genom nålsögat

I vanlig ordning inhandlades en gran igår, om det är första advent så är det. Så nu är den klädd och tjusig som få. Precis som förra året är Fedden förälskad i den och ligger och samlar på sig barr därunder från morgon till morgon. Att bli spetsad i sängen är väl något man får ta om man envisas med att vara så tidigt ute med julandet.


Jag tyckte att jag fick göra en liten kitschvariant också eftersom jag inte har något liv.

---

Om man tycker att Lindegren är något att ha rekommenderar jag att man läser min andra blogg en man och en väg där jag, med anledning av att det nästa år är 100 år sedan hans födelse, kommer att lägga ut tolkningar och tankar kring hans lyrik.

---

Igår hälsade jag på en alldeles ny liten minimänniska. Man glömmer hur små bebisar faktiskt är och hur underliga proportioner de har. Tänk om man själv hade haft ett huvud av den storleken och så stora händer. Man hade ju sett helt galen ut. Jag frågade Elva vad hon tyckte om sin lillebror: "Jättebra." Vi får väl hoppas att det håller i sig.. Vi läste en bok om en pojke som fick en syster tror jag det var och där fick man lära sig att man inte fick dra bebisen i foten till exempel och det höll Elva spontant med om också. Så kanske hon tycker om honom ett tag till iaf.


Ny pojke utan namn och numera storasyster Elva. Lika som nya.

Det är alltid något av ett risktagande att komma och titta på folks barn. De kan ju vara fula. Alla barn är verkligen inte söta. En dag blir det väl att se en Seinfeldbebis:

---

Konversation mellan en sexåring och dennes mamma på en regnig pågatågsstation i Skurup:

- Om det regnar jättemycket och det blir översvämning i en stad, då kan man inte leva längre. Eller hur mamma?
- Säg det igen.
- Om det blir översvämning i Skurup. Då kan man inte leva.

Skurup, stad alltså.. Eller inte. David i min klass förklarade i onsdags att Maria var ute på stan så han delar tydligen också den uppfattningen och då kommer han ändå från Gävle. Ett litet samhälle på knappt 7000 invånare kan i min mening rimligtvis inte kallas stad. När jag tog upp detta med Fritte menade han på att Skurup visst var en stad, en småstad. Som argument började han arkitekttönta sig och prata om stadsplanering och annat trams, men det räcker naturligtvis inte. Wikipedia definierar småstad som:

"Småstad kallas en i befolkningsantalet mindre stad. Småstaden har ofta inte lika utpräglade områden för industri, handel och boende som en storstad. Socioekonomisk segregering förekommer inte heller i samma utsträckning som i större städer. Småstaden har ofta en huvudgata med affärer och nöjen som löper genom staden. Småstadslivet skildras ofta i film och litteratur, och framställs då ofta som en stad med mycket skvaller och där 'alla känner alla'."

Förklaringen säger naturligtvis ingenting och eftersom jag har bestämt mig i denna fråga så ska det nog väldigt mycket till för att jag ska gå med på att Skurup är en stad, om än en småstad. Det krävs nog dubbelt så många invånare iaf för det. Hässleholm med knappt 18000 invånare får godkänt som småstad, men där någonstans går nog gränsen. Att de har en del rikstäckande klädkedjor och liknande hjälper också upp deras sak.

---

Igår var jag som sagt ute i Skuruphålan kvällstid för första gången. Innan jag cyklade till tåget tänkte jag att Persborg, det kanske inte är så trevligt att komma tillbaka till sent på natten. Verkar vara ett ganska otryggt område vad jag har förstått av folk som bott eller varit på besök där efter mörkrets inbrott. Men så kom jag på att jag faktiskt är kvinna så risken att något skulle hända överhuvudtaget är ju ganska minimal i jämförelse med det otäcka könet och nöjde mig med att låsa cykeln med dubbla lås.

Jag hade fått i uppgift att köpa plastglas- och koppar så det inhandlades på väg till skolan. Problemet var bara att när jag kom ut från konsum hade jag inte en aning om var jag var så Maria fick hämta upp mig. Annars hade jag nog fortfarande irrat omkring ute på fälten.

Vi läste våra texter och jag var en talang. Det var de andra också, men ändå. Den första jag läste var ganska intern och hade halva klassen med som karaktärer. Förhoppningsvis blev någon stött, roligare så, men isf har man ingen självdistans och får skylla sig själv. Jag avslutade vår uppläsning med "Och då sade jag fitta"-texten, men hade inte hunnit lära mig den utantill tyvärr. Hade varit roligare om jag gjort det, men man har ju ett liv också. Eller en tillstymmelse till det iaf.

Vinet tog passande nog slut i perfekt tid till att sista tåget hem gick så vi som inte vill avla in oss därute traskade iväg och lämnade städningen åt dem som var kvar.

---

Ikväll har vi något trams i Skurup och då ska vi läsa upp lite texter och sådär. Sådär betyder naturligtvis rödvin. Så jag läser in en text på datorn och klockar. När jag sen lyssnar igenom den lite halvt samtidigt som jag läser om mansexkluderande barnmorskor på Newsmill är det inte min röst jag stör mig mest på. Det är snarare hur schizofren min dialekt är till och från. Irriterande. Ska sluta lyssna på andra människor än dem som är födda söder om Hallandsåsen. Så om ni tycker att jag inte verkar riktigt närvarande när ni talar är det inte personligt utan ren självbevarelsedrift.

