Grill i hoddan
Tack för en fantastisk kväll Helena och Filip!
Mirakel i vardagen
Igår hände en så konstig sak. Jag kom hem från jobbet. Det var varmt ute och jag var trött så jag tänkte att man kanske skulle äta lite av den där schweizernöten jag visste att Jonas hade lagt in i kylen kvällen innan och sätta sig i trädgården. Förstå då min häpnad när jag inser att katterna har varit inne och gottat sig och ätit upp min (och Jonas) choklad! Ingen ordning! Ändå sånt som händer tänkte jag och tog min bok och placerade min sen i söndags inte längre lika grisskära rumpa i en solstol samtidigt som jag messade Jonas om missödet. En stund senare kom han cykelburen in i trädgården och döm då om min förvåning när den där chokladkakan, eller resterna av den, mirakulöst hamnat på stolen bredvid mig och den sista biten gömt sig i min mun! Helt otroligt! Onekligen mirakel i vardagen!
Uselt uselt
Man kan inte annat än att bli arg när man ser Mff:s matcher nuförtiden. Och nu är det inte ens frågan om huruvida vi sak få poäng i nästa match utan om hur långt ner i pojklagen spelarna ska hämtas. Idag Simon Kroon från start, och han är inte ens ordinarie i A-truppen. Jag försökte i mitt lilla huvud reda ut vilka som är möjliga för spel mot Norrköping. Inte den lättaste uppgiften. Blev att kolla på hemsidan vilka som är kvar:
Jo, men det ser ju lovande ut. 0 ordinarie i mål, 1,5 i baclinjen, 1,5 på mittfältet och två anfallare. Fint. Blir säkert skitbra. Och Färöarna på det sen också. Skoj. Verkligen.
- I mål: Dusan och Dejan.
- Backar: Halsti, Jansson, Yago, Ricardinho, Stenström (eller är han skadad?), Malm (hel?).
- Mittfält: Miljan, Ivo (fast inte helläkt), Durmaz.
- Anfallare: Larsson, Rexhepi, Alex Nilsson, Mehmeti (fast höftproblem).
Jo, men det ser ju lovande ut. 0 ordinarie i mål, 1,5 i baclinjen, 1,5 på mittfältet och två anfallare. Fint. Blir säkert skitbra. Och Färöarna på det sen också. Skoj. Verkligen.
Abort och missfall som mord
Jag har intrycket av att abortmotståndet ökar i världen. Inga siffror eller egentliga belägg. I de svenska tidningarna skrivs debattinlägg mot fri abort på ledarsidorna och krönikor utan belagd statistik publiceras utan egentlig granskning. Det mest skrämmande är att även de som säger sig vara för fri abort talar om att begränsa rätten. Man har därmed vänt på retoriken genom att hävda sig vara på kvinnornas sida samtidigt som man skuldbelägger gång på gång. Detta är inget nytt, diskussionen återkommer gång på gång, med en viss tids mellanrum. Och det är det inget fel i.
Att avsluta en graviditet är inget som någon rimligtvis gör lättvindigt. Ingen jag känner har tyckt att det varit ett enkelt beslut. Kanske inte svårt att fatta, men svårt att hantera. Både för män och kvinnor. Från abortmotståndarnas/-inskränkarnas sida läggs det ofta fram som att det används som en preventivmetod. Det är bara naivt, korkat och i slutändan människofientligt.
Jag förstår problematiken i att det finns fall där man räddat barn som varit väldigt nära i samma vecka som foster som aborterats. Naturligtvis. Det viktiga där är dock att de aborter som genomförs så sent i regel görs på grund av allvarliga skador på fostret eller på grund av fara för kvinnans liv. Det finns inget självändamål i att låta en graviditet fortskrida när man vet att barnet inte kommer att överleva, bara en utdragen plåga.
