PMS-armband
Jag läser om PMS-armband på aftonbladet, men det var så dumt att jag inte tänker länka om det. Ett armband som byter färg efter kroppstemperatur och som därmed kan varna andra om man skulle vara gnällig. Det vill säga ett utmärkt medel att skylla allt på kvinnan. Smart. Verkligen.
Vad är det för dag idag?
Just det ja!
Blem lång?
Blem har lagt upp ett album från förr på fb. Det är något som inte stämmer på en av bilderna, Blem är längre än mig! Det är inte en illusion från sluttningen enbart, hon är banne mig en bit längre. Det kan man inte tro idag.
Bilden är stulen direkt från Blems fb-album.
Bilden är stulen direkt från Blems fb-album.
Det här med att äta sallad
I mitt kinesiska horoskop stod det som jag tidigare berättat att jag skulle undvika att sluka allt jag hittar på marken och att jag inte skulle dö av en sallad. Idag har jag ätit sallad till middag. Jag vet inte hur ni gör sallad, men den jag gjorde idag var så här på ett ungefär:
Först rosta sköljd quinoa i en stekpanna så den får en lite nötig smak och sen koka som vanligt i saltat vatten. Därefter slänga ner i blandad sallad. I pannan har jag under tiden stekt på lite strimlad rökt kalkon och sen rostat solrosfrön som också åker ner i skålen. Lite chèvre (roule de chèvre om man ska vara petig) och ugnsstekt kyckling (gamla rester alltså) i bitar får också följa med. Eftersom jag fortfarande har aioli i kylen blir den bas i dressingen som består av fifty fifty aioli och yoghurt. Allt rörs samman och sen tar man med sig skålen till soffan och äter framför datorn/tvn.
Eftersom jag inte tänker på att det faktiskt är riktig mat bara äter och äter jag tills skålen är tom och sen sitter jag som nu djupt tillbakalutad med jeansknappen uppknäppt och smålider. Det är en god sallad, men det gäller att känna sina gränser också. Det är inte synd om mig och jag håller inte på att dö, men lite känns det så.
Först rosta sköljd quinoa i en stekpanna så den får en lite nötig smak och sen koka som vanligt i saltat vatten. Därefter slänga ner i blandad sallad. I pannan har jag under tiden stekt på lite strimlad rökt kalkon och sen rostat solrosfrön som också åker ner i skålen. Lite chèvre (roule de chèvre om man ska vara petig) och ugnsstekt kyckling (gamla rester alltså) i bitar får också följa med. Eftersom jag fortfarande har aioli i kylen blir den bas i dressingen som består av fifty fifty aioli och yoghurt. Allt rörs samman och sen tar man med sig skålen till soffan och äter framför datorn/tvn.
Eftersom jag inte tänker på att det faktiskt är riktig mat bara äter och äter jag tills skålen är tom och sen sitter jag som nu djupt tillbakalutad med jeansknappen uppknäppt och smålider. Det är en god sallad, men det gäller att känna sina gränser också. Det är inte synd om mig och jag håller inte på att dö, men lite känns det så.
Mello?
Jag har förvirrats lite på sistone. Överallt har jag läst rubriker eller statusuppdateringar om "mello". Vad fasen är mello har jag tänkt, men inte känt mig tillräckligt motiverad att veta för att klicka på det eller fråga någon. Det låter lite som det förhatliga begreppet "fredagsmys" och om det har med det att göra vill jag inte veta. Mello skulle också kunna vara en modern variant av mellis, mellanmål alltså, har jag resonerat. Eller så har det med melon att göra, vilket har tett sig lite underligt med tanke på årstiden, men man vet ju inte nuförtiden. Det är ju ingen ordning liksom. Det låter också lite som ett skällsord, som något man ropar efter någon på skolgården istället för tjockskalle. Jag föredrar att tänka att barnen/ungdomarna kallar varandra tjockskalle och inte några könsrelaterade (i dubbel bemärkelse) ord när de ska trycka ner varandra.
Nu vet jag naturligtvis bättre, apropå mello då, invektiven på skolgårdarna föredrar jag att leva i ovisshet om. Melodifestivalen alltså. Mello. Tappar de tittare och därför desperat försöker ragga barn att titta som inte klarar att säga hela ordet? Eller är det bara ett symptom på att det varar vecka efter vecka tills alla bara vill kräkas så fort de hör pling från micron?