---

Literary Review har listat detta års sämsta sexskildringar i den litterära romanen. Exempelstyckena är underhållande och inte sällan ganska osmakliga. En favorit av vinnare genom åren är dock Kissing England av Sean Thomas (2000):

"It is time, time to fuck her. Now. Yes. Brupt, he rises, turns her over, flips her white body. Her smallwhite tidy body. She is so small and so compact, and yet she has all the necessary features... Shall I compare thee to a Sony Walkman, thou are more compact and more
She is his own Toshiba, his dinky little JVC, his sweet Aiwa.
Aiwa - She says, as he enters her slimy red-peppers-in-olive-oil cunt - Aiwa, aiwa aiwa aiwa aiwa aiwa aiwa aiwa aiwa aiwa aiwaaaaaaaaaaahhhhhhhh"

 

Bra grejer. När ska till exempel Bokhora göra en liknande lista över svensk litteratur? Jag väntar. Otåligt.

 

 

---

 

Igår såg Maria och jag först Twilight hemma hos mig och sen New Moon på bio. Hon hade inte sett någon av dem tidigare och inte heller läst böckerna, men blev efter kvällen biten tänkte jag skriva, fast det är lite väl töntigt. När jag och Blem såg Twilight på förhandsvisningen förra året tyckte vi att kidsen var ganska jobbiga med alla hysteriska skrik så fort nya karaktärer introducerades eller ett finger snuddade vid en person av det motsatta könet. Igår konstaterade Maria och jag att majoriteten av besökarna var ganska stora ändå och gissade på att de flesta var runt 18-19 och andades ut lite. Och det gjorde vi rätt i för detta var en ganska sansad publik vad gällde sånt iaf. Vad den däremot reagerade på å det grövsta var överkroppar. Det var väldigt mycket exponerade manliga bröst som visades upp stup i kvarten och varje gång en halvklädd man kom i bild steg tantsjukan till oanade höjder. Oavsett var filmen i likheten med Twilight underhållande, men inte direkt något Guldpalmsmaterial.

Annars läste jag i DN nyligen att fru Meyer är mormon, vilket förklarar en hel del om synen på sex före äktenskapet och abort i serien. Men men, man kan inte haka upp sig på allt alltid.

---

För några veckor sen var jag på FIs kalas när de firade sina valsiffror från EU-valet här i kvarteren. På plats förutom en massa medlemmar var Lisa, Sofia och jag då. Cissi var också i lokalen eftersom hon höll i ett quiz och intervjuade Gudrun. Vårt lag vann frågesporten eftersom vi var bäst. Priset om fyra frukostbiljetter på Chez Madame utnyttjade vi i lördags förmiddags. Cissi fick jävigt nog den fjärde, men så har vi inga problem med svågerpolitik. Bra frukost, rekommenderas. Ett citat från Lisas mun under förmiddagen var "Två kramar motsvarar inte ett ligg liksom". Helt korrekt.

Mellan frukost och kvällsvin passade Lisa och jag på att ta en promenad i det för en gångs skull soliga vädret. Jag imponerade på mig själv och ingen annan när jag förutom att leda oss korrekt i vår tur till Rosengård dessutom lyckades identifiera såväl Inre Ringvägen som Scheelevägen och Industrigatan. Fasen, efter snart sammanlagt åtta år i stan börjar jag hitta!

På kvällen hamnade vi i vanlig ordning på Debaser och det var syskonkärlek som bjöds. Åtminstone från Cissi håll. Hon förklarade om en man att "Han är så jävla flirtig, men det är för att han är en häradsbetäckare". Så kan det också vara.

---

För ett par veckor sen kände jag i vanlig ordning, vanlig eftersom det i perioder är något av ett normaltillstånd för mig, symptom på urinvägsinfektion. Eftersom jag har haft såna problem med just detta har jag också fått strikta order från herr doktor (det brukar vara män jag blir hänvisad till) att uppsöka vårdcentral så fort jag känner minsta lilla. Sagt och gjort ställer jag mig i den allt annat än korta kön utanför jourcentralen och väntar på att de ska öppna i den härliga skånska regnvinden. Tre kvart senare sitter man i ett mottagningsrum och ska än en gång få prata med en manlig läkare. Jag var naturligtvis lite på min gard eftersom jag senast jag var där en kväll i juli fick frågan om jag hade en normal sexualitet. (Det tror jag för övrigt att jag har. Åtminstone enligt vecko- och kvällspressens allt-är-normalt-experter.)

Snart kommer en man i 55-årsåldern in och han har redan bestämt sig. Han är ganska rakt på sak denne översittare till herre och förklarar: "Det var inga bakterier i urinen. Det är klamydia". Jag lite mer tveksam: "Jaha, men skicka för provtagning då." Den förnumstige allvetaren förklarar då lite nedlåtande: "Nej, det kommer att visa negativt." Nu är jag förvirrad. Det är alltså klamydia, men provet kommer att visa negativt. Jag hänger inte med riktigt och försöker få in samtalet på ett mer normalt plan: "Alltså, jag tror inte att det är det. Vad skulle det kunna vara annars?" Nu känner han att här, här har han chansen att få utlopp för sin bitterhet vad gäller sitt eget samliv: "Ni ungdomar knullar runt så mycket så det är klamydia." (Lätt omskrivning kanske, men det var exakt det som var andemeningen.) Än en gång tycker jag att han drar lite väl långtgående slutsatser och frågar återigen: "Men, om det nu visar sig att provet visar negativt för det med. Vad kan det då vara?" Herr medelålders doktor har än en gång svar på tal och lyfter lite på ögonbrynen och böjer lätt huvudet ner mot mig: "Det är klamydia. Ni ungdomar.." (Ingen omskrivning överhuvudtaget.) Jag försöker någon gång till, men får då bara instruktioner om var jag kan testa mig etc etc.

