genom nålsögat

Idag är det nyårsafton. Jag inledde firandet med te och after eight till frukost. Konstaterade att två stycken hade kommenterat Svens porrsurfande på min dator. Porrsurfande och porrsurfande iofs. Johanna fick The Big Penis Diary av honom i julklapp. Så han sökte runt på liknande kalendrar och böcker. Ger konstiga träffar.

Frukosten följs nog upp med kaffe och kaka sen. Ut och köpa lite mat till ikväll. Åkte i vanlig ordning på huvudrätten. Efter att jag bestämt mig för canneloni kom jag på att glutenfreaket ska vara med. Han får samma fast utan pasta, får hitta något annat att rulla fyllningen i, kanske squash. Lisa visste inte att han skulle komma så hon har förberett efterrätt som han inte tål, men jag har som sagt after eight hemma. Och päron. Han ska nog klara sig, det gjorde man ju på 80-talet.

Lite senare kanske något mer matbetonat som pannkaka. Funderar på det här med kläder till kvällen. Klänningar har jag så det är inget problem, vet vad jag ska ha också tror jag. Mer det här med strumpor. Kallt att trava omkring i natten med bara nylonisar. Kanske om man kör dubbla, eller med de hålmönstrade jag har.

Katterna får whiskas eller pussi till middag. Pussi blir det om de själva får välja. Nu kräktes Nymfen.

---

Jag har läst en rubrik på Aftonbladet ca hur många gånger som helst varken mer eller mindre hela julen: "Hon tjänar över 700 000 - i månaden". Jag har inte klickat på länken, artikeln känns inte så relevant för mig. Dock läser jag alltid fel. Det är för orimnliga pengar i min värld så varje gång rubriken kommer upp står det att det är 7000 hon har i lön. De där två extra nollorna är för mycket fantasipengar. 7000, närmare vad jag har, betydligt lättare att identifiera sig med. 700 000 kan man ju inte ens vinna på triss. Förutom i Zimbabwe.

---

Det händer att folk frågar om jag pratar med mina katter och i det underförstått att så gör man inte. Jo, det gör man. Katterna svarar också. Vanligtvis inte på nivån som Britta - hon babblar satan till svar. Mina katters svar är snarare att spinna sönder sig eller hoppa upp och trampgosa hos en, ibland lite jamande också. Så, ja jag pratar med katterna. Våra konversationer begränsar sig dock till sådant som har med dem att göra: "Nej Nymfen, jag ser dig, gå inte in där", "Nej, Nymfen, låt Fedden äta sin mat, du har egen", "Fedden, sluta krafsa i lådan", "Kom Nymfen/Fedden", "Hejdå katterna, kommer hem NN", "Hej gosekatterna" etc.

Jag brukar inte prata med dem om saker jag funderar över som rör mig själv. Där har jag utvecklat en annan ovana istället, att prata med mig själv. Lite då och då hör jag mig själv säga högt, eller inte högt men ändå, slutet på en mening jag tänker. Detta händer både när jag går på stan och när jag sitter framför datorn på jobbet. Inte bra. Jag är inte gammal nog för sådana gammeltendenser.

---

Det småsnöar lite ute. Det är ok. Det är minusgrader men inte fler att det går om man klär sig efter det. Ingen blåst. Ovanligt. Däremot är istappar på modet igen. Inte som i Lomma dock.


Inte mammas hus. Teglet är däremot detsamma. Lommategel.


Snart helt ofarliga istappar nu när de är sammanvuxna med marken.


Britta undersökte snön. Daniel försökte fälla mig. Jag hade bra balans.

---

Julen kan vara lite oberäknelig. Som 2006 när mamma grät och Shitty rusade ut ur lägenheten. När hon senare var tillbaka och tomten kom var det lite tryckt stämning. Det var tråkigt för alla var för en gångs skull på plats. Ingen hade gått och köpt tidningen eller liknande så det var utan tvivel den riktiga tomten. Samma kväll blev jag också på riktigt via sms anklagad för att vara en ond människa i själen eftersom jag gillade en film. Det var orättvist tyckte jag då och nu. Jag svarade inte. Annars brukar våra jular vara bra. Jag gravar lax och gör lite godis som jag tar med mig och mamma och Bo fixar resten. Årets julafton:


Nej, man är inte sitt snyggaste när man ska spela Mafia Wars och Farmville, vilket mamma gjorde ett par timmar.


Bo hade inhandlat  tre liter julöl. Dessvärre, inte särskilt gott, lite väl blaskigt, men tjusig förpackning. Flaskan blev efter tömning min, men glömdes dessvärre kvar i Lomma.


Först svenskt julbord. Lax (enbärs- och gingravad), sill, köttbullar (lamm med whisky), prinskorvar och fårfiol. Ingen gillar skinka särskilt så det blev årets variant. Jag höll mig i vanlig ordning till fisken. Bo hade också gjort en julsnaps som var mer hostmedicin än något annat.


Julian messade med sin brud som är IFK:are. Det är naturligtvis inte bra att hon är det, men man kan inte vara så petig alltid.


Jag ville ha glögg, men blev nedröstad med motiveringen att vi snart skulle inleda julbord nr 2, dvs den danska varianten med anka.


Feministöl är bra öl. Dracks i brist på glögg.


För säkerhets skull kallade vi in en skyddsvakt innan Kalle Anka togs ut ur ugnen.


Daniel och Fulle satt luciatåg. Sen hade de bråka med varandra tills man bränner sig med ljusen.


Mamma glömde bort sina fb-spel till sitt senare stora förtret. Det var något energipack hon skulle ha inkasserat.


