning och de tyckt det var lämpligt att byta lås utan att säga till i förväg.

---

Jag ska gnälla nu. Jag är ganska mycket en talang på det så det ska nog gå bra. Allt detta pollen i luften. Vad är grejen? Är inte det sånt man växer ifrån? Jag var aldrig allergisk när jag var liten. Är det således något man växer till? Och björk? Det är gräs mamma och Shitty inte tål. Inte jag heller nuförtiden för den delen. Är det vanligare med allergi bland kvinnor än män? Eller är det bara i min familj det är delat exakt mellan x- och y-kromosomen? Jag är en tönt. För jag gnäller mycket mer än vad som är befogat. Men jag får kli och ont i ögonen och det är dåligt när man ska se. Och att se är ganska användbart om man ska skriva saker, typ skola och jobb. Eller så kan man strunta i det och skriva meningslösa inlägg här istället. Tydligt tecken på nedsatt funktion i hjärnan. Och mitt hår är smutsigt. Kanske man också kan skylla på pollen. Jag tror det. Det är nog pollen som gör att det är fullt med katthår och damm i lägenheten också.

---

Varför jag och comhem inte är kompisar:



Men kundtjänst är alltid roligt. Särskilt när man uppmanas gå in på deras hemsida och kolla ditten och datten medan man sitter i kö. För det är ju så att jag hade ringt dem om problem med bredbandet om det var så att jag hade kunnat gå ut på internet.

---

Det är grått och snart regnigt ute. Trevligt tycker jag för en gångs skull. Har ändå för ont i armarna för att kunna öppna varken ytterdörr, balkongdörr eller fönster i jakt på sol. Inte som Fulle som knappt kunde få på sig jackan tre dagar efter att han hade varit på ett pass med en kollega dock. Får se om det lättar under dagen eller om jag kommer att vara förvisad till soffan tills Cissi kommer hem och kan släppa ut mig så jag kan gå på kalas.

Annars har Lisa och jag bestämt oss för att fixa det här med en resa av något slag till sommaren den här veckan. Än så länge går det sådär. Det får ju inte kosta så mycket eftersom jag inte har några pengar och av någon anledning är alla flyg till rimliga platser mycket dyrare just under sommaren. Jag är för ett utträde ur EMU från Greklands sida; jag gillar Grekland och hade gärna sett det som ett alternativ. Än så länge blir det för dyrt med flyg när boendet inte sjunker tillräckligt. Om den danska kronan sjönk litegrann till botten plötsligt hade det också varit en lösning. Då hade Kastrup varit en fyndgruva. Nu är det bara väldigt nedlyftande att inse att priset som står ska höjas med minst 30 % till för att få slutsumman. Det är inte någon som har ett trevligt hus eller lägenhet någonstans där det är varmt och finns vatten i sommar? Ni kan få en middag och vin för lånet.

---

Så har jag en sån där dag där man bara går omkring (eller det kanske är en överdrift rörelsemässigt) och är bitter. Det var inte direkt någon överraskning att jag inte skulle bli imponerad av denna tisdag när jag för andra natten i rad inte lyckades somna förrän klockan var alldeles för många timmar över tolv. Om jag inte hade tänkt skolka redan hade jag gjort det. Nu hade jag en anledning att inte ta tåget till Skurup. Det innebar naturligtvis inte att jag fick sova sådär trevligt tills man är utvilad, utan jag steg upp lika tidigt ändå och fick använda mina hjärnceller på jobbet. Det gick bra, med kaffe till hjälp, men när jag kom hem vid lunch började min hjärna sluta fungera på riktigt. Vad jag tänker på och som valfri människa gärna får lösa åt mig är vad jag egentligen ska hitta på efter den 11 juni. Förslag? Nej, trodde inte det heller.

---

Jag har halkat in i det här med att vakna tidigt på morgonen igen. Det är inte hysteriskt tidigt, men fortfarande väldigt onödigt att inte kunna sova längre än till sju, halv åtta när man inte har någon tid att passa. För att matcha detta borde jag kanske lägga mig vid elva, tolv även på helgen så man får ihop sina timmar. För något år sen fastnade min dygnsrytm i att tycka att det var normalt att stiga upp vid halv sex på morgonen. Det är inte populärt om man är i ett förhållande och den andre vill sova vidare. Diskussionen som uppkommer om att man inte får föra något som helst oväsen av typen äta frukost eller läsa tidningen eftersom den andre faktiskt har jobbat hela veckan och behöver sova blir också lite skev eftersom anledningen till att man själv vaknar i soluppgången beror just på ens eget jobb. Nu är inte det ett problem längre. Katterna bryr sig inte ett dyft.