Nu tänker jag att det är ju dumt om man skulle gå omkring med klamydia så då bokar jag naturligtvis in ett besök på Centrum för Sexuell Hälsa. De har för den som har missat det, nu när de befinner sig i nya lokaler, samma tapeter i väntrummet som jag har i mitt kök. Jag kände mig omedelbart som hemma. Här är personalen trevligare och jag pratar med en kvinnlig överläkare. Hon är lite mer tveksam till hans uttalanden, men det kan ju vara så olika. Hon tycker inte heller att det låter riktigt som klamydia, men är inte den som är den utan låter mig testa mig.

Vad jag vill komma till är naturligtvis att jag inte hade klamydia eller något annat heller för den delen (nu testar de tydligen syfilis också, lite spännande). Så min undran är ju då, precis som jag försökte få fram hos den skäggige herren på jourcentralen, vad hade jag då? Jag satsade, som rekommenderades av mannen som undrade om jag hade en normal sexualitet, dels på en cocktail av värktabletter, dels på att, som inte tipsades om, dricka mycket kaffe. Resultat: Väldigt förbannat jävla ont en förmiddag och sen bra.

Något positivt jag fick med mig från jourcentralen var dock att de stänger vid årsskiftet och att driften ska tas över av de ordinarie vårdcentralerna. Förhoppningsvis innebär detta mer normala läkare som inte är fullt så fast övertygade om att jag är en slampa.

---

Tidsrymden mellan detta foto och trillandes på uteservering och bortsupande av nycklar är alldeles för kort.


Brogatan har renoverat. Och det blev så fint så fint.


Man skulle kunna tycka att detta ser lite slappt ut...


...men det är inget mot detta.

---

Folkpartiet har som säkert är bekant plockat många poäng på att förklara hur dålig skolan av idag är och att den måste förbättras. Undermeningen har varit att det var bättre förr.  Jag undrar dock när detta förr skulle ha ägt rum i så fall. Uppenbarligen måste det ha gått snett före Björklunds (f. 1962) skolgång. Han hävdar nämligen i sitt tal på Fp:s landsmöte att Malmö ligger på Balkan eller möjligtvis att Balkan ligger i Malmö. Dålig namngeografi Björklund. Jag tror att i princip alla 10-åringar, även om de kanske inte pekar ut Balkan, eller Malmö för den delen, exakt rätt på kartan, inte blandar ihop Sveriges största stad med ett geografiskt område betydligt längre söderut. Så det är väl sin egen förlorade skolgång Björklund försöker reda ut genom att vilja införa betyg från dagis.

Det har varit lätt att hävda att Folkpartiet är mer eller mindre främlingsfientliga i sina krav på språktester, slöjförbud och dylikt. Hur det ligger till med inställningen till människor från andra länder än omedelbara grannar eller andra uppenbara väststater låter jag vara osagt. Men om man spinner vidare på det spåret skulle det ju kunna vara så att för Fp:s ledare har det inte så stor betydelse var man är född och/eller uppvuxen så länge man ser lite sydländsk ut eller har ett icke uppenbart svenskt namn - man är invandrare i vilket fall.

Ett dåligt försök att profitera på populära svenskars namn för att visa på sin öppenhet inför andra kulturer var det iaf. Sydsvenskan skriver mer med utgångspunkt i herr Björklunds ord "Visst hade väl Sverige varit fattigare utan Zlatan, uppvuxen på Balkan". Jag tycker egentligen mest att det är väldigt underhållande.

---

Jag beklagar mig regelbundet om dåliga statusuppdateringar och då är det fantastiskt att upptäcka att det finns en hel sida bara med just detta! Berlingske skriver om Lamebook där de samlat uppdateringar och påföljande kommentarer. Ungefär som best of blocket fast fejan.

---

Jag sökte på plockepinn på Wikipedia och det kan tydligen också heta Mikado som är en äldre beteckning för kejsare i Japan. Tre olika kejsare har haft det som suffix i sina namn. Men för att återgå till spelet finns det också en variant som heter skrapnos där "pinnarna utgörs av miniatyrer av arbetsredskap i trä eller, senare, av plast, till exempel yxa, spade, stege och räfsa. Miniatyrerna som kan vara cirka 10 cm långa kastas i hög på ett bord, varefter det gäller för var och en av de spelande att med en sticka försedd med en krok lyfta bort en efter en, utan att någon av de andra förändrar läge. I motsatt fall blir den skyldige skrapad på näsan med den sticka som orsakat rörelse i högen." Jag tycker skrapnos verkar roligare. Iaf om man vinner.