Tomte nr 1 var ganska kortvarig. Han delade ut ett till tre paket per man och sen skyndade han iväg. Han försvann också väldigt underligt genom biblioteket. Där finns varken skorsten eller ytterdörr. Kanske hoppade ut genom fönstret. Bo hade gått upp på övervåningen vid tillfället. Troligtvis var han på toaletten.


Årets namn. Slår inte riktigt Thersia, men är fint ändå. Selektiv dyslexi kallas det. Selektiv på så vis att det bara är mitt namn som aldrig blir rätt i mammas pappas hand.


Årets tomte nr 2 hade fått något psykologiskt test i skägget. Så kan det gå. Denne tomte var mer tålmodig och delade ut resten av paketen under granen. Det var en lättnad att han kom och slutförde jobbet så inte klapparna bara lämnades åt sitt öde.


Nästa år kommer den vanliga tomten. Ovan årgång 2005. Den brukar inte komma när inte Shitty är hemma av någon anledning. Hon hängde i Upplands Väsby med Svennes familj. De verkade satsa på dramatik. Gråt och tandagnisslan är inte optimalt på jul. Det lärde vi oss 2006 som nämnt ovan. Tyckte inte Shitty heller och skickade förståeligt klagiga sms. Tidigare på kvällen hade Daniel kallat Sven Holkesson. Det visade sig vara en korrekt benämning på honom när han övergav henne med bråkfolket för röka med sin kusin.

Annars var det lite dubbletter som gällde i julklappsväg. Shitty var snäll nog att få två moccamasters (jag hade bara varit hälften så snäll) och mamma två Solsidan. Hon fick även en morgonrock av Bo. I XL. Bo: "Va, finns det olika storlekar?"


Alla fick leka med allas leksaker. Även om Johan hade lite problem med när vi var för bra på hans. Det åtgärdade han genom att kasta saker eller knuffa på en.


Bo: "Nej, jag är inte full." Shitty via sms: "Få honom att gå på en linje, om han gör det e han riktigt full!" Bo: "Var ska jag gå? Det gick ju riktigt bra, jag är inte full."


Bo: "Nej, jag är inte full alls, bara lite trött. Jag är för dålig på att vara full. Om jag kunnat gå på händer annars hade jag kunnat nu med. Jag har druckit vatten också. Hick. Det är inte bra detta."

Sen gick vi och lade oss.

---

Cissi ringde och ville vad det verkade döda eller iaf snöploga in med endast kålrot i kylen en passkvinna igår. Cissi hade försökt sig på den där roliga grejen att skaffa pass utan giltig legitimation. Körkortet är på väg, men det vet hon ju själv hur bra posten fungerar dessa snödagar (min brevbärare är dock fantastisk, posten kommer i vanlig tid oavsett väder) så det har inte landat i brevlådan än. Ska bli intressant och se om hon tillåts hämta ut det sen också. Spännande. Iaf, eftersom hennes pass var utgånget tog hon med sig Elias som intygare av att hon var hon. Men tji, det fick hon inte! Person på myndighet som har ett litet hörn makt utövar gärna den så fort hon kan. Det var bara föräldrar som var giltiga, ev kunde också syskon och make godkännas. Nu har ju inte Cissi några sådana här i krokarna och att få dem att ta sig till Malmlö för att Cissi skulle kunna få ett pass känns inte riktigt rimligt.

Lösning krävdes alltså. Vi tänkte att det kanske kunde vara så att jag som är skriven på exakt samma adress fram till Skatteverket fört in allas lägenhetsnummer i registret hade större chans att godkännas. Så vi pulsade påbylsade till tusen iväg till passkontoret. Där var de som väntat tveksamma. Cissi påpekade att hon är 34 år och att det inte är rimligt att föräldrar ska vara de enda som kan intyga ens identitet. En undran från min sida är också hur man gör om man inte har föräldrar i livet? Vi hävdade att vi bor ihop, och det gör vi ju på ett ungefär, så nära det går ungefär. Det var vår relation till varandra och vi lämnade den öppen för tolkning. Dagens passkvinna var trevlig även om hon inte tyckte att jag var riktigt giltig. Efter att ha konfererat med ett par kolleger  fick vi ett kanske. Beviset för att Cissi var den hon sade var att jag skulle kunna bladdra om hennes familj. Till slut godkändes ja, men det var på håret. När hon skulle fylla i relation fick hon det svårt. Vi fortsatte bara att säga att vi bodde ihop och lämnade för öppen tolkning. Vän skrev passkvinnan till slut. Med lite tur får Cissi också passet innan hon ska till Berlin.


Cissis mugshot.

---

---

Jag blir så glad! Inte för att det är något positivt, utan för att det är så vansinnigt bizarrt att jag inte kan låta bli att dra på smilbanden och omedelbart sprida det så gott jag kan här. På underklädeskedjan Change måste den personalen på namnskylten även uppge sin bh-storlek. Att det bara är kvinnlig personal är en självklarhet. Nu under jul är det dock en butik som har en man anställd också. Behöver han då uppge sin storlek är frågan? "Naturligtvis behöver han inte ha det. Han ska bara fokusera på de manliga kunderna och hjälpa till med julklappsinköpen." Kvinnorna ska alltså inte fokusera på kunderna och hjälpa till med julklappsinköpen. De ska bara upplysa om sina bystmått och ta betalt.

Helt klart i paritet med mensbanden.