I USA nu läser jag på DN att kvinnor anklagas för mord efter missfall. Abortmotståndet har alltid haft ett starkt fäste där och att man nu gått vidare till att fortsatt försöka låsa in kvinnan i ett fack där allt hon gör under en graviditet kan bestraffas är en logisk följd. I Alabama, en delstat där abort är tillåtet, är en kvinna åtalad för mord på sitt ofödda barn. Ett barn med Down's syndrom som hon inte ville abortera, men som dog i magen. Anledningen där är att hon, vilket hon förnekar, ska ha tagit metamfetamin under graviditeten. En annan kvinna är åtalad för mord och fostermord efter att ha försökt ta livet av sig, misslyckats och senare fött ett barn som dog några efter förlossningen.
Ett av skälen till att kvinnorna kan åtalas är lagstiftning som finns för att ge ett förstärkt skydd mot framför allt misshandlande män under graviditeten, men också för att skydda barn mot inhalering av ångor vid tillverkning av droger. Och nu används lagarna mot kvinnor i syfte att skydda foster som man ändå inte kan veta med säkerhet, för det kan man aldrig veta, skulle ha överlevt en graviditet. Kvinnorna blir alltså enbart behållare för foster under sin graviditet. Frågan är var gränsen senare ska gå då. Är det misshandel att befinna sig i en gatumiljö med höga halter avgaser? Att äta mat som inte är optimal för fostret? Att röra sig för mycket eller för lite? Om man börjar tumma på gränserna riskerar det att sluta in absurdum. I vad jag anser vara in absurdum, att kvinnor fråntas rätten att förutom att vara kvinnor också vara människor.
Nymfen gästbloggar: Asså hallå
Jag bara säger. Här är man den bästa katten man kan vara. Man uppmärksammar sina människor mest hela dagen. Gosar, pratar med dem, håller sig snygg. Och vad får man för det? Får man kärlek tillbaka? Får man det? Jag bara undrar. Först drar hon iväg till Stockholm för att hänga med en hund. En hund! Hur tänker hon? Helt galet. En hund hellre än mig, helt fel tänkt. Får man hålla till godo med Fed en hel helg. Alldeles ensam. Den där andra människan som aldrig vill ha en i knät kom visserligen förbi och fyllde på med mat och vatten, men mysandet var det sämre med. Och då påtalade jag ändå saken för henne. Allergisk eller nåt sånt töntade hon om. Varför skulle hon vara det? Jag har aldrig hört talas om någon katt som är allergisk för människor så varför skulle människor då vara det för katter?
Jag minns en gång. Det är längesen nu, flera år. Fedden fanns inte. Hon människan, "allergikern", hon tittade till mig med mat och vatten i min gamla lägenhet när jag kört iväg mina människor någonstans. Det är inte helt kul alltid att ha såna hängande omkring sig så jag bad om ett par dagars privatliv helt enkelt. Och det var ju trevligt och så, men lite långtråkigt efter ett tag. Så kom Allergitanten och hälsade på. trevligt. Ännu trevligare när hon tog med mig in till sig där hon hade en dam på besök. Jag fick gos i soffan hela kvällen medan de drack vin. När de inte tittade utan smygrökte på balkongen försåg jag mig också ur glasen. Trött nästa morgon var jag, men det var det värt. Så är det inte nuförtiden när hon hälsar på. Då är det mest en massa trams om hur fin jag är (som om jag inte visste det redan liksom) och sen ändå inget klapp. Kass.
För att återgå. Först sticker min människa till en hund och nu när man trodde det var lite lugnt och trevligt hemma igen. Ja, då slänger hon in en i husvagnen och kör ut en till landet och monsterkatten. Britta heter hon och ser ut som om hin (jag tänkte skriva hon, men ni vet när man tänker på någon som hin håle är det lätt att det blir fel, freudianskt feltramp som man säger) har legat under en soffa och riktigt vältrat sig i dammtussarna, så grå är hon. Hon är inte trevlig. Jagar runt som en osalig ande och ska hela tiden hålla koll på var jag och Fedden är och vad vi gör. Sjukt störig. Ibland fräser hon åt en utan anledning också. Jag ahr ju berättat om vilken skitunge Fedden är, men Britta är på en helt annan nivå. Mer som Måns i Pelle Svanslös. Jag är Maja Gräddnos. Fedden vet jag inte riktigt, längesen jag läste de böckerna, men hon är väl någon bifigur ingen riktigt bryr sig om.