Nu vet jag naturligtvis bättre, apropå mello då, invektiven på skolgårdarna föredrar jag att leva i ovisshet om. Melodifestivalen alltså. Mello. Tappar de tittare och därför desperat försöker ragga barn att titta som inte klarar att säga hela ordet? Eller är det bara ett symptom på att det varar vecka efter vecka tills alla bara vill kräkas så fort de hör pling från micron?
Olle tjatar om röster
Olle har kommenterat som en galning på inlägget om fem-tioårsplanen. Vad han vill komma till i sina tre kommentarer är att han önskar att man går in på hans blogg och röstar på det troligaste scenariot för honom. Gå in och rösta!
Nyklippt
Idag har jag varit och klippt mig. Det är inte så mycket spännande med det. Tre och en halv timmes diskuterande av mitt och min frisörs liv samtidigt som han packar in slinga efter slinga av mitt hår i folie och blekmedel. Det tar sin lilla stund och sen är det ändå ingen som ser det om man inte påpekar det och då låtsas de bara. Därför skriver jag det här så att ingen missar det. Och om ni ändå gör det kommer jag kanske att påpeka det.
Den som har träffat mig på sistone har mer eller mindre garanterat fått en eller tio utläggningar om min nyfunna rädsla för gråa hår. Jag tog naturligtvis även upp det med min frisör. Han såg inget grått så det var bra. I fortsättningen tänker jag att jag mer brås på min far än min mor på gråhårsfronten så slipper jag stressa över det. Annars så syns grått ändå inte lika mycket om man inte är mörk så det är ju bra att man inte är det.
Som synes ser jag ut precis som vanligt. Nyklippt eller ej.
Den som har träffat mig på sistone har mer eller mindre garanterat fått en eller tio utläggningar om min nyfunna rädsla för gråa hår. Jag tog naturligtvis även upp det med min frisör. Han såg inget grått så det var bra. I fortsättningen tänker jag att jag mer brås på min far än min mor på gråhårsfronten så slipper jag stressa över det. Annars så syns grått ändå inte lika mycket om man inte är mörk så det är ju bra att man inte är det.
Som synes ser jag ut precis som vanligt. Nyklippt eller ej.
Fem till tio år
Olle (alltså inte han som är knäpp som pappa är kompis med och som jag tackat nej till två gånger på facebook och mamma och Daniel en gång vardera utan han jag går på Skurup med) skriver att han fått frågan var han ser sig själv om fem till tio år.
Fem till tio år, det är ganska lång tid däremellan egentligen. Var man är om fem år och om tio, kan vara väldigt olika. Om man ska vara tråkig så förhoppningsvis, troligtvis, inte i den här lägenheten. Med största sannolikhet ingen Nymf, däremot en Fed. Ett jobb känns ju rimligt. Helst inom något man trivs med. En man som är officiell är inte alls en omöjlighet. Inte barn heller, särskilt inte om man ser tio år framåt. Om man ska vara rolig säger man som Olle gör nästa gång:
"Vad svarar man på det? Jag svarade något fjesigt och konfunderat och sa att det lät som en anställningsintervju. Borde kanske ha svarat att jag ser mig själv död, liggande upp och ner på en pubtoalett eller läderkung. Får komma ihåg det till nästa gång jag får frågan."
Fem till tio år, det är ganska lång tid däremellan egentligen. Var man är om fem år och om tio, kan vara väldigt olika. Om man ska vara tråkig så förhoppningsvis, troligtvis, inte i den här lägenheten. Med största sannolikhet ingen Nymf, däremot en Fed. Ett jobb känns ju rimligt. Helst inom något man trivs med. En man som är officiell är inte alls en omöjlighet. Inte barn heller, särskilt inte om man ser tio år framåt. Om man ska vara rolig säger man som Olle gör nästa gång:
"Vad svarar man på det? Jag svarade något fjesigt och konfunderat och sa att det lät som en anställningsintervju. Borde kanske ha svarat att jag ser mig själv död, liggande upp och ner på en pubtoalett eller läderkung. Får komma ihåg det till nästa gång jag får frågan."