Skrapnosspel

---

Jag är en ganska dålig tv-tittare om programmen går på kvällstid. Dagtvn går det också utför med eftersom all form av kvalitet sakta men säkert försvinner ur tablåerna. Jag har aldrig riktigt orka engagera mig i de olika kanalernas webbvisningar av kvällsprogrammen förrän nu när jag har fastnat i Ullaredsåpan. Jag har aldrig varit där och aldrig haft någon lust att åka dit heller. Detta faktum har inte heller förändrats av programmet. Men jag måste säga att jag fascineras. Det är ju helt vansinnigt! Att åka och campa för att handla en massa skräp på ett varuhus. Vansinnigt.

Vad som är desto mer beklämmande i min mening är attityderna som femman kablar ut. De förmedlar en bild av en värld där männen försörjer familjen och kvinnorna är ekonomiskt hjälplösa. Kvinnorna kan inte sätta gränser och handlar för oerhörda summor. På männens kort. Medan de spenderar dagen i varuhuset sköter männen grillen eller om de faktiskt tvingats med in så suckar de och tycker det är lite väl jobbigt. För män gillar ju inte köpa saker. Det är kvinnors domän att vara köpgalna. Obehagligt.

Morgan på lagret tycker jag om och tycker synd om. När han i förra veckans (?) avsnitt förklarade att han trodde att anledningen till att han inte hade en tjej var att han gick upp så i arbetet var det verkligen tragik. Han jobbar alltså 100%, varken mer eller mindre. Och har ett hus med ett finrum om han skulle ha finare bjudningar, men det har han inte för han kan inte riktigt det där med att laga mat och har inte en tjej som kan göra det. Jag hoppas att det ändras på detta genom hans medverkan  programmet. För det tycker jag att han ska ha. En tjej.

Nu ska jag se gårdagens avsnitt.

---

1. Skriv inte på engelska i din statusrad när alla utom en eller två du träffade på chartern är svenskar.
2. Klicka inte like/gilla på dina egna statusar, länkar bilder och dylikt.

---

Det är så skönt att Aftonbladet kan hjälpa oss stackars människor och ge oss anledningar att motverka jämställdhet i hemmen. De skriver nämligen om en undersökning som har gjorts i Shanghai där 148 män gick omkring med en mätare som mätte elektromagnetiska fält. Det visade sig att de som utsatte sig för mest elektromagnetisk strålning också var de som löpte störst risk för minskad spermiekvalitet. Aftonbladet använder denna information, för detta är det enda från studien de nämner, till att påpeka att män bör undvika hushållsapparater som kylskåp, mikrovågsugnar och dammsugare. Det är så skönt att någon vetenskapligt kan belägga att det är bra att kvinnor är de som i regel sköter merparten i hemmen. Vad jag undrar lite sådär är dock hur dessa fält påverkar kvinnors fertilitet? Och borde inte dessa enastående rön innebära ett totalförbud för män att använda datorer? Och hur ser det ut i industrin egentligen? Det kanske är bäst att män bara jobbar inom offentlig sektor med mjuka delar som skola och omsorg där risken för elektromagnetism är betydligt mindre. Men nej nej, det räcker om de slutar städa och laga mat så är allt bra. Tur.

---

Jag är inte särskilt handikappad, har lite ont i armen så som sig bör i dessa tider, men det kan jag överleva ganska lätt. På debban i lördags var det däremot tydligen årsmöte för rullstolsburnas toaletträttigheter. Jag räknade till fem personer i rullstol, men de kan ha varit fler. De var överallt. Utom på dansgolvet. De är alla högst välkomna såvida de inte kör på mig. Lisa var mindre imponerad av en som körde rakt in i hennes knä utan förvarning eller påföljande ursäkt. Artighet var uppenbarligen inget viktigt där. Vad jag vill komma till är naturligtvis huruvida dessa män och kvinnor ska ha rätten att gå före en kö på tio, femton personer för att de är kissnödiga? Jag är helt med på att de har förtur till handikapptoan, men inte att de är upprörda över att människor med fullfungerande kroppar använder den. Kommentarer som fälldes mycket upprört var att "hon som är därinne är säkert inte ens handikappad", "de måste inse att den faktiskt är för oss" etc. Jag hade väldigt svårt att sympatisera med puckona. Varför skulle en toalett stå helt oanvänd för att det finns sammanlagt fem personer i rullstol på stället? Innebär handikapp automatiskt att man har oerhörda problem med att hålla tätt? Eller är det bara så att man för att man alldeles säkert blir diskriminerad i många andra sammanhang att man när man få chansen väljer att vara så otrevlig man bara kan mot alla andra? Jag hoppas att pappret var slut när när människan kom in på toan.

---

Som är bekant för alla som har tagit sprutor tillsammans med mig så är det något jag drar mig för så mycket jag bara kan. Inför resor till hittepåländer där man måste vaccinera sig bokar jag alltid in tiden så sent som möjligt. Alla gulsotesprutor de så glatt avfyrar i en och som man ska fylla på har av naturliga skäl inte blivit ifyllda i tid. Jag hade kanske varit lite noggrannare med det om de bara sagt till en när man skulle komma tillbaka för påfyllning, men det har de aldrig gjort på de vaxcentraler jag varit på. Och det är inget man frivilligt ringer och frågar om annars heller.

Den värsta giftinjektionen jag fått var mot gula febern för ganska prick sju år sen. Då kunde jag överhuvudtaget inte lyfta armen några timmar senare. Fruktansvärt ont. Den behöver man tack och lov inte ta om när man har fått den iaf.