---

Jag har några tips att delge:

• Gå inte ut.
• Om du går ut, klä dig varmt.
• Om du går ut och inte har klätt dig varmt, gå in igen.
• Om du tänker att du inte behöver klä dig varmt eftersom det går bussar har du fel. De går som regel inte i snö.
• Om du ändå tar bussen, bli inte sur när den inte kommer och gnäll inte på chauffören när den är sen.
• Om du upptäcker att dina fodrade converse inte räcker i -14°, övergå till vinterkängor alt gummistövlar med raggsockor.
• Gå inte på övergångsställena om du inte vill ha benbrott. Gå bredvid istället.
• Gå inte nära husväggar om du inte vill ha en överraskning i form av istapp eller snömassa i huvudet.
• Om du går ut, skynda dig hem så fort du kan.

---

Nu kan man tycka att jag är lite tjatig som skriver ännu ett inlägg om min urinvägsinfektion, men jag känner bara att jag vill dela med mig av googledoktorn jag kom till idag. Efter att ha suttit i väntrummet i lite drygt en och en halv timme (2/3 av Mäktig tussilago hann jag läsa) fick jag komma in och bla bla bla. Så kom man till det intressanta ämnet furadantin. Det är tydligen ett av världens värsta gifter. Behram förklarade på dansksvenska (något mer var inblandat, vad vet jag dock inte) att han och överläkaren hade diskuterat att de absolut inte skulle skriva ut just detta. Jag var naturligtvis skeptisk. Men nej nej, risken för att drabbas av neuropati var för stor. Det var här google kom in i bilden. Han ville övertyga mig genom att plocka fram vetenskapliga artiklar om neuropati och furadantin. Jag såg lika tveksam ut hela tiden. Han verkade dock uppriktigt bekymrad.

Det var nära att jag fick över honom på min sida när han kollade odlingarna på mina senaste urinvägsinfektioner, alla med resistenta bakterier mot trimetoprim. Han fortsatte dock argumentera efter en stunds betänketid. Intressant nog var det enda han kunde komma på som var värre än denna medicin den de funderade på att ge mig när jag hade en infektion för något år sen som inte gick över. Den gången var det flera läkare som konfererade och var också inne på att ge mig penicillin under övervakning. De var dock alla ense om att undvika den där medicinen jag inte kommer ihåg namnet på. Då slutade det med att jag fick furadantin en vecka till och om det inte blev bättre då skulle de överväga de andra alternativen igen.

Idag iaf nådde vi en kompromiss. Om odlingen (de ville inte göra odling utan läkarens ordination på labbet när jag bad dem vilket irriterade Behram, men jag fick dem att spara urin tills jag kom in med en lapp från honom) visar på resistens så får jag furadantin, annars trimetoprim i tio dagar, dvs en vecka längre än en vanlig kur. Vad som gjorde att jag gick med på detta alternativ var att han fick in att kvinnor alltför ofta underbehandlas för smärta och skrev in citodon på mitt recept också. Varför har jag aldrig fått det förut? Det är ju fantastiskt! Nu finns det ju en chans att man ska kunna sova också! De här ickepenicillinerna tar efter min erfarenhet längre tid att verka vilket naturligtvis innebär att det gör alldeles för ont alldeles för länge. Nu är jag iaf dödstrött. Men men, inte mycket att be för, vi har ett quiz att vinna och det tänker jag inte missa.

---

Jag går som sagt på vuxendagis där ute i Skurup. Precis som på barndagis tas också här klassfoton. Jag har lite problem med onödig övervakning så jag var inte ett dugg imponerad av att de av otydlig anledning plötsligt skulle ta personfoton också. Argumentet jag fick var att det var för expeditionen så att de skulle känna igen alla elever. Nu vet jag inte hur många som går på skolan, men jag föreslår att de begär legitimation av en hellre om de skulle vara osäkra på ens rätt att vistas där. Det finns annat jag också är tveksam till, som att rektorn har förklarat att de har rätt att drogtesta en vid misstanke om påverkan. Det har inte jag skrivit på några papper om så det hade krävts poliskontakt för att jag skulle gå med på den. Vad som är intressant med just drogtestningen också är att samma rektor förklarat att de inte polisanmäler om det är positivt. Underligt, får man undlåta att göra det?

Nu var det inte att gnälla över Skurup anno 1984 jag skulle utan visa vilka psykon jag går i skolan med.

Uppifrån, från vänster till höger: Oscar (en av våra lärare, rakade av sig skägget lite kortvarigt under hösten och kommer ut med sin första diktsamling nästa år), Filip (kär i Helena och full av konstiga kunskaper om Arlöv), Helena (kär i Filip och läser samtidigt på författarskolan i Lund), jag (bitvis gnällig och ganska störig), Samuel (morgontrött och oerhört diktproduktiv), Sanna (bor i Landskrona frivilligt och är grym på scen med en gitarr och mikrofon), Ylvar (bor i Landskrona frivilligt och är en god horoskopställare), Marlene (gillar julen lite för mycket) och Olle (sök på honom på bloggen så hittas många sanningar om denne man, t ex att han oavsett årstid, alltid snö där, brukar tjuvköra sin pappas skoter när han hälsar på i Malmberget).

Jag skulle kunnat ge enklare epitet till alla, men jag kände mig snäll. Pepparkakor ni vet.

---

Så ringde de plötsligt nu ändå. Och hon jag talade med var trevlig om än först lite skeptisk så som de alltid är. Men vid det här laget har jag lärt mig att parera deras frågor så att jag får en tid om det finns minsta lilla lucka i tidbokningsschemat. Ett tips är att påpeka hur många gånger man haft urinvägsinfektion eller triumfkortet jag har nu att det gjordes en utredning på mig i våras. Oerhört effektivt.