Här ser ni när Britta försöker hindra Fedden från att gå uppför trappan. Hon lyckades inte så bra kan jag berätta. Ha!
När det var synd om mig
Det var väldigt synd om mig för bara någon vecka sen. Först var det en stekel som flög innanför min blus och dödade min rygg med sina stick. Skabbiga minivarbett. Inte fräscht. Sen förra veckan eller om det var förrförra kliade jag mig på benet och vad hittade jag då där? Jo en stor torkad varklump. Något jäkeldjur hade bitit mig på benet, på två ställen. Inte ok.
Ni ser. Inte bra alls. Tog över en vecka innan de var borta. Under den tiden hann mina kolleger börja stressa upp mig allt mer. De tittade på de äckliga betten och började prata fästingar, borrelia och TBE. Inte trevligt alls. Och eftersom jag haft borrelia ett par gånger lät det inte orimligt alls heller.
Jag har väl berättat om när jag fick det när jag var typ åtta? Vi var på semester i Europa. Sex pers i en Mazda E2000. Jag fick åka baklänges större delen av vägen av oklar anledning. En var iofs att Shitty och Fulle var så små att de satt i barnstolar. Fulle var söt, men lite tjatig. Favoritleken var att härma djurläten där fisk var det populäraste från vår sida. Tyst och skönt. Annars använde han sitt bristande ordförråd till att gång på gång säga "Fabbo låna den. Vatten".
Iaf. Jag fick antibiotika mot den onda fästingen som attackerat mig. Eftersom jag är en tönt tål jag inte penicillin och eftersom jag var en supertönt kunde jag inte svälja tabletter utan fick flytande abboticin. Flytande medicin till att börja med är ju äckligt, men tänk då att den är trögflytande och vit. Inte bra alls. Jag tyckte det var så äckligt att jag kräktes upp den regelbundet. Och då var jag tvungen att svälja skiten igen.
Daniel visade sig från sin bästa sida i det och bredde marmeladmackor på fluffigt franskbröd att äta direkt efter jag svalt så att jag skulle behålla medicinen. Jag försökte slippa medicin, men den gick inte för då förklarade mamma att jag skulle hamna på sjukhus och dö. Där visade Shitty sin sanna sida: "Om Teresa dör, får jag hennes rum då?". Skitunge.
Så nu när jag var biten igen och mina kolleger stressade mig blev jag nervös. Jag kan visserligen svälja tabletter nuförtiden, men ändå. Fast jag tror att det är lugnt. Betten är nästan borta nu. Så jag kan andas ut.
Ni ser. Inte bra alls. Tog över en vecka innan de var borta. Under den tiden hann mina kolleger börja stressa upp mig allt mer. De tittade på de äckliga betten och började prata fästingar, borrelia och TBE. Inte trevligt alls. Och eftersom jag haft borrelia ett par gånger lät det inte orimligt alls heller.
Jag har väl berättat om när jag fick det när jag var typ åtta? Vi var på semester i Europa. Sex pers i en Mazda E2000. Jag fick åka baklänges större delen av vägen av oklar anledning. En var iofs att Shitty och Fulle var så små att de satt i barnstolar. Fulle var söt, men lite tjatig. Favoritleken var att härma djurläten där fisk var det populäraste från vår sida. Tyst och skönt. Annars använde han sitt bristande ordförråd till att gång på gång säga "Fabbo låna den. Vatten".
Iaf. Jag fick antibiotika mot den onda fästingen som attackerat mig. Eftersom jag är en tönt tål jag inte penicillin och eftersom jag var en supertönt kunde jag inte svälja tabletter utan fick flytande abboticin. Flytande medicin till att börja med är ju äckligt, men tänk då att den är trögflytande och vit. Inte bra alls. Jag tyckte det var så äckligt att jag kräktes upp den regelbundet. Och då var jag tvungen att svälja skiten igen.
Daniel visade sig från sin bästa sida i det och bredde marmeladmackor på fluffigt franskbröd att äta direkt efter jag svalt så att jag skulle behålla medicinen. Jag försökte slippa medicin, men den gick inte för då förklarade mamma att jag skulle hamna på sjukhus och dö. Där visade Shitty sin sanna sida: "Om Teresa dör, får jag hennes rum då?". Skitunge.