Så idag var det som sagt min tur att få svinvaxet. Mellan 10 och 14 var tiden utsatt så jag gjorde som de allra flesta 20-29-åringar som tillhör Södervärns vårdcentral och gick dit så jag var på plats tjugo över ett. Riktig folkfest hade det kunnat vara om det inte varit för att alla var trötta och bakfulla. Ungefär 200 människor stod mindre glatt och köade ner i korridoren. En stund efter min ankomst började kön vända till ett J som blev mer och mer likt ett U allteftersom tiden gick. Jag var mycket nöjd med att inte ha kommit senare. De flesta hade tagit med sig sin partner eller gänget de var ute med kvällen innan. Själv är jag ganska ensam om att tillhöra Södervärn så jag stod där alldeles övergiven. Hann läsa ungefär 35 sidor i Hjärtdjur innan jag fick gå hem.

Jag hatar verkligen sprutor. Det gör så förbannat ont. Ont så man vill börja gråta. Och sen säger de till en att man ska andas. Eh, nej. Man behöver inte så mycket syre som man kan tro vill jag påstå. Och om det är något jag inte tänker göra för en sån faktiskt väldigt mesig sak som att vaxa sig så är det att gråta. Eller vara riktig tönt så att man måste ligga ner. (Det gjorde jag iofs en gång när jag skulle få någon vaxspruta. Men inte efteråt.) Sen tycker också att folk är så himla fåniga när de sitter där efteråt och ber kompisen hämta vatten för att de "mår så dåligt". Skärp er!

En undran för övrigt: Hur går det med svinet i övriga världen, dvs den som inte är västvärlden?

---

Igår beklagade jag mig för Cissi om att jag var trött på min musik. Så idag när jag tärnade tomater inför den för kvällen förestående middagen lät jag det vara tyst. Det gick väldigt sådär. Jag upptäckte att när jag inte har musik igång pratar jag för mig själv. Och där går väl ändå gränsen för hur mycket tant kan tillåta sig vara vid 27 års ålder. Jag kan gnälla om luddfack, otrevliga konsumtanter och människor i största allmänhet. Men prata föer mig själv. Nej.

---

Ibland (ganska ofta) undrar man över människor. I Rio de Janeiro har en britt med uppenbar dödslängtan åkt fast för att ha försökt smuggla ut runt 1000 spindlar. Se här. Hur tänker man då? "Hmm.. Spindlar... Det har vi inte så många hemma. Eller inte så många som är farliga på riktigt iaf. Man kanske skulle avhjälpa problemet. Men hur? Jo, jag packar ner dem i resväskan! Det är ändå ingen som märker. Det är ju inte som att de vid säkerhetskontrollerna faktiskt kollar när bagaget går genom röntgenapparaten." Det är naturligtvis bara en teori. En annan är: "Så fina spindlar de har i det här landet. Alldeles annorlunda dem hemma. Tänk så roligt man skulle kunna ha om man hade såna här i lägenheten. Man kanske skulle skaffa sig ett terrarium och se vad som händer om man sätter brasilianska spindlar med brittiska. Kunde vara spännande. Jag tror jag tar och packar ner 1000 st i resväskan." Ett tredje scenario: "Min dotter/son/sambo/fru/make/syster/bror/mamma/pappa är så himla mesig. Rädd för spindlar... Urtöntigt. Det är ju inte som att de kommer äta upp henne/honom (obs! min anm. det kan man aldrig veta). Om jag tar med mig lite farliga spindlar hem så kanske hon/han förstår att de vanliga bara är praktiska eftersom de fångar insekter." Vilket som av de här alternativen kan det mycket väl vara. Eller så är han bara dum i huvudet. Det rimliga hade ju varit om han gjort tvärtom och försökt bli av med spindlarna och smugglat ut dem ur Storbritannien.

Jag hade lagt upp en bild om det inte varit för att jag själv undviker att se dem om jag kan och inte vill påtvinga någon annan en förstörd eftermiddag/kväll/helg/vecka.

---

Vellinge kommun. Det är väl inte så mycket att säga om saken egentligen. Några citat istället:

"Mina vänner är alla rörande överens. Vi tycker att det är bra i Vellinge att det inte finns så mycket invandrare." (Vellingebon Ingrid Petersson)

"Våra egna barn då? Hur blir det nu med deras trygghet?" (Vellingebo)

"Vi vill inte ha hit dem." (Lars-Ingvar Ljungman)

"Vi behöver inte Sverigedemokraterna i Vellinge. Vi har Moderaterna." (Vellingebo)

---

När jag cyklar till Persborg om morgonarna och hem om eftermiddagarna trampar jag fram längs Norra Grängesbergsgatan. Det är en gata med mer eller mindre skumma industrier och bilverkstäder. För någon månad sen tömdes dunkar med genomskinlig vätska ut i en avloppsbrunn utanför en av de senare. Säkert bara vatten tänkte jag välvilligt där jag såg det hällas på håll. När jag kom närmre kunde jag ganska omedelbart konstatera att den kemikaliedoften inte brukar finnas i min kran hemma, men det kan ju vara så olika inom en stad. Mest av allt brukar jag dra mig till minnes Claes Fürstenbergs krönika i Sydsvenskan för ett par år sen om just denna gata. Den rekommenderar jag.