Så framåt eftermiddagen kommer jag att kunna ta mitt första piller efter att ha förklarat för läkaren att nej, trimetoprim ska de inte ge mig eftersom jag de senaste hur många gångerna som helst jag fått det haft resistens mot det. Ibland kan det krävas lite trixande för det. De tror mig inte helt enkelt.  Då brukar jag be dem kolla min journal så att de kan se resultatet av de få men ändå odlingar som har gjorts på mig. Det funkar i regel bättre och jag får furadantin utskrivet.

En läkare som jag avskyr vägrade dock skriva ut annat till mig en gång. Två dagar senare ringde hon upp och meddelade att odlingen visat på resistens. Jo, det visste jag ju eftersom jag inte blivit tillräckligt mycket bättre. Hon envisades dock med att argumentera för sin sak och att trimetoprim visst var mycket bättre än furadantin. Jag menade på att det inte är det mot resistenta bakterier. Till slut fick jag iaf recept på furadantin. Men visst, hon har en poäng. Furadantin är nummer fyra på effektivitetsskalan enligt en doktor jag pratade med när jag var på urinvägsinfektionsbesök. De två första är olika penicilliner. Jag är dock allergisk mot det töntigt och i många fall opraktiskt nog. Sen kommer iaf trimetoprim och därefter då furadantin. Om man inte har resistenta bakterier är trimetoprim ett bättre val. Nu brukar ju jag som sagt ha det dock. Helt ointressant för andra mig. Särskilt just nu. Men så är det.

---

Så vaknar jag vid fyratiden på morgonen, går och kissar och inser att japp, det är dags igen. Uppehållet har varit långt, men nu är det urinvägsinfektion som gäller igen. Jag tror att det var någon gång i vintras sist. Helt otroligt när jag tänker på det. Hur har jag lyckats slippa undan så pass länge? Vanligtvis får jag det ju åtminstone tre, fyra gånger om året. Underligt, men endast positivt.

Om jag ska vara helt ärlig var det inte en överraskning. Jag hade känt lite halvsymptom under helgen, men hoppades på att det snarare var vätskebrist än infektion jag märkte av. Det var det inte. Så då när jag vaknade hade den hunnit utvecklas så där fint så att man önskar att man hade varit någon helt annanstans i någon helt annan kropp. För den som inte är så insatt så är den där känslan precis innan bakterierna tar fäste i njurarna som så att det är en pulserande kramp i underlivet samtidigt som det skär in i i en och man tror att man måste kissa konstant. Det gjorde alltså så pass ont att somna om var en omöjlighet. Efter ett par timmar slog det mig att jag kunde ta värktabletter så då gjorde jag det och då försvann den värsta krampkänslan iaf.

Klockan prick 8.00 ringde jag vårdcentralen för att boka tid. Lättare sagt än gjort. Eller först var det lätt. Hela den delen där de brukar vilja att man uppger personnummer och frågar om man vill bli återuppringd hoppades över och jag hamnade direkt på plats nummer nio i kön. Efter 20 minuter närmade jag mig och hade nummer två. Nummer två tog lång tid. Sen trodde jag att jag skulle få höra att det var dags för placering nummer ett i kön. Det var fel. Vad den förinspelade rösten ahde att säga vara att det var ovanligt många som ringde nu och att jag skulle försöka senare. Och sen ett klick i örat. Bortkopplad. Tack, hemskt mycket tack. Urinvägsinfektionen hade inte mirakulöst försvunnit under denna stund så jag ringde upp igen och denna gång fick jag slå in mina siffror. Nummer två hade jag än en gång, men vis av erfarenheten valde jag denna gång eftersom valet kom återuppringning. Det var snart en timme sen och telefonen är tystare än en stum persons stämma. Blir nog jourcentralen ikväll på den.

---

Om man ska vara petig borde detta inlägg vara nummer 13 och 13 14. Nu måste inte allt alltid vara kronologiskt. Jag bara säger det så är det sagt.

I torsdags var jag med vuxendagiset i Köpenhamn och tittade på konst. En del var mer noggranna tavelkonsumenter och andra som jag ganska mycket slarvigare. Det var trevligt iaf. Vi åkte citytunneln och det var första gången för mig. Jag var imponerad av att vi inte blev mer än dryga halvtimmen försenade. Ibland blir man glad för så lite, men så är man också van vid hur fint tågtrafiken flyter. Efter några timmar lämnade vi Statens museum for kunst och gick på ölen. Trevligt trevligt det med, men jag var tvungen att smita iväg för julfest på Sydsvenskan. Tåget till Malmö var inte mer än tio minuter sent. Ännu mer imponerande.

Ibland är jag klok och i torsdags var en sån dag. Inte kväll, men dag. Jag hade alltså kollat väderleksrapporten och insett att cykel var lika med livsfara och satsade på buss istället. Klokt som sagt. Mindre genomtänkt var min alkoholkonsumtion. Det är lätt hänt ibland det med. Så på fredagen ville jag bokstavligen nästan dö på jobbet. Mina kolleger roades av att jag blev tvungen att lägga mig och sova en kvart på soffan på eftermiddagen. Alternativet var att somna med tangentbordet som huvudkudde. En positiv sak med arbetsdagen var dock att jag äntligen efter tre, fyra månader fick inloggningsuppgifter och mejlkonto. Hittills har jag annars hetat en massa olika saker på allt jag loggat in. Det räckte att andas en sekund om det vid julbordet så var det fixat nästa dag. Enklare än man skulle kunna tro efter all tid.

Werner hade julmys på kvällen och Aron inflyttningsfest. Jag ville sova. Som den goda människa jag är begav jag mig dock i Lisas sällskap till Aron. Werner fick ursäkta, men det fanns inte en chans att jag skulle orka båda kalasen. Hos Aron flyttade jag in i ett soffhörn med ett glas vatten som Lisa mycket gentilt fyllde på varje gång hon skulle ha vin och det skulle hon ofta.