Poppis eller ej
Pappa har skaffat facebook. Han inledde med att lista sina barn efter popularitet. Detta visade sig i att han lade till Shitty och Fulle, men struntade i mig och Daniel. Han blev till och med kompis med Knäpp-i-huvudet-Olle (alltså inte han som går Skurup, även om han också är lite knäpp, men det är inte alls på samma nivå, inte alls) före oss. Så när Fulle igår efter många om och men hade sitt kalas var vi naturligtvis mycket förorättade. Pappa däremot skrattade och var sjukt nöjd. Hmpf sade vi. På kvällen åtgärdade han det. Fattas bara!
Annars åts det tårta (osthyvel som tårtspaed) och bullar (inget pärlsocker med kokonger i som bonus i år), Fulle spillde kaffe över duken (ett underlakan) och Fredrik blev kallad lodis (han gick tidigare för att sälja aluma).
Söta Visa.
Annars åts det tårta (osthyvel som tårtspaed) och bullar (inget pärlsocker med kokonger i som bonus i år), Fulle spillde kaffe över duken (ett underlakan) och Fredrik blev kallad lodis (han gick tidigare för att sälja aluma).
Söta Visa.
Är jag en dålig människa?
En del saker har man lärt sig sen så länge att man överhuvudtaget inte reflekterar över det. Petflaskor går man till affären med och pantar, tidningar lägger man i pappersåtervinningen och batterier sparar man på något ställe eftersom man aldrig hittar några batteriholkar nuförtiden. De första veckorna på Irland gjorde Ninni, Sara och jag som man normalt gör och samlade vår återvinning innan vi gav oss av att göra oss av med den. Det funkade inget vidare. Det fanns inga återvinningsstationer i stan visade det sig när vi frågade runt. Man kunde, om man hade bil, köra ut i tjottahejti där det skulle finnas behållare för glas om inte annat trodde folk. När vi gick till Dunne's och trodde att vi skulle kunna panta våra flaskor sågs vi som idioter. Naturligtvis fanns det inget pantsystem i Ulandsirland. Nej, det var bara att trava hem med oförrättat ärende och köpa fler bin tags.
Nu är jag duktig för det mesta. Jag sorterar det mesta utom plast och metall. Att de hamnar i restavfallet har bara att göra med lathet. Vi har inga tunnor för det på gården och jag orkar inte springa flera kvarter för att slänga några konservburkar. Andra dåligheter jag gör är att jag slänger nagellacksflaskor i soporna. Det får man inte. Bryr jag mig inte om. Jag tycker inte att det gör mig till en dålig människa. Däremot idag när jag varit nere med hushållsavfallet, påsen läckte inte ens, fantastiskt, kände jag mig lite så. Jag mindes att jag klippt av en tvättrådslapp på diskbänken som fallit ner i vasken och när jag sen slängde potatisskal hade troligtvis den också kommit med. Så nu har jag slängt fel i återvinningen. Det får man inte. Jag är en dålig människa. Fast det tycker jag inte egentligen. Jag tror det klarar sig ändå.
Nu är jag duktig för det mesta. Jag sorterar det mesta utom plast och metall. Att de hamnar i restavfallet har bara att göra med lathet. Vi har inga tunnor för det på gården och jag orkar inte springa flera kvarter för att slänga några konservburkar. Andra dåligheter jag gör är att jag slänger nagellacksflaskor i soporna. Det får man inte. Bryr jag mig inte om. Jag tycker inte att det gör mig till en dålig människa. Däremot idag när jag varit nere med hushållsavfallet, påsen läckte inte ens, fantastiskt, kände jag mig lite så. Jag mindes att jag klippt av en tvättrådslapp på diskbänken som fallit ner i vasken och när jag sen slängde potatisskal hade troligtvis den också kommit med. Så nu har jag slängt fel i återvinningen. Det får man inte. Jag är en dålig människa. Fast det tycker jag inte egentligen. Jag tror det klarar sig ändå.