Det verkar vara antingen eller. Förra veckan beklagade jag mig över att inte somna och nu gör jag det över att jag vaknar. Slutsatsen vi kan dra av det tror jag är att detta inte är en blogg utan en klagomur. Punkt.

---

Pensionärer får ofta mycket skit för att de envisas med att gå och omkring och vara omständliga och ta upp plats i mataffärer lite sådär lagom till att den arbetsföra befolkningen ska inhandla sina mamma scans  efter jobbet. Studenter kommer undan på ett helt annat sätt eftersom det i regel är lite besvärligare att urskilja vilka som akutsträckläser kurslitteratur tre dagar var sjätte vecka från dem som sitter på ett kontor mellan åtta och fem. Det finns dock ett par give aways som att de ofta mitt i veckan bär på systemkassar och pratar om något kalas som ska ta plats samma kväll.

Idag upptäckte jag dock att det inte är så att gamlingarna håller sig inne hela dagen fram till rusningstid, utan vid tiotiden tar de sig ut med sina rullatorer och flyttar in på apoteket allihop. Där är de också omständliga, men inte genom att plocka fram förstoringsglaset för att kolla datummärkning eller jämföra priser till döds utan genom att inte ha en susning om hur mycket de har kvar på sina recept, inte förstå när de erbjuds billigare varianter och genom att vilja snicksnacka med personalen i all oändlghet. Jag tror att det kan ha varit den längsta kö jag stått i någonsin för att hämta ut recept. Så i fortsättningen väntar jag till åtminstone efter lunch om jag ska hämta ut medicin.

---

Imorse (och redan här kan vi ana oråd eftersom jag skriver detta gott och väl innan klockan blivit nio) blev jag väckt av en illasinnad signal från dörrklockan. Det var en herre som kom på besök (alltså inte ett herrbesök, det är en helt annan sak). Jag kan inte gärna påstå mig ha varit ovetandes om att André skulle stå där utanför dörren vid sjutiden, men det gör naturligtvis inte mindre ont att stiga upp för det när man annars inte har någon tid att passa under dagen. Jag svepte iaf täcket om mig och öppnade. Han såg oförskämt pigg ut för timman, men så hade han ju rimligtvis också varit uppe ett tag och förhoppningsvis hunnit dricka åtminstone en kopp kaffe. Mat och massor av bubbel överlämnades till kvällen och efter att ha fyllt kylen och André hade gått gjorde jag ett försök att somna om igen. Dödfött. Så det är väl bara att ta tag i dagen och sätta sig med texterna som ska diskuteras i Skanör nästa vecka. Kaffet är klart sen länge så det ska nog gå bra.

---

Nu är Sydsvenskan också körd. Vad är det för fel? Vad händer? Kan någon läsa de här artiklarna och berätta för mig varför de envisas med att smälla upp spindlar överallt?

---

Nu stryper vi läsandet av Aftonbladet också. Mindre bild, färre spindlar, men inte mer ok.

---

Jag brukar kolla nättidningarna några gånger om dagen när jag är hemma. Idag har Expressen utan att förvarna en stor bild på en man med gigantiska spindlar över hela ansiktet. Två gånger har jag råkat på denna bild. Nu tänker jag inte gå in på den där ondsinta hemsidan något mer. Inte utan att någon konfirmerar att bilden är borta.

---

Det finns ett par saker jag inte rekommenderar. En av dem är att sitta på en på sin höjd nollgradig bänk i två timmar för att se en hög män ha oerhörda svårigheter att se skillnad på blått och gult och inte förstå att den där runda saken de sparkar på ska in mellan de där stolparna med nät runtom. Jag hoppas verkligen att de skärper till sig inför premiären och att folk slutar vara skadade. Miljan spelade sista kvarten, inte för att han gjorde något att minnas, men bra ändå. Ivo såg ut som en ond ryss i en Bondfilm, också bra grejer.

---

Har jag nämnt det här med snön? Och att jag inte gillar den? För varje dag når den här aversionen nya höjder och idag slogs följaktligen också rekord.

Lite sent uppstigen imorse med 10-15 min att vara redo för att lämna lägenheten prioriterades till dusch, tandborstning och påklädning. Kläder är ganska praktiskt, särskilt när det är kallt ute. Om jag skippat duschen hade jag eventuellt hunnit med bussen till centralen. Nu gjorde jag inte det utan var tvungen att cykla till Persborg. Det är alltid roligt att cykla till Persborg. I synnerhet när det har snöat och röjningen varit sådär. Rejäl vind är också en bonus. Jag var riktigt imponerad av mig själv när jag hann med tåget efter min cykel/snötramps/halktur.