---

Om jag inte varit för upptagen med att vilja se snygg ut hade det här legat en bild på mig.

---

Jag förstår att frågorna är många och intensiva: Vad har jag gjort mer idag? Har dagen bättrat sig? Är det dun överallt? Hia er! som man (eller en del) säger här i södern. Jag ska berätta den spännande fortsättningen på berättelsen om min dag:

Väl uppe i lägenheten låg katterna och sov helt ointresserade av mina göranden. Så jag valde i vanlig ordning att göra absolut ingenting. Det är naturligtvis en underdrift, att spela spindelharpan är också en syssla. Jag var helt fantastisk och den gick ut med fyra färger gång på gång. Lite uttråkad gnuggade jag mina trötta ögon och konstaterade att det fortfarande var sömngrus lite varstans. Att tvätta ansiktet kändes dock som överkurs. Istället muttrade jag för mig själv om att jag var trött, är lätt hänt när man bara sovit 3-4 timmar.

Så var det dags att gå ner till den kära tvättstugan igen. Där var det till att tömma luddfacket i torktumlaren på ansenliga mängder dun igen. Jag misstänker att jag är den enda i de tre fastigheter som delar på maskinerna som gör detta för övrigt. Nu tumlades alltså täcket enbart med avseende på att få dunet som klistrat sig fast längs med sömmar och tyg att lossna och förflytta sig ner i just luddfacket. Funkade uppenbarligen ganska väl. Övrig tvätt veks, undantaget annat som varit i torktumlaren under dunstormen. Den blir det till att tvätta om en annan dag. Inte imorgon dock.

När jag gått upp igen i väntan på att ta upp det sista såg jag mitt för dagen mindre vackra anlete i spegeln och försökte få bort dunmassan som virvlat sig in ganska precist överallt i mina visserligen ganska smutsiga lockar, men ändå. Jag lät det vara. En halvtimme senare hade jag återfört all min tvätt till lägenheten.

De närmaste tre timmarna, alltså de mellan 12 och 15, är svårare att placera in exakt vad jag gjorde. Jag hade planer och ambitioner, men mer än att jag åt någon slags lunch kan jag inte minnas. Jo, jag såg Glamour. Ridge har visst flyttat hem till Taylor igen och Thomas och Steffy gör allt de kan för att de ska bli tillsammans "på riktigt" igen, Jackie har gift sig med Owen och Nick och Bridget som också är nygifta är vansinniga på dem. Ungefär så ser det ut nu.

Strax efter tre tänkte jag att det var ok att sova en trekvart något så jag ställde mobilen. Sen snoozade jag ett par gånger och sen glömde jag trycka på snoozeknappen och vaknade halv sex för att jag behövde kissa. Mörkt som det var ute tog det mig ungefär tio minuter att räkna ut att det inte var tidig morgon utan att jag hade sovit bort själva dagsljuset bara.

När man sover sådär på dagen mår iaf jag i princip alltid ganska uselt när man vaknar och sen resten av dagen också. Fast det är inget man kan hänga upp sig på när det finns viktigare saker att göra. Mitt mål för dagen var att införskaffa popcornkrydda, någon ostvariant, på Gray's. Så jag trampade iväg bara för att mötas av beskedet att Malmöborna inte förstår sitt eget bästa och att de har slutat ta in det pga brist på intresse. Vansinnigt. Så det blev till att vända, köpa ost och chips och sen hem.

Kvällen har då än så länge lagts åt att surfa efter återförsäljare av den denna ädla smaksättare. Har gått sådär får jag säga. På Flashback finns det långa trådar om just bristen på det dock. Man kan beställa från USA och då är det många bra och flera vad det verkar riktigt dåliga smaker (eller vad sägs om chocolate marshmallows) som står till buds. Dessvärre var det bästa jag kunde hitta ett köp fem, betala fyra-erbjudande där slutnotan ändå hamnade på närmare 400 kr så det får vara. Ska se om inte Bettan kan ordna hem lite från Kanadickland i jul.

Nu är ju som sagt inte kvällen över, utan det finns massor av spännande moment kvar innan ögonen slocknar. En Fed ska få p-piller, tvätt ska ev läggas in i skåp, mitt hår ska tvättas, kroppen tvagas, disken troligtvis staplas i vasken, texter ska läsas och kommenteras, texter borde skrivas, tänder ska borstas etc etc. Ni ser, oerhört busy!

---

Vad gör jag idag? Är mina katter så söta och snälla som man kan tro?

Svar på fråga två är naturligtvis nej. I lördags när det var dags att sussa kudde var kudden inte alls en plats att vila huvudet. En av skitkatterna hade av okänd anledning tyckt att det varit fantastiskt klokt och passande att använda den som toalett. Så ett styck dunkudde, ett styck duntäcke och tre styck prydnadskuddar var mer eller mindre urinbestänkta.

Detta återför oss då naturligtvis till fråga ett. Idag har jag äntligen tvättid så maskinerna har gått. Det är dock inte just att tvätta jag tänker på när det gäller vad jag gör, för vad jag gör mest idag, eller har gjort den senaste timmen iaf, är att samla dun. Kudden som väl kan ha en 20 år på nacken tyckte nämligen i torktumlaren att det var en alldeles utmärkt idé att gå sönder. En dunkudde innehåller ofantligt mycket dun kan jag berätta. Så tvättstuga, torktumlare, tvätt och jag har levt i ett enda dunoväder. Nu ser det hyfsat ut därnere, jag nyser ut dun på regelbunden basis och förhoppningsvis kommer jag att kunna ta upp skiten utan att ett lager av fågelludd lägger sig över hela lägenheten.