Jag är en tönt, punkt
Om någon någonsin skulle ha betvivlat det så är det nu ett faktum - jag är en tönt. Jag tittade som vanligt på Masterchef, avsnitt 52, och det var en team elimination. Om man inte vill veta hur det gick i den, säsong två är det vi talar om alltså, rekommenderar jag att hoppa detta inlägg. Laget där det bara är en jag vill ha bort, Claire (som jag väl egentligen tycker verkar duktig, men klarar inte riktigt hennes person), skulle gissa ingredienserna i en tårta. I det andra laget, som klarade sig undan, var tre av fyra sådana jag gärna sett försvinna ur tävlingen. Iaf. Så gissar de sak efter sak och så säger Matthew fel och han ser så ledsen ut. Så där jag sitter här i soffan med sötsliskig gelésmak i munnen och funderar lite på vad jag ska äta till middag och märker hur mina ögon blir alldeles tårfyllda och någon tår också faller ner. Sjukt töntigt. Nästan lika illa som den gången hela Forrester-familjen samlades på jul och sjöng julsånger och var lyckliga tillsammans allihop och jag också fällde tårar för att det var så fint. Det är bara att erkänna och skämmas, jag blir för lättrörd och töntig ibland. Undra om man kan skylla på hormonell obalans eller liknande om man äter p-piller. Tveksamt. Är nog bara en tönt som sagt.
Nymfen gästbloggar: Ostbollar!
Jag älskar ostbågar. Inte att tugga på alltid, det är chips ofta bättre för, men att slicka i sig det saltflottiga goda. Så jag blev verkligen hoppfull när jag tyckte mig se en förpackning hårda, knapriga ostbollar innan idag. När jag sen fick dem också... Så bra! Min människa är jättefin!
Buffa bollen med nosen så trillar ostisarna ut. Bara smulor kvar nu!
Buffa bollen med nosen så trillar ostisarna ut. Bara smulor kvar nu!
Nymfen gästbloggar: Min människa
Alltså, min människa. Här ställer man upp och myser och har sig hela dagarna. Man till och med anpassar sin dygnsrytm efter henne och går och lägger sig på bästa vara-uppe-tid. Så får man då födelsedagsblogga och vad händer?! Jo, hon går och blir avis på att jag är mycket bättre på det än hon. Så när hon går hemifrån och tränar/handlar/tvättar/vad-nu-människor-gör stänger hon datorn! Dålig stil. Nu har ju inte jag kunnat berätta om allt spännande som har hänt här hemma. Till exempel har jag gosat in mig i sängen, viktigt när det bäddas rent att skynda sig dit och rätta till lukten lite. Jag har jagat bort Fedden från min puff så hon ligger i igloon nu. Jag har tvättat mig lite, hygien är viktigt. Jag skulle säga att jag är mycket bättre på det än Fedden. Hon blir ju inslängd i duschen i badkaren sjukt mycket oftare än jag.
Jag har också funderat lite mer på Feddens störighet. Det kan vara att det var något problem med anknytningen när hon var liten. Man skulle tro att hon hade det rätt gött eftersom hon hade båda sina föräldrar hemma när hon var liten. Samtidigt var pappan typ instängd i en bur i trädgården så jag vet inte hur deras kontakt var egentligen, men det förklarar ju hennes aggressivitet att hon är dotter till en inburad typ. Jag tror ändå mest att problemet ligger i att hennes mamma var avundsjuk på henne för att hon var långhårig och trots allt faktiskt ganska söt och därför inte gav henne den trygghet hon behövde. Det är det troligaste.
Ja ni ser, ingen skönhet direkt Feddens mamma.
För övrigt tror jag mig ana att jag ska få ostbollar i present idag också! Tänk om det är så väl! Tyckte mig se ett sådant paket i kassen min människa kom hem med. Hoppas hoppas hoppas!
Jag har också funderat lite mer på Feddens störighet. Det kan vara att det var något problem med anknytningen när hon var liten. Man skulle tro att hon hade det rätt gött eftersom hon hade båda sina föräldrar hemma när hon var liten. Samtidigt var pappan typ instängd i en bur i trädgården så jag vet inte hur deras kontakt var egentligen, men det förklarar ju hennes aggressivitet att hon är dotter till en inburad typ. Jag tror ändå mest att problemet ligger i att hennes mamma var avundsjuk på henne för att hon var långhårig och trots allt faktiskt ganska söt och därför inte gav henne den trygghet hon behövde. Det är det troligaste.
Ja ni ser, ingen skönhet direkt Feddens mamma.