Jag är avundsjuk på deras "stjärna".

Temat för inflyttningskalaset var att ha på sig en ful tröja. Den tävlingen vann Aron.

Granar har en viktig funktion i detta hushåll.

---

Nu är det jul här i vårt hus blablablabla. Som en liten hjälp inför alla bestyr de närmaste veckorna kommer här horoskopet från den 20:e december till den 13:e januari. Håll till godo!

Skytten
Allt pekar på att ditt öde ligger i dina händer. Under ett par veckor kan du förändra allt. Varje dag från och med måndagen den 20/12 och fram till 13/1 kan sägas representera ett år i ditt liv. Så se till att styra upp saker nu om du vill leva ett disciplinerat liv. Om du hellre vill bli en slashas så gå och sätt dig bland nötterna på en gång.

 

Stenbocken
Du kommer först att bestämma dig för att fira julen hos ett par vänner som erbjudit sig att ta in dig (eftersom de tycker synd om dig). Detta tills deras motiv lyser igenom, då börjar du kolla i Åhlénskatalogen för att söka finna ut hur länge de egentligen har öppet på Dagen J. Du avbryts dock av en stark familjekänsla och förstår inte varför du någonsin tvivlade - det är bland ditt blod du ska vara, hem till släkten och mys. Väl vid denna insikt är alla tåg inställda/upptagna. Du får ladda ner Skypa och vara med dina nära via videolänk men det går också bra.

 

Vattumannen
Snölyktor i all ära, men de ger dig ingen mat på julbordet. Om du istället gör snöfällor där t ex grannkatten eller skatan i trädet fastnar kan du tillaga delikatesser. Tassar i gelé, kråksylta, domherrspaté, det finns ingen ände på godsakerna. Så ut och bygg nu! Julen är räddad!

 

Fiskarna
Du har bestämt dig för att verkligen satsa på julen i år. Knäcken ska kokas, sillen läggas in, skinkan griljeras och glöggen sättas på värmning. För att undvika kolasmet i håret och kortklippt frisyr som följd rekommenderas burka eller liknande klädsel. Då slipper du även ättiksstänk på julunderkläderna samt senaps- och köttgegg på kinderna. Glöggen ska bara drickas. Med alkohol i blodet blir alla jular bättre.

 

Väduren
Ditt liv präglas av is och kyla. Både på insidan och utsidan. Glögg hjälper mot båda. Annars bör du tänka på din omgivning och anstränga dig lite mer att vara trevlig. Ansträngd trevlighet är den sanna trevligheten.

 

Oxen
Julen kan vara en finstämd, vacker högtid. Den kan också excellera i djup misär. Din blir ungefär som vanligt. Sådär mittemellan. Lagom.

 

Tvillingarna
I år kommer han att komma tillbaka. Du vet vem.
Det är inte lönt att planera nåt för nyår.

 

Kräftan
Det är viktigt för dig som är kräfta att passa tider. Det är inte det lättaste i dessa tider. För att ha turen med dig måste du rikta in tid på att ta tåg och bussar med jämna avgångstider (minut- och timtal). De ska även vara befriade från femmor. Du måste även undvika tåg som avgår från spår fem samt över huvud taget att färdas den tjugofemte och den femte. Att bryta mot dessa "regler" - om så bara för en gång - innebär att du kommer att bli antingen försenad eller komma lite för tidigt till allehanda träffar fram till tjugondag knut. Dina ursäkter kommer ICKE att godtas.

 

Lejonet
Lejonet har kämpat nog. Lejonet är utmattat. Lejonet måste ha en filt omkring sig. Tjugotredje till tjugofemte måsten filten ligga runt lejonet. Ligger filten längre klibbar den fast. Lejonet måste äta lite av gröten. Det kommer att gå allra bäst om Lejonet steker upp den och serverar den med saftsoppa. Om saftsoppan står framme till nyår sen, kan den fungera som bål. Stjärnorna beordrar Lejonet att bjuda till fest och smälla av raketer. Sen blir det bättre.

 

Jungfrun
Snön faller och kapslar in dig var du än är. Bäst för dig är om du stannar inne, äter nötter och sätter på dig ekorrdräkten. I brist på lämpliga kläder rekommenderas annars tomterött. Månen står så att din hy blir rosig och vacker i det fram till trettondagen.

 

Vågen
Måndag-Onsdag: tur i spel, lyckofärg!
Torsdag: En bra dag om du vill göra gott intryck på chefen.
Fredag- Söndag: Försök att hålla dig borta från rester. Ät enbart gröt på korv.
Måndag-Söndag: Ett barn kommer att födas. Ingen kommer att vara beredd. Var beredd, bli hjälte!
Måndag (3/1)- tjugondag Knut: Skaffa mycket djur, lyckofärg: brun.

 

Skorpionen
Nu är hettans tid. Passion, kärlek, glädje. Du går spännande tider till mötes. När du sitter fast med bilen i en snödriva, med tåget i signalfelande ingenmansland, med bussen glidandes fram och tillbaka på isen finns alla möjligheter för äventyr. Leta reda på en person av lämpligt kön och tänd ett ljus för romantikens skull. Det blir vackert och så håller du barnafödandet i Sverige på en fortsatt hög nivå.

 

---

 

 

Igår var det glöggkalas hos fröken Cecilia. 10 liter hemmagjord glögg skulle drickas. Hur mycket som gick åt i slutändan vet jag inte. Vad jag däremot vet är att jag jobbade hårt på att det skulle ta slut. Det mesta folket var på Oslipats musikhjälpskväll så det var ganska klent till antalet en stund, särskilt när Cissi smet iväg för att uppträda.