Så nu när jag var biten igen och mina kolleger stressade mig blev jag nervös. Jag kan visserligen svälja tabletter nuförtiden, men ändå. Fast jag tror att det är lugnt. Betten är nästan borta nu. Så jag kan andas ut.
Patetiken frodas i Stockholm
Jonas och jag blev utnämnda till gudmänniskor (av mig visserligen, men ändå) till Lennart och tog vårt ansvar på allvar och åkte upp för att hälsa på honom hans första helg i Stockholm. Vis av erfarenheten, har ju ändå åkt en hel del med Skånetrafiken, slutade jag en timme tidigare och åkte till storstan i väntan på tåget. Hässleholm är säkert trevligt om man har som högsta mål i livet att en dag få gå i pension efter 45 års slit på ICA och trivs på kinakrogen på lördagkvällen. Vad jag mest funderade över där, förutom hur jag skulle gömma mig för regnet, var hur folk skulle komma av det ankommande tåget och om de hade fått veta i förväg att gummistövlar var behövliga för leran.
På tåget väntade Jonas. Trevligt. Jag hade med mig det finaste Hässleholm hade att erbjuda - mackor från Subway. Till hade vi vatten och chips. Chipsen bestämde jag ganska snart var bara mina. Mina tågvana numera trogen sov jag en timme på vägen upp. Bättre i någons knä än mot en fönsterruta som vanligtvis är fallet.
När vi kom till Brommaplan (X2000 kom trot eller ej fram en kvart för tidigt) visade Lennart sin uppskattning för att vi kommit så snart och mötte upp oss vid tunnelbanan.
Jag och Jonas parkerade oss i soffan/sängen med Lenne mellan oss och ett ständigt påfyllt glas rödvin i handen. Trevligt. Planen om puben var död sen länge när boxen var tom.
På lördagmorgonen vaknade jag i vanlig ordning alldeles för tidigt. En dålig vana. Det hjälpte kanske inte att sova på minimal yta heller. Snäll som jag är hämtade jag över Lennart till mig och lekte med honom i sängen. Jonas kanske inte uppskattade det lika mycket som jag, men så kan det vara ibland. Allt är inte rättvist. Och Lennart var glad. Och Shitty och Sven.
Jag fick ett sms från Lennart via Shitty om att han önskade sig Mff-prylar. Det var inte det lättaste, men en fin tröja som funkar bra både på kroppen och att leka med i rätt färger hittade jag. Populärt hos Lenne!
Så skulle vi inåt stan, men fastnade på Kristineberg och minigolf. Svenne och Jonas var usla förlorare som vägrade tillmäta mig och Shitty vinsten trots att vi på var sitt sätt vunnit matchen stort. Jag genom att plocka flest poäng och Shitty genom att göra flest hole in ones. Sjukt dåliga förlorare var de. Nästan så man blev irriterad.
Lennart var inte jätteintresserad. Sven var mest intresserad av Jonas rumpa tror jag.
Det var varmt så Lennart fick vatten och vi öl.
Svenne åkte vidare in till stan för att jobba medan vi stannade kvar med Lennart i solen och de kvarvarande herrarna i sällskapet badade.
Lenne var inte coolaste katten i stan, men så är ju inte hundar lika tuffa som katter heller. Han pep och viftade med armarna båda gångerna han blötte pälsen. Skärpning säger jag.
På kvällen hinkades en ny box och Jonas visade upp en synnerligen dålig sida - att inte göra som vi andra sade. Mycket dålig sida. Det blev dålig stämning och vi förlorade mot spelet. Jag säger bara en sak: Essen. Hur kan man bygga en forskningsstation i Essen när alla outbreaks är typ i Bagdad. Hallå.
Han såg nöjd ut ändå.
Jag och Lennart hade det fint innan Svenne började visa dålig stil.