För övrigt tror jag mig ana att jag ska få ostbollar i present idag också! Tänk om det är så väl! Tyckte mig se ett sådant paket i kassen min människa kom hem med. Hoppas hoppas hoppas!
Nymfen gästbloggar: Visa respekt för de äldre
Dagens ungdom. Jag säger bara det. Dagens ungdom. Ingen ordning. Här låg jag och sussade lite på maten och vad händer då?! Jo, Skitfedden tar MIN puff! MIN puff! Vad tror hon att hon har för rätt att lägga sig där?
Ser ni den lömska blicken?
Jag minns minsann när hon flyttade in hos mig och mina människor. Ha! Då var hon inte så tuff minsann! Världens mes till och med. Sprang och gömde sig under soffan och bakom sängen och sånt! Skittöntig. Fast de otrevliga dragen var märkbara redan då. Jag som ändå har några utflyttade ungar sen tidigare kände att hon kunde behöva lite stöd. Det verkade ju som att hon inte var riktigt säker i sig själv än. Så jag gick fram och nosade vänligt hej. Och vad tror ni jag fick tillbaka? Ett fräs! Hon fräste åt mig! Redan där anade jag oråd. Husieslödder. Såna är inte att lita på. Går omkring och mallar sig och tror att de är lite coolare än alla andra. Icke!
Ni ser hur mesig hon var?
Hur kan den här mesproppen tro att hon har rätt att mopsa sig?
Ser ni den lömska blicken?
Jag minns minsann när hon flyttade in hos mig och mina människor. Ha! Då var hon inte så tuff minsann! Världens mes till och med. Sprang och gömde sig under soffan och bakom sängen och sånt! Skittöntig. Fast de otrevliga dragen var märkbara redan då. Jag som ändå har några utflyttade ungar sen tidigare kände att hon kunde behöva lite stöd. Det verkade ju som att hon inte var riktigt säker i sig själv än. Så jag gick fram och nosade vänligt hej. Och vad tror ni jag fick tillbaka? Ett fräs! Hon fräste åt mig! Redan där anade jag oråd. Husieslödder. Såna är inte att lita på. Går omkring och mallar sig och tror att de är lite coolare än alla andra. Icke!
Ni ser hur mesig hon var?
Hur kan den här mesproppen tro att hon har rätt att mopsa sig?
Nymfen gästbloggar: Orolig sömn
Ni vet hur det är när man har en stor dag framför sig, hur svårt det kan vara att sova. Nu var det inte bara jag som var spänd inatt. Min människa låg och vände på sig också. Hon hade väl fullt upp med att gå igenom alla detaljer inför min födelsedag. Om ni tittar på vår graf nertill ser ni att det står djupsömn där efter två något. Detta är felaktigt vill jag påpeka. Den dippen visar bara på att vi var uppe en sväng och tog en macka, alltså inte jag utan min människa. Hon äter så konstiga saker. Mackor.. Hallå. Själv var jag uppe och åt lite torrfoder där strax före ett. Så när ni ser diagrammet nu så förstår ni varför jag måste ta en tuppis nu. Ska bli skönt.
Nymfen gästbloggar: Äntligen tonfisk!
Som man fick vänta. Fedden, den lilla skiten, pep omkring hon med. Men inte fick hon något! Kan hon glömma! Det är MIN födelsedag och då är det bara JAG som får tonfisk, inte små skitungar som alltid ska vara i vägen. Strax efter mitt förra blogginlägg började min människa plocka ute i köket. Hon hade väl läst vad jag skrivit och insåg att hon handlat fel. Jag sprang ut illa kvickt när jag hörde ljudet av metall mot metall när konservöppnaren mötte burken. Doften! Doften som spreds i rummet! Jag började sjunga en lovsång till tonfisken på direkten. Så vackert! En sån arom!
Finporslinet och allt! Ni ser hur den ljuvliga skyn omger berget av lycka.
Bara att hugga in!
Mums!
Så här skulle man alltid ha det!
Visst, det var fint med gurkskivan, men hon menade den väl ändå inte annat än som prydnad?
Finporslinet och allt! Ni ser hur den ljuvliga skyn omger berget av lycka.
Bara att hugga in!
Mums!
Så här skulle man alltid ha det!
Visst, det var fint med gurkskivan, men hon menade den väl ändå inte annat än som prydnad?
Nymfen gästbloggar: Var är tonfisken?