Jag har alltså en bra dag. Typ.

---

Var och varannan dag är det någon som ska vaccineras enbart pga att de tillhör den oerhärda riskgruppen att vara mellan 20-29 år gammal. Alla blir kallade och alla ränner iväg till närmaste vårdcentral. Utom jag. Ingen kallar mig, ingen vill att jag ska slippa svinet. Jag må raljera allt jag kan för onödigheten i att sticka sprutor i armen och har inga planer på att självmant kavla upp ärmarna. Men när jag inte ens får möjligheten blir jag tjurig och tycker att det är orättvist.

Som i högstadiet när alla fick brev hem från Svenska kyrkan om att de var välkomna att läsa på måndagseftermiddagarna och sen konfirmeras till våren. Alla utom jag. Att jag inte var medlem var en petitess i mitt tycke eftersom Daniel hade fått ett brev tre år tidigare. Det kan iofs ha berott på att han var en avfälling som faktiskt en gång hade varit en del av statskyrkan, om än inte så länge. Jag hade väl inte konfirmerat mig om jag blivit inbjuden ändå, utan snarare menat på att de var idioter som skickade till mig trots att jag ju inte var med. Men det är naturligtvis inte det som är poängen. Det är känskan av att inte vara välkommen som är problemet.

Och när vi talar om vaccinationer så är jag hundra procent säker på att jag är en del av samhället och i rätt ålder för att bli kallad. Bara det att jag inte blir det. Taskigt.

---

Efter en mycket bristfällig sömn, få timmar dåliga drömmar, var utsikten av en 9-16-dag måttligt inspirerande, men iväg till tåget blev det. Det mest irriterande med dessa måndagseftermiddagar är att om det inte varit för journalistiken hade vi kunnat ta tåget 1226 isf det fyra timmar senare. Vad som i sin tur är anledningen till avogheten mot dessa lektioner är vår inte så kära lärare. Jag har ytterst svårt för att bli behandlad och tilltalad som att mitt iq understiger 90 och att jag aldrig har öppnat en dagstidning. Förra lektionen ägnades åt att förklara för oss vad en rubrik, spalt, ingress, versal, förstasida, ledarsida, scoop etc var. Lite drygt två timmar av ens liv på att bli idiotförklarad. Fast nu överdriver jag faktiskt. Av dessa 2 h och 10 min lades också ca 20 min på att skriva notiser. Här visades om möjligt ännu tydligare hur låga förväntningarna var på oss när han blev alldeles hänförd över att vi kunde sammanfatta ett pressmeddelande på några korta rader. Fascinerande. Så när någon från expeditionen kom in under förmiddagen idag och förklarade att denne man var sjuk kunde jag inte hjälpa att mina mungipor steg i skyn. Jag blev nog lite för glad. Och det är ett dåligt betyg.

---

Varje gång jag får en elräkning blir jag väldigt misstänksam och kollar på specificeringen. Varje gång förstår jag ingenting. Mer än att de vill ha hutlöst mycket pengar av mig. Jag förstår bara inte vad det är som drar el. Katterna måste ha tända-släcka-tända-släcka-fest med strömbrytarna hela dagarna när jag är borta. Kanske de öppnar kylen och frysen om och om igen också som ett litet skoj. Något är det iaf. Frågan man kanske borde ställa sig är hur lång tid det tar innan synen försämras om man använder värmeljus från ikea isf energilampor och dimrar. Lönar det sig på sikt ändå? Man kan ju köpa glasögon på närmaste statoil för några tior. Värt att fundera över iaf.

---

Cikoria, vad är det egentligen? frågade jag mig imorse/förmiddags/egentligen närmare lunchtid när jag åt frukost. Tydligen är det samma sak som vägvårda, ni vet den växten som huserar längs med vägarna och som man tänker på som ogräs. Enligt wikipedia har den använts som medicinalväxt mot gikt förr, förutom som kaffesurrogat då. Nu var det naturligtvis kaffeersättning jag tänkte på när jag undrade så jag kan upplysa om att det är roten som används vid tillverkning av cikoriakaffe. Den rostas och ångas och has. Slutprodukten innehåller dock inget koffein så en stor del av poängen med inmundigandet av sådan dryck försvinner i mitt tycke iaf. Nuförtiden säljs det ibland i hälsokostaffärer just för dess brist på koffein. Drick te istället är mitt tips.



Jag läste en bok nyligen där ett hälsofreak dricker cikoriakaffe i tron att det är riktigt kaffe, men nyttigare. Cikoriakvinnan var bara en bifigur som visade sig ha flytt sitt liv för att hennes spädbarn dött och hon känt sig skyldig för det. Det var en väldigt dålig bok och jag minns inte vad den hette och knappt vad den handlade om (mer än såna irrelevanta detaljer), men den slutade lyckligt. Huvudpersonerna fick varandra och levde lyckliga i alla dagar med massor av pengar på banken. Jag rekommenderar den inte.