Några timmar senare började jag ana oråd när jag såg stora snöflingor först singla ner utanför fönstret för att strax därefter övergå i tät småflingig sidsnö. Snefygning heter det visst på danska har Emma lärt mig. Fortfarande optimistiska att det skulle finnas en chans att ta sig från Skurup hem skyndade vi efter skolan iväg till tåget. Mot all förmodan kom tåget i tid och det gick alldeles utmärkt att ta sig fram på spåren fram tills vi skulle lämna Svedala. Då var det stopp. Växlar som frusit i vanlig ordning. Kul grej att sitta fast i Svedala. Vi roade oss med att skicka sms, håna Filip för att han var sjuk, snacka skit, diskutera mat och säkert något annat också. Efter en halvtimmes väntan uppmanade tågpersonalen oss att trampa iväg till busstationen istället. Så det gjorde vi. Sen åkte vi buss. Sen försökte jag cykla hem från Persborg. Gick väldigt sådär. Men gå funkade.

Nu tänker jag inte lämna lägenheten om det inte är absolut kris. Även om jag naturligtvis tycker att det är underbart med snö.

---

När jag tittar ut ser jag hur det snöar uppifrån, nerifrån och från alla sidor. Det är en av alla anledningar till att jag är emot snö. En annan är att det per automatik innebär att det är kallt ute. En tredje att det inte går att ta sig fram på gatorna eftersom de fyker igen sekunden efter att plogbilen varit på plats. När snön väl lagt sig och man vågar sig ut så visar sig den geniala skånska metoden att salta först och ploga sen inte vara så bra ändå och man slaskar fram i en blandning av is, snö och saltgegga. Kraset som kan höras om man trampar på vallarna längs med gator och trottoarer kommer sig av att det är salt och inte issnö som man annars lätt skulle kunna tro.




Katterna skiter i vädret och är mest nöjda med att jag är inomhus med dem.

---

Vinter är något jag aldrig vänjer mig vid och än mindre accepterar. Att temperaturen understiger fem grader är lika oförståeligt var gång det sker. Och det är ofta vid den här tiden på året. Så jag i likhet med de allra flesta skånebosatta går omkring och fryser och tycker att det är ett skit att lämna lägenheten. Imorse var jag dock trött på detta konstanta huttrande och knäppte på mig ett dött får. Kappan är ett par storlekar för stor vilket är bra när man också har flera tjocka tröjor på sig under för säkerhets skull. Kylan mot kroppen uteblev och nu är det mycket möjligt att jag bosätter mig i pälsen på obestämd tid.

En annan underlig sak jag inte förstår är varför det är 16° i köket när övriga lägenheten stoltserar med runt 20. Inte hela iofs, garderoben, där den befinner sig mitt i lägenheten mitt i huset, är av någon underlig anledning också närmare temperaturen i köket än vardagsrummet.

---

Varje gång jag får en elräkning blir jag väldigt misstänksam och kollar på specificeringen. Varje gång förstår jag ingenting. Mer än att de vill ha hutlöst mycket pengar av mig. Jag förstår bara inte vad det är som drar el. Katterna måste ha tända-släcka-tända-släcka-fest med strömbrytarna hela dagarna när jag är borta. Kanske de öppnar kylen och frysen om och om igen också som ett litet skoj. Något är det iaf. Frågan man kanske borde ställa sig är hur lång tid det tar innan synen försämras om man använder värmeljus från ikea isf energilampor och dimrar. Lönar det sig på sikt ändå? Man kan ju köpa glasögon på närmaste statoil för några tior. Värt att fundera över iaf.

---

Jag sov tolv timmar i sträck inatt. Det är väldigt länge, särskilt om man inte är sjuk. Jag hade dock fortfarande ont i huvudet när jag vaknade så nu är jag inne på sjätte huvudvärksdagen i rad. Apoteket är en av de vanligaste butiker jag går till det här året verkar det som. Jag har inte så stora åsikter om avmonopoliserandet egentligen, mer än att det fungerar uselt i väldigt många andra länder. Iaf om man vill ha någon sorts avskildhet när man ska hämta ut receptbelagd medicin eller om man vill ha information om den. Men det är ju inte så viktiga saker.

För den som inte undrar eller bryr sig kan jag berätta att mitt knä snart har återgått till det normala och att det med lite tur kanske tom blir lite dans ikväll, men det kan vara att vara för optimistisk. Det är stor koncentration av elvenare i stan ikväll så om man känner att man inte orkar med oss i grupp, otur.

---