Som väl alla känner till fyller jag år idag och det är inte vilken födelsedag som helst. Nej, nej, det är tvåsiffrigt som gäller nu! 10 år! Kom inte säg att jag är liten nu. Mer än då att jag är nätt i figuren, det är viktigt att tänka på vad man äter så att man håller sig i form. Och apropå att äta. Min människa.. Inte nog med att hon snoozade bort en tjugo minuter så här på morgonkvisten, hon har fortfarande inte gett mig någon tonfisk! Och klockan är snart kvart i nio! Ingen tonfisk! Jag har varit oerhört tydlig på den punkten de senaste veckorna, att jag vill få tonfisken serverad sekunden jag vaknar på morgonen. För dåligt. Bättring!
Visst, det är mysigt att gosa, men tonfisk är viktigare.
Visst, det är mysigt att gosa, men tonfisk är viktigare.
Mästerliga matprogram
Jag är en absolut sucker för matprogram. Det är det enda jag ser på i princip, såvida jag inte har sällskap att slötitta på lyxfällan och dylikt med. Favoriten som för så många andra just nu är Masterchef. Jag har följt säsong efter säsong av det brittiska originalet. Där har aldrig den jag hållit på vunnit tror jag, inte säker dock, det är inte riktigt det där lära-känna-personerna-upplägget som gör att man får en riktig favorit. Dock var det en tjej, Emily tror jag hon hette för ett par år sen som jag verkligen ville skulle vinna. Hon gjorde knäppa, roliga, utmanande saker. Hon förlorade till slut finalen i förmån för en man. Det brukar vara så när det är Gregg och John som dömer.
Den australiensiska (australiska om man vill vara modernare än jag) versionen är toppen. Absolut toppen! Där lär man sig saker hela tiden. Idag när jag såg klart på avsnittet Sparbanken "vi är dumma i huvudet" Öresund skrev jag till och med ner receptet på en paj. Om jag någon gång orkar göra ansträngningen att mala mandelmjöl (har ingen kvarn så det kan bli lite tidsödande) ska jag laga den. Även här är det manlig dominans bland domarna. Första säsongen hade en kvinna som kom in och var snygg och typ gav instruktioner ibland. Hon finns inte i den andra. Däremot har de Donna Hayes som extradomare vid cook-offs mot kändiskockar. Lite kass ändå.
När jag såg att USA hade hakat på laddade jag hem den också. Här var det Ramsay, den där jättetjockisen med färgglada glasögon och en snubbe till som dömde på klassiskt Gordonmanér. Det var alltså skrik och bråk och konflikter mellan deltagare. Inget som man lärde sig något på och ingen deltagare man fick sympati för. Tråkigt.
Så när jag först såg att det skulle komma till Sverige tänkte jag fantastiskt och såg fram emot att se det. Dock hade jag onda aningar redan innan premiären efter som jag i december läst Lisa Förare Winbladhs utlåtande om maten: "jag rullade hatt igår när jag var gäst på en middag anordnad av svenska Masterchef. Jag har stora förhoppningar på det programmet men maten vi serverades var så chockerande usel att vi var tvungna att dränka våra sorger i baren". Klassen på kockarna verkade alltså sådär. Första avsnittet höll jag på att dö av tristess. Idolförfarande alltihop, sjukt tråkigt. Särskilt som folk verkade gå vidare på att ha en "skön personlighet" och annat irrelevant tjafs snarare än maten. Sen har jag försökt se något avsnitt på play, men det är inte en funktion som tv4 prioriterar uppenbarligen så det har gått sådär.
Att de använt exakt samma utmaningar som i det australiensiska och till och med använder samma, rakt översatta, formuleringar... Och samma skojsiga tjejen-tappar-tomater i bilderna till vinjetten. De verkar tro att det är lugnt eftersom de tagit det från andra säsongen och den inte sänts i Sverige än. Fel. Nej, det får räcka med att ses som bakfylletv på söndagar eller på ordinarie sändningstid på onsdagar så man kan spela lite spindelharpa när domarna försöker leka Ramsays allihop.