Det var liksom så att Sven blev lite full. Inte som kvällen innan när han efter boxen började kolka i sig armagnac framåt morgontimmarna, men ändå. Han fick lite motoriska problem. Och en del som har mer med förnuft att göra. Det var nämligen så att han kom åt helt fel musik på sin ifån. Jag tänkte att jag skulle hjälpa honom att byta så att vi inte behövde lyssna på mer skräp från solnatattarna, men när jag sträckte min frökenhand mot telefonen fick Svens kropp helt felstyr och slog ut sitt vinglas rakt över mig och min ljusa topp. Och min ifån, men kläderna var viktigare i min värld. Kass Svenne. Kass.
På tåget väntade Jonas. Trevligt. Jag hade med mig det finaste Hässleholm hade att erbjuda - mackor från Subway. Till hade vi vatten och chips. Chipsen bestämde jag ganska snart var bara mina. Mina tågvana numera trogen sov jag en timme på vägen upp. Bättre i någons knä än mot en fönsterruta som vanligtvis är fallet.
När vi kom till Brommaplan (X2000 kom trot eller ej fram en kvart för tidigt) visade Lennart sin uppskattning för att vi kommit så snart och mötte upp oss vid tunnelbanan.
Jag och Jonas parkerade oss i soffan/sängen med Lenne mellan oss och ett ständigt påfyllt glas rödvin i handen. Trevligt. Planen om puben var död sen länge när boxen var tom.
På lördagmorgonen vaknade jag i vanlig ordning alldeles för tidigt. En dålig vana. Det hjälpte kanske inte att sova på minimal yta heller. Snäll som jag är hämtade jag över Lennart till mig och lekte med honom i sängen. Jonas kanske inte uppskattade det lika mycket som jag, men så kan det vara ibland. Allt är inte rättvist. Och Lennart var glad. Och Shitty och Sven.
Jag fick ett sms från Lennart via Shitty om att han önskade sig Mff-prylar. Det var inte det lättaste, men en fin tröja som funkar bra både på kroppen och att leka med i rätt färger hittade jag. Populärt hos Lenne!
Så skulle vi inåt stan, men fastnade på Kristineberg och minigolf. Svenne och Jonas var usla förlorare som vägrade tillmäta mig och Shitty vinsten trots att vi på var sitt sätt vunnit matchen stort. Jag genom att plocka flest poäng och Shitty genom att göra flest hole in ones. Sjukt dåliga förlorare var de. Nästan så man blev irriterad.
Lennart var inte jätteintresserad. Sven var mest intresserad av Jonas rumpa tror jag.
Det var varmt så Lennart fick vatten och vi öl.
Svenne åkte vidare in till stan för att jobba medan vi stannade kvar med Lennart i solen och de kvarvarande herrarna i sällskapet badade.
Lenne var inte coolaste katten i stan, men så är ju inte hundar lika tuffa som katter heller. Han pep och viftade med armarna båda gångerna han blötte pälsen. Skärpning säger jag.
På kvällen hinkades en ny box och Jonas visade upp en synnerligen dålig sida - att inte göra som vi andra sade. Mycket dålig sida. Det blev dålig stämning och vi förlorade mot spelet. Jag säger bara en sak: Essen. Hur kan man bygga en forskningsstation i Essen när alla outbreaks är typ i Bagdad. Hallå.
Han såg nöjd ut ändå.
Jag och Lennart hade det fint innan Svenne började visa dålig stil.
Det var liksom så att Sven blev lite full. Inte som kvällen innan när han efter boxen började kolka i sig armagnac framåt morgontimmarna, men ändå. Han fick lite motoriska problem. Och en del som har mer med förnuft att göra. Det var nämligen så att han kom åt helt fel musik på sin ifån. Jag tänkte att jag skulle hjälpa honom att byta så att vi inte behövde lyssna på mer skräp från solnatattarna, men när jag sträckte min frökenhand mot telefonen fick Svens kropp helt felstyr och slog ut sitt vinglas rakt över mig och min ljusa topp. Och min ifån, men kläderna var viktigare i min värld. Kass Svenne. Kass.
Jag kom undan ganska lätt ändå..
"Lund. En 38-åring Lundabo höll sin flickvän fången i hennes lägenhet under flera timmar. När han väl gick så tog han med sig hennes mobiltelefon och nycklar, vilket tvingade henne att byta lås.
Vid ett annat tillfälle bar han in henne i bostaden och låste dörren.