För övrigt dricker vi svenskar i snitt 11 kg kaffe per person och år. Det låter ganska mycket i mina öron. Godiskonsumtionen är 17 kg per person och år. Det låter inte lika mycket i mina öron. Och med det vill jag inte ha något sagt.

---

Jag sov tolv timmar i sträck inatt. Det är väldigt länge, särskilt om man inte är sjuk. Jag hade dock fortfarande ont i huvudet när jag vaknade så nu är jag inne på sjätte huvudvärksdagen i rad. Apoteket är en av de vanligaste butiker jag går till det här året verkar det som. Jag har inte så stora åsikter om avmonopoliserandet egentligen, mer än att det fungerar uselt i väldigt många andra länder. Iaf om man vill ha någon sorts avskildhet när man ska hämta ut receptbelagd medicin eller om man vill ha information om den. Men det är ju inte så viktiga saker.

För den som inte undrar eller bryr sig kan jag berätta att mitt knä snart har återgått till det normala och att det med lite tur kanske tom blir lite dans ikväll, men det kan vara att vara för optimistisk. Det är stor koncentration av elvenare i stan ikväll så om man känner att man inte orkar med oss i grupp, otur.

---

Den här hösten (eller året för den delen) har inte riktigt varit på min sida. Antingen är man sjuk eller som nu invalido. Det har inte så många fördelar, kan faktiskt inte komma på en enda. Däremot får man gott om tid och hinner läsa alla idiotartiklar på Aftonbladet som man annars hoppar över. Just nu ligger en fantastisk med den givna rubriken Doktor: Jag byggde min fru ute på nätet:

"Plastkirurgen Reza Vossough, 48, som har en klinik i Berlin var inte alls attraherad av sin 33-åriga flickvän Canys kropp. Men han gifte sig med henne ändå – eftersom han ”såg hennes potential”.

– Hennes kropp hade en del fysiska svagheter. Hon hade bland annat stora höfter och lår, så vi bestämde oss för att göra lite förändringar"

 

Dessa förändringar var då bland annat plastbröst, omformning av ögonen och sänkning av pannbenet. Finns det mer att tillägga? Jag kanske inte skulle vilja gifta mig med någon som tyckte jag var oattraktiv, men det kanske bara är jag för frun i fråga är nöjd "-När din man är en plastikkirurg är skalpellen din vän". Allt gott slutet gott.

 

---

 

Italien är ett underligt land. Jag blev skeptisk när min gymnasieklass hade ett utbyte med en skola i Savona. De visade sig vara ganska starkt fascistiskt influerade och försvarade gärna Mussolini samt såg inga problem med att heila i korridorerna på Borgarskolan. Efter det är italienare inte min favoritnationalitet.

Så nu på morgonkvisten läser man en notis i Sydsvenskan. Där kommenterar den engelske genetikern Steve Jones en dom i Italien där den dömde har fått sitt straff kortat med motiveringen att han "har 'våldsgener' i sitt genetiska arv". Jones replik är då "Nittio procent av alla mord begås av personer med Y-kromosom - män. Bör män därför få kortare straff?" Och så tänker man, var annars än i Italien?

---

Idag tänkte jag vara duktig och ända sommaruppehållet och börja träna igen. Sagt och gjort så packade jag träningskläder på morgonen så jag skulle kunna skynda iväg till friskis direkt efter skolan. Min plan höll i ungefär en och en halv sekund efter att jag låst ytterdörren. Då trillar jag påpassligt nog nerför trappan och gör illa mina stackars ben. Att då gå de tio trappstegen upp igen och lägga sig kändes väldigt lockande, men jag har inte skolkgenen i mig utan fortsätter haltandes neråt mot cykeln och trampar iväg till Persborg. Och det gör ont. Naturligtvis tar det lite längre tid än det brukar och jag kommer fram till stationen lagom för att se dörrarna på tåget stängas.

Ont i ena knät och andra benet som jag har stannar jag kvar och väntar timmen det är till nästa tåg. Lokaldelen blev grundligt läst denna morgon. I Skurup tycker mina tre andra klasskamrater som passande nog också missat förra tåget att det kan vara en god idé att ta taxi (40kr) till skolan. På rasten som sammanfaller med vår ankomst går jag och ska kopiera veckans texter jag ska lämna in. För att ta sig till kopiatorn måste man gå nerför en trappa. Det gör inte jag. Istället trillar jag nerför den med. Så nu stapplar jag fram och tycker väldigt synd om mig själv. Det var bara det jag ville säga egentligen. Det är synd om mig.

---

Så här en allhelgonahelg ska det ju vara läskiga figurer och skräck nuförtiden. Alla barn ska klä ut sig till det läskigaste de kan komma på och gå ut och tigga godis. (Går ungarna fortfarande påskkärring undrar jag?) Vilda hade Halloweenfest på sitt dagis och hade en mycket bestämd uppfattning om vad hon skulle vara: prinsessa. Ninni tyckte det hela var lite jobbigt, klänningar, rosa och andra flickigheter är något hon och André undviker annars. Jag ser det som något positivt. För vad är egentligen läskigast? Spöke eller prinsessa? Häxa eller prinsessa? Zombie eller prinsessa?

Annars tittar jag mest på True Blood just nu. Gäller ju att komma in i vampyrvärlden igen nu, är ju bara två och en halv vecka kvar tills New Moon har premiär.

Läskigast: Vampyr eller prinsessa?

---