De tre herrarna som gärna sitter så nära som möjligt samt Elias var mitt sällskap där en stund.

Nu var det naturligtvis också så att jag för hundrade gången den här veckan hade dubbelbokat så Krillan och jag smet framåt sent runt hörnet till Moas Linbanejulfest #3. Där kände vi att vi inte var tillräckligt juliga. Nu var ju ingen annan det heller, men vi kände ändå att juldekorationerna passade bättre på oss än i lägenheten så snart hade Krillan en rejäl bunt glittergrejer i urringningen och jag en julgransstjärna i håret. Paketbytet föll oerhört väl ut och jag kom tillbaka till glöggkalaset ett par snygga, svarta glasögon och ljusrosa skägg rikare. Snygg som få var jag med det.

Lite senare blev jag medlurad till Deb. Hur det gick till vet jag inte säkert, men misstänker att någon sade att klart du ska med och då tänkte jag att ja då gör jag väl det. Väl inne insåg jag att gummistövlarna hade jag glömt byta från och att stjärnan fortfarande fanns i håret. Tjejer på toan gav mig dock kredd för utstyrseln.


Fuller och daner.

Efter Deb hände samma sak som inträffade bara ett par timmar tidigare; jag blev medlurad vidare. Denna gång till Krillan där hon lagade mat till oss och jag halvsov under en filt i soffan innan jag insåg att det var mer värt att gå hem och sova där. Slutet gott, allting gott.

---

Det började i lördags. Jag var hemma hos Lisa och käkade. Sen gick vi över till mig och fortsatte jobba på romen. Den timmen, två timmarna jag var borta hade uppenbarligen en konflikt blossat upp i Kattpalatset. Slagsmål får man nog benämna kattskrällenas aktiviteter sen dess. Inte bara slå bort den andra när hon är för närgången. Nej, nej. Snarare söka upp varandra och smälla till, gömma sig och hoppa på, fräsa på varandra, jaga över lägenheten etc. Vid matskålarna verkar det råda vapenstillestånd. Samma sak i kattlådan under utförande av behov. Inte sekunden efter dock. Jag vet inte vad fejden rör sig om, men plötsligt ska båda sova i sängen och tävla om ens uppmärksamhet. De är störiga.


De ser snälla ut. Det är lögn.

---

Det är kallt ute och jag fryser var jag än är. Inne är det oerhört mycket varmare, men inte tillräckligt för att tina en halvt genomfrusen kropp. Kylan gör att jag går sönder. Bokstavligen. Det flagar hud från mina kinder, händerna är en fnasig historia och tårar fastnar i ögonfransarna som säkert knäcks när de sen fryser till. Citytunneln är en succé. Den går flera gånger om dagen har jag hört. Inte när det står på informationstavlorna dock. Det gör inte mig något. Jag har ännu inte åkt i den. Däremot har jag lite invändningar mot att tågen till skolan plötsligt inte går till eller från centralen. Tur att det finns ersättningsbussar. Det är ju trevligt. Min kaffemugg från Pressbyrån läckte kaffe på mig hela bussresan till Skurup imorse. Det var roligt. Jag uppskattar sånt. Det är ju härligt för Köpenhamnspendlarna att deras tågresa kommer att gå snabbare sen när de fått rätt på alla problem också. Dvs gissningsvis samtidigt som tunneln genom Hallandsåsen är klar. Dvs aldrig. De har iaf något att hoppas på. Om man inte ska till Köpenhamn, utan t ex till Skurup som jag är det också en kul grej att det numera tar två minuter längre tid att ta sig dit. Enligt tabell alltså. I verkligheten får man naturligtvis lägga på en halvtimme något. Det ska bli spännande att åka dit imorgon igen. Det är kallt så man blir ledsen så troligtvis har växlarna frusit då om inte annat.

---

Så är rubriken på förstasidan på Sydsvenskan idag. Jag är inte skakad. Inte ens särskilt intresserad. Reinfeldts presskonferens igår, att han tyckte att det var "oacceptabelt", ganska meningslös också. Det är ungefär som att folk märker sina fb-profilbilder med att de är emot barnporr, gatuvåld eller nåt i den stilen. Det är dock bra när puckon inte är mer kompetenta än i detta fall. Lite underlig timing tänker jag också. Det närmsta i debatten som har varit på sistone är ju kvinnors klädsel och friheten till att ha på sig vad man vill vann ju hos DO. Sen vill så klart FP och SD förbjuda det. Ändå. Vilks har väl inte gjort något på länge heller? Blir lite avslaget att markera några år för sent. Man får hoppas att det var en engångsföreteelse iaf. Annars är jag mer med på att Sverige kan skakas av det. Och det vill jag inte.

---

Jag är ju alldeles dålig! Jag måste ju tipsa om den bästa julkalendern i år! Det är den enda jag följer av den enkla anledning att den är bäst. Så gör det ni med, följ Marlenes Djurkalender!

---

Jag ska träna om en halvtimme. Om jag tar mig samman vill säga. Jag är fortfarande frusen sen jag var ute i kylblåsten för ett par timmar sen. Ny jacka som är varm hade jag på mig och den funkade bra om det inte varit för vinden som med hög intensitet ondskefullt letade sig in innanför kragen. Jag är också lite osäker på cykelväglaget. Risken att man förfryser sig alldeles om man går är ju definitivt påtaglig.