Vid ett tredje tillfälle tog sig in i lägenheten och la beslag på hennes dator.
Nu döms 38-åringen, mot sitt nekande, för olaga tvång, olaga hot, hemfridsbrott och egenmäktigt förfarande, skriver Skånska Dagbladet.
Straffet för 38-åringen blir skyddstillsyn och att betala 20 000 kronor i skadestånd till kvinnan."
Mig kostade det bara en reservnyckel och en tjänst till Cissi. Bättre så.
Lukta på underkläder
Imorgon ska jag åka upp till Stockholm och hälsa på Lennart. Inte bara jag dock, Jonas följer också med. Fina presenter till rackaren har vi. Inte mer än vad som kan förväntas när vi ska bo i hans hem. Iaf. Så packar jag lite med en fluortablett i munnen. Kändes för jobbigt med fluorskölj (är ganska duktig med sånt) efter en halv flaska bubbel hos fröken C. Hon är fin så, lagar mat till en efter jobbet. Räkor, bröd och aioli med ostpajen från osthimlen. Göder och intoxikerar en. Mycket fint. Så plockar jag fram två par trosor ur den för mängden underdimensionerade troslådan och lägger i väskan. Så tänker jag att jag kanske ska ha ett par extra ifall jag skulle få för mig att duscha inför ev utgång på lördagen. Så jag går tillbaka in i min för mängden underdimensionerade garderob. Ett par trosor, ett par favoriter till och med, tar jag i handen och så, och det är här det blir så konstigt, och jag luktar på dem. Varför gör jag det? Jag har aldrig gjort det förr. Om jag varit osäker har jag slängt dem i tvätten och dessa visste jag att de var rena eftersom jag tvättade dem i veckan. Så varför stoppa näsan i dem? För att lukta på tvättmedel och sköljmedel? För att jag är dum i huvudet? För att jag är för stressad och tankspridd för att överhuvudtaget kunna skilja på trosor och t ex fläderblommor? Fläderblomssaften står för övrigt och gottar till sig i kylen. Var det för att jag köpt parfymfritt tvättmedel och skippat sköljmedlet som jag skulle kontrollera om de var med i en pafymfri maskin? Det är jag som ska ha dem på mig och ingen annan så det kvittar väl om det varit parfymmedel. Jag är ingen sån allergitönt. Förutom när jag var yngre och hade böjvecksexemen från jag vet inte vilken av helvetets kretsar, men någon av dem var det. Nej, jag vet inte, men skäms lite gör jag. Eller inte eftersom jag glatt berättar det här. Mest konstigt.
Lennart gästbloggar: Konstiga människor
Igår hände det konstigaste! En tjej kom hem till oss i Bergsjön och vi alla tre (jag, Berta och mamma) viftade på stumpen och grymtade glatt för att välkomna henne. Det är ju jättekul med nya lekkamrater! Vi lekte en bra stund sen satte hon sig och fikade med vår tant och gubbe. Sen helt plötsligt lyfter hon upp mig och går! Jag tänkte att snart vänder hon, men icke! Istället satte vi oss på ett tåg, det var så spännande att jag sov nästan hela vägen.. Väl i Stockholm möts vi upp av en lite kortare människa och vi lekte alla tre jättelänge.
Det känns bra att ha flyttat hemifrån men dom är lite knäppa mina nya människor. Varje gång jag kissar och bajsar ute på gräsmattan får jag godis, konstigt men trevligt. Varje gång jag kissar eller bajsar inne lyfts jag upp och vi går ut, mest konstigt men trevligt att få gå ut. Sen sover dom mycket på natten, då man ju vill leka och kissa, men det ska det bli ändring på! En annan lite konstig sak är deras öron; har dom någonsin tvättat dom? Jag slickar och slickar men nä de tycks inte bli rena..
Nu är det hög tid för en liten tupplur!
Nymfen gästbloggar: Att kissa på rätt ställe
Ni har säkert hört om hur min människa sjabblade till det och låste in den där killen för ett tag sen. Jag tyckte det var ett bra initiativ. Mycket mer morgonmys än jag brukar få blev det då. Jag brukar vara ganska bra på att få lite gos om morgonarna ändå. När min människa flyger ur sängen, far runt en stund och sen går vänder jag mig till killen och buffar på honom. Om inte det hjälper, han är lite slö ibland, påtalar jag det lite vänt med min fagra stämma. Då brukar det bli lite klappstund.