Den australiensiska (australiska om man vill vara modernare än jag) versionen är toppen. Absolut toppen! Där lär man sig saker hela tiden. Idag när jag såg klart på avsnittet Sparbanken "vi är dumma i huvudet" Öresund skrev jag till och med ner receptet på en paj. Om jag någon gång orkar göra ansträngningen att mala mandelmjöl (har ingen kvarn så det kan bli lite tidsödande) ska jag laga den. Även här är det manlig dominans bland domarna. Första säsongen hade en kvinna som kom in och var snygg och typ gav instruktioner ibland. Hon finns inte i den andra. Däremot har de Donna Hayes som extradomare vid cook-offs mot kändiskockar. Lite kass ändå.
När jag såg att USA hade hakat på laddade jag hem den också. Här var det Ramsay, den där jättetjockisen med färgglada glasögon och en snubbe till som dömde på klassiskt Gordonmanér. Det var alltså skrik och bråk och konflikter mellan deltagare. Inget som man lärde sig något på och ingen deltagare man fick sympati för. Tråkigt.
Så när jag först såg att det skulle komma till Sverige tänkte jag fantastiskt och såg fram emot att se det. Dock hade jag onda aningar redan innan premiären efter som jag i december läst Lisa Förare Winbladhs utlåtande om maten: "jag rullade hatt igår när jag var gäst på en middag anordnad av svenska Masterchef. Jag har stora förhoppningar på det programmet men maten vi serverades var så chockerande usel att vi var tvungna att dränka våra sorger i baren". Klassen på kockarna verkade alltså sådär. Första avsnittet höll jag på att dö av tristess. Idolförfarande alltihop, sjukt tråkigt. Särskilt som folk verkade gå vidare på att ha en "skön personlighet" och annat irrelevant tjafs snarare än maten. Sen har jag försökt se något avsnitt på play, men det är inte en funktion som tv4 prioriterar uppenbarligen så det har gått sådär.
Att de använt exakt samma utmaningar som i det australiensiska och till och med använder samma, rakt översatta, formuleringar... Och samma skojsiga tjejen-tappar-tomater i bilderna till vinjetten. De verkar tro att det är lugnt eftersom de tagit det från andra säsongen och den inte sänts i Sverige än. Fel. Nej, det får räcka med att ses som bakfylletv på söndagar eller på ordinarie sändningstid på onsdagar så man kan spela lite spindelharpa när domarna försöker leka Ramsays allihop.
Min startsida
Projekt frystömning
Jenny propagerade frystömning efter mitt pengagnällinlägg. Det låter som en god idé eftersom jag har svårt att stänga facken som det ser ut nu. Problemet med det i mitt fall är att jag sällan har en massa gammalt skräp som borde ätits upp julen 95. Nej, min frys är full av mer eller mindre roliga bassaker som det bara blir mer av när man lagar till. Om jag tar fram en kycklingfilé till exempel så steker jag ju inte bara den och äter med två potatisar och en kylskåpskall sallad på mjöliga tomater. Kycklingen blir istället del i en gryta, kanske en indisk sådan som jag då fyller ut med kikärtor, grönsaker, tomatsås etc. Vips blir det mer att stoppa i frysen än som togs ur den. Det är lite besvärligt. Dock har jag ett vad det känns outsinligt förråd av kycklingköttbullar som väl borde göras slut på. Fast även där blir det att slänga ner dem i en tomatsås och äta med bröd till. Och om jag ska ha bröd måste jag baka det och eftersom jag inte hinner äta upp det innan det blir dåligt åker tre halva bröd in i en låda där jag får stapla om och om och om så de får plats.
Jag har två aubergine i kylen som jag också bör använda upp. Laga en moussaka till kvällen då kanske. Det finns så många olika recept. Kanske man ska satsa på en med bechamelsås överst så kommer den utgångna mjölken till användning innan den surnar. Så får det nog bli. Kommer bli en hel hög lådor att mecka in i frysen sen, men man ska inte låta mat förfaras. Frystömningen kan vänta ett par dar till.
Jag har två aubergine i kylen som jag också bör använda upp. Laga en moussaka till kvällen då kanske. Det finns så många olika recept. Kanske man ska satsa på en med bechamelsås överst så kommer den utgångna mjölken till användning innan den surnar. Så får det nog bli. Kommer bli en hel hög lådor att mecka in i frysen sen, men man ska inte låta mat förfaras. Frystömningen kan vänta ett par dar till.