Jag tittade på skor också, några som är lite mindre klumpiga än gummistövlar med raggsockor. Det gick sådär. Eller jag hittade en hel del snajdiga på Scorett, men jag tror inte att de går igenom mammas julklappsöga några av dem. För kalla och opraktiska skulle nog hon säga. Jag tror ju egentligen mer på väder efter kläder, men det finns tydligen andra som säger tvärtom och då är det kört från början.

---

Det här med Dulee Johnson är besvärligt tycker jag. Han är friad för våldtäkten. Om han begick den eller ej vet inte jag, men enligt svenskt rättsväsende var det inte så. Nu sparkas han för att han anses ha svärtat ner klubben. Storsponsorn Åbro har också hotat med att avsluta samarbetet om så inte sker. Det gjorde de redan när anmälan kom.

Det är alltså flera problem i det här. Fotbollsmässigt först och främst att det är sponsorerna som bestämmer över det sportsliga. De blir alltså viktigare än laget och människorna i det. Moraliskt är det vansinne om han är oskyldig och genom en falsk anklagelse förhindras att fortsätta sin karriär. Isf är det inte han som har svärtat ner klubben utan då är det kvinnan som har ljugit. Men så kan det inte vara har AIK bestämt. De har dömt honom tvärtemot tingsrätten.

Slutligen undrar jag hur mycket av detta agerande bygger på att han är svart. Om man är svart är man våldtäktsman, det vet ju alla. Att Hedman skulle betalat för sex är på samma vis en orimlighet, det förstår ju vem som helst. Han är ju blond som få. En riktig svensk, och såna gör ju inte sånt.

---

Carharina Elmsäter-Svärd är vår infrastrukturminister. Hon vet hur det fungerar i tågtrafiken och  berättar om detta i DN. Det är inte spåren som är dåligt skötta, eller tågen för den delen, utan det är spårkapaciteten som är akilleshälen som allt som oftast ger resenärerna fördjupade studier av landskapet på en och samma plats i åtminstone ett par timmar. Skönt att veta att signalfelen utraderas av fler spår. För det systemet sitter väl i antalet spår?

"Vad har du då att säga till alla tågresenärer som tvingas vänta i timmar?

– Man ska kunna förlita sig på tåget. Det kommer inte att vara helt perfekt. Men om alla aktörer gör vad de säger att de ska göra borde det i alla fall bli bättre än förra vintern. Det som framför allt behövs är bättre information till resenärerna."

 

Jag skiter fullständigt i om jag inte får någon information överhuvudtaget när jag åker tåg. Om det bara är i tid kan jag ställa mobilen så jag vaknar lagom tills att jag är framme om jag skulle somna till. Bistron brukar ha öppet från en kvart efter avgång till en kvart innan ankomst på slutdestinationen. Inte så komplicerat. Och om just tidtabellen bara funkar är alltså informationen helt överflödig.

 

"Är inte risken stor att många resenärer överger det miljövänliga tåget och går över till flyg eller bil i stället?

– Det är förstås en risk, men det är en sammanvägning man måste göra. Att ge sig ut med bil i extremt väder är inte riskfritt heller."

 

Hon har naturligtvis helt rätt i att det inte är riskfritt att ge sig ut med bil i extremt väder. Men vad som räknas som extremt väder skiljer sig väldeliga om det gäller tåg eller bil. T ex klarar bilar att det är sol på vägbanan om sommaren och det faller lite löv på hösten. Det är däremot extremer i SJ:s värld.

Jag kommer sällan ihåg vad jag drömmer, troligtvis för att det är så förbaskat tråkiga drömmar. Natten till lördagen drömde jag dock något som jag själv tyckte var ganska konstigt. Jag satt på ett fik med Kringlan i Malmö någonstans. Det var ett lite underligt ställe eftersom man satt helt avskilt från alla andra trots att det var mitt i rummet. Jag var fortfarande tillsammans med Seb och hade lite bekymmer som jag tänkte att Kringlan skulle kunna hjälpa mig att reda ut. Varför jag vände mig till Kringlan? Bara det är ju konstigt. Åtminstone eftersom samtalet löpte helt alkoholfritt och vi nog aldrig har haft några förhållandediskussioner överhuvudtaget utan vin. Iaf. Jag hade tydligen legat med en tjej och vi diskuterade huruvida jag skulle berätta det för Seb. I drömmen undrade jag också (för mig själv, inte till Kringlan) hur det hade kommit sig, hur jag hade jag hamnat i säng med en tjej. Det var mycket konstigt även i den världen. Väldigt abstrakt, inga bilder eller någonting från den här samvaron poppade upp heller. Men tydligen hade det hänt. Kringlan var inställd på att det bästa var att bara hålla tyst. Jag undrade över om det verkligen var så mycket att fortsätta vara tillsammans med Seb egentligen. Där var Kringlan diplomat. Det var mer det där med att inte berätta han var tydlig med. Ja, det var inte mer än så. Men varsågoda, en inblick i mitt sexliv som inte ens har hänt. Det är ungefär så mycket jag delar med mig av här så håll till godo.

---

Jag funderar över Norrland, detta låtsasområde till glaciär, lite då och då. Det är ju så mycket som inte stämmer där. Antingen har de konstant natt eller dag, snö eller snö, folktomt eller städer med sju invånare. På sistone när jag snö- och iscyklat i Malmö ("är du dum i huvet" frågade fylltanten mig i huset mitt emot en dag. det tycker jag inte. har inte ens varit nära att trilla med cykeln) har jag haft tankarna just på Norrland. Cyklar man där om vintern? Eller är det bara spark som gäller? Förutom snöskor då. Om inte, kan det inte vara kul att vara cykelhandlare där heller. Stulna cyklar återfinns ju lite för lätt dessutom. Bara att följa spåret i snön till granngården. Så idag iaf så läste jag i DN om en tjuv i Norge (ungefär samma sak som Norrland, större delen av landet iaf, lite rikare dock) som flytt på spark. Den nordliga varianten av råna banken och fly på cykel. Han hoppade av och försvann till fots efter en stund dock. Det är ju det där med medar vars väg man kan följa väl lätt. Jag tror helt enkelt att brottsligheten måste vara lägre däruppe rent generellt. Det går ju inte när allt syns. Antingen snö eller ljus. Synd om dem.