Nu var det inte hans bättre sidor jag skulle prata om, utan om när han var lite sinnesförvirrad. Jo, det var ju så att efter den där incidenten när han inte kunde komma ut ur lägenheten fick han en nyckel. Det var ett misstag. Han är inte att lita på den mannen. Mitt i natten kvällen efter tror jag det var redan smög han in sent om natten. Jag vet inte när, men jag gissar på att det kan ha varit vid fyrasnåret. I alla fall, han kunde inte hålla sig ifrån min människa och därför kom han förbi. Dock blev han oerhört kissnödig och nu kommer ni knappt att tro vad jag har att säga, men han gick raka vägen ut i köket och kissade mitt på golvet. Ingen ordning. Sen skämdes han så mycket att han smet ut igen och åkte hem utan att ge sig till känna.
Det var så det var. Så allt snack från min människa om att det skulle vara jag eller Fedden är bara lögn. Det var han. Den jäkeln.
Nu var det inte hans bättre sidor jag skulle prata om, utan om när han var lite sinnesförvirrad. Jo, det var ju så att efter den där incidenten när han inte kunde komma ut ur lägenheten fick han en nyckel. Det var ett misstag. Han är inte att lita på den mannen. Mitt i natten kvällen efter tror jag det var redan smög han in sent om natten. Jag vet inte när, men jag gissar på att det kan ha varit vid fyrasnåret. I alla fall, han kunde inte hålla sig ifrån min människa och därför kom han förbi. Dock blev han oerhört kissnödig och nu kommer ni knappt att tro vad jag har att säga, men han gick raka vägen ut i köket och kissade mitt på golvet. Ingen ordning. Sen skämdes han så mycket att han smet ut igen och åkte hem utan att ge sig till känna.
Det var så det var. Så allt snack från min människa om att det skulle vara jag eller Fedden är bara lögn. Det var han. Den jäkeln.
Nymfen gästbloggar: Feddens straff
Så jäkla jobbig Fedden har varit på sistone. En riktig skitunge. Med betoning på skit. Smutsigare katt får man leta efter. Både till sinne och yta. Imorse till exempel. Först trodde hon sig vara något och bredde ut sig över hela balkongbordet precis när min människa och han den där andre som brukar vara här nuförtiden skulle ut och äta frukost. Jag förstod ju direkt att de tänkte äta ute eftersom det var fint väder och de gjorde iordning sina mackor därinne. Inte Fedden dock. Hon skulle positionera sig och hade inga planer på att flytta på sig ens när min människa stod där med kaffe och tallrik. Nej, nedlyft från bordet blev hon minsann. Med rätta. Det är inte det att hon inte hade rätt att ligga där, det är ju vårt bord, men man får ju vara lite strategisk om man vill ha något. Så smart är inte hon dock.
Lite senare visade hon sig återigen från sin sämsta sida. Jag hade vilat lite på tronen, men kände att det var läge för ett toabesök. Så jag går in och stänger om mig som jag alltid gör. Så gör jag vad jag behöver och ska gå ut och se vad min människa gör och vad händer? Jo, den skabbiga ligger på lur och jagar mig ut i köket. Inte ok. Vem som helst hade kunnat räkna ut att det inte skulle gå någon förbi och icke. Hon blev minsann bestraffad. Ordentligt.
Först när det börjades dras i sladdar och kopplas in hårtorkar och hämtas kammar blev jag ärligt talat rädd att jag skulle ha gjort något fel och smet in under sängen. Jag rannsakade mig dock och insåg snart att jag inte hade något att vara orolig för och kom ut igen. Istället var det naturligtvis Fedden som hade åkt dit. Ett rejält bad åkte hon på minsann! Rätt åt henne!
Se så skabbig hon såg ut. Och ond i blicken.
Här ser man inte riktigt nivån på hur blöt hon blev.
Hehe.
Jag såg allt.