---

Småflickorna spelar teater på MAF och i helgen var det ungdomsteaterfestival. Sådär organiserat, men barnen var duktiga. Lovisa var med i Den fantastiska räven och Bella spelade i Skurkarnas konvent, båda med den äran. På lördagen visade det sig att de totalt felberäknat intresset för rävpjäsen och det var bara för mig och Fulle att vända i dörren. Några timmar och en kopp kaffe hos Fulle senare gick vi tillbaka och fick en lektion i hur man är ond.


De onda tvillinghäxorna lagar giftiga brygder.


Fin häxa. Och duktig!

Det gick naturligtvis inte att inte se Lovisas pjäs så idag var det bara att stiga upp mycket tidigare än önskat och pallra sig iväg. Det var det värt.


Den sötaste och bästa rävungen längst till höger!

---

Idag är jag lite trött. Det blir lätt så. Om alldeles strax börjar en film med den här beskrivningen "Amerikansk komedi från 2006. Penelope har fötts med en tvättäkta sagoförbannelse: istället för näsa har hon ett stort gristryne i sitt vackra ansikte. När killarna ser henne flyr de sin väg skrikande, men Penelope är fast besluten att hitta den stora kärleken." Den är nog jättebra.

---

Det var romkalas. Som vanligt vid dessa tillställningar som planeras att hållas hos Lisa fick det flyttas till Kattpalatset istället. Det var inte hennes mamma som blev sjuk den här gången utan hon själv. Hur töntigt som helst. Hon kom iaf, men drack inget mer än det hon smuttade ur mitt glas. Klassiker det där att "nej jag ska inte ha" och sen dricka av andra...

#Här var en bild, men Lisa var gnällig. Hon sade att "jag ser ut som en tjock 50åring" Så nu kan ni föreställa er den.
Sjuk och blundandes men glad.

Det är så olika det där med hur man vill se ut. En del tänker att det är kul att göra sig snygg innan de går ut. Andra glömmer en del detaljer.


Fulle snabbrakade sig lite med noppborttagaren.

Krill hade brorsdotter på besök och kände begränsningar vad gällde alkoholintaget. För sig själv alltså. Om Fanny passade på att smutta i sig rom vet jag inget om.


Krill och jordgubbsisen.

Cissi och Elias hade tänkt som Julian och kom med en flaska cola och tankar om Cuba Libre. Känslorna var att det finns gränser för hur fritt Kuba får bli egentligen så de sprang upp en trappa och tjuvade lite på dunderglöggen istället. En rejäl dos rom i den och vi hade kvällens i särklass starkaste dryck.


Sena men söta.

Jag satsade på en variant på drinken jag gjorde förra gången och pureade mango med lite maracujasprit, lime och rom då.


Daniel gillade drinkar där sugröret kunde stå upp.

Fredrik hade drabbats av Östersundssjukan och varken ville komma eller var längre välkommen så Blem kom utan bihang. Hon hade tänkt som Daniel och satsat på Fidel Castro. Man skulle kunna säga att det var ett Kubatema på kvällen.


Konturerna börjar bli lite suddiga. Lätt hänt efter en stund.

Sen blev det Deb för mig och Fulle och Retro för Cissi och Elias. Fulle köpte en öl till mig. Han är snäll ibland ändå.

---

I lördags tittade jag på en mössa på Åhlens, men köpte den inte. Ett misstag eftersom den var slut nästa dag. Eller kanske inte. Nu när det börjar jiddras om niqab och burka igen, april förra gången, är det säkrast att inte ha mer än öronmuffar så man inte demoniseras om man skulle ta en tur på stan. För den här lurviga mössan jag tänkte mig täckte hela sidorna av ansiktet och med en halsduk på den så är det tveksamt om nästippen hade tillåtits få minusgraderna på sig.

Att SD tycker att beslutet att en kvinna hade rätt att klä sig som hon ville är skäl nog att avskaffa DO är väl en självklarhet. Att FP vill lagstifta bort slöjorna detsamma.

När vi ändå är inne på det spåret tycker jag att vi lika gärna kan ordna till ett par saker till:

• Blinda. Ögonkontakt anses generellt sett viktigt. Så blinda får hålla sig i hemmet om de inte kan lära sig att se.
• Albinos. De har ju ofta stora, mörka glasögon som inte bara omöjliggör just nämnda ögonkontakt, utan dessutom täcker en stor del av ansiktet. Dessa personer iklädda mössa och halsduk ser man ju mindre av ansiktet än vid burka och niqab. Deras förbud i samhället är därmed en självklarhet. Detta gäller naturligtvis även andra ljuskänsliga.
• Ninjorna. Behöver ingen kommentar. De håller sig också gömda i samhället. Precis så som dessa säkert miljoner niqab- och burkakvinnorna bara i Sverige verkar göra eftersom jag aldrig har sett någon.

Dessa är tydligen vanligt förekommande i riksdagshuset. Särskilt runt FP:s och SD:s domäner. Borde inte deras vapen tas ifrån dem när de är därinne?

---