Lite senare visade hon sig återigen från sin sämsta sida. Jag hade vilat lite på tronen, men kände att det var läge för ett toabesök. Så jag går in och stänger om mig som jag alltid gör. Så gör jag vad jag behöver och ska gå ut och se vad min människa gör och vad händer? Jo, den skabbiga ligger på lur och jagar mig ut i köket. Inte ok. Vem som helst hade kunnat räkna ut att det inte skulle gå någon förbi och icke. Hon blev minsann bestraffad. Ordentligt.
Först när det börjades dras i sladdar och kopplas in hårtorkar och hämtas kammar blev jag ärligt talat rädd att jag skulle ha gjort något fel och smet in under sängen. Jag rannsakade mig dock och insåg snart att jag inte hade något att vara orolig för och kom ut igen. Istället var det naturligtvis Fedden som hade åkt dit. Ett rejält bad åkte hon på minsann! Rätt åt henne!
Se så skabbig hon såg ut. Och ond i blicken.
Här ser man inte riktigt nivån på hur blöt hon blev.
Hehe.
Jag såg allt.
Guldtia på drift
Jag bäddade precis. Lite sent på dagen kan tyckas, men så var det i alla fall. Medan jag tråcklade rätt på lakan och täcke föll plötsligt en tia till golvet. En äkta guldtia. Inte illa! Cash bara sådär! Nu förstår jag hur ni tänker, att ojoj är hon så billig? Högst prisvärt. Då kanske man ska ringa henne istället för att gå in på sexalmostforfree.com/lovelyrositaallnaturalblondepromise ikväll. Lovelyrositalallnaturalblondepromise ser inte ut att vara fullt så naturligt blond heller egentligen. Nej, lite mörkt var det allt i rötterna även om hon påstod att det bara var för att hon inte varit i solen på så länge. Och det var ju konstigt eftersom hon ändå hade så mycket färg på kroppen. Underligt. Dålig hy också, lite trött liksom. Inte så attraktivt. Hon är mycket hetare på hemsidan. Och sist hon var på besök blev hon eskorterad av sina bröder och de verkade inte alls så trevliga. Och om man istället kan få ligga för tio spänn med en tjej, som visserligen inte heller har platinablonda rötter, men å andra sidan inte har särskilt skräckinjagande bröder kan det ju vara sjyst ändå. Billigt är det ju. Så tänker ni. Det är för att ni är konstiga. Men jag är glad för tian.
Vill inte vara tjatig
Det är så tråkigt när man bara skriver samma saker gång på gång, men vad ska man göra? Jag bor i Malmö och dessförinnan i Lund och just dessa städer råkar vara de med flest cykelstölder i landet. Så då kan jag faktiskt inte hjälpa när ännu en cykel faller ur mina händer in i betydligt mer tjuvaktiga sådana. Jag antar att Länsförsäkringar kommer att skicka ännu en bibba kopior på tidningsartiklar om hur man bäst behåller cyklar i sin ägo så som de gjorde förra gången. Därefter får jag troligtvis också ett besked om att jag inte längre är önskvärd som försäkringstagare hos dem.
Jag tycker dock inte att det är mitt fel när en låst cykel försvinner från en låst innergård. Jag bara inte tycker det. Men det kanske bara är jag. Det är så olika det där hur man ser på saker. Ungefär som det är med en del och mitt och sitt.
Jag tycker dock inte att det är mitt fel när en låst cykel försvinner från en låst innergård. Jag bara inte tycker det. Men det kanske bara är jag. Det är så olika det där hur man ser på saker. Ungefär som det är med en del och mitt och sitt.
Harry Potter: The Prisoner of Azkaban
Alltså, nu är vi inne på film nummer tre och det börjar så smått arta sig för de lillgamla små trollkarlarna. Personligen har jag varit lite vaknare ikväll än tidigare vilket har resulterat i att mina se-på-film-stör-fasoner har framträtt i allt tydligare dager. Eller som Lisa sade: "Åhh, nu är du som när vi ser på Sex And The City ju". Alltså sjukt jobbigt ifrågasättande.
Det viktigaste i denna film var, som den som sett den med allra största säkerhet minns, att Hermione skaffar sig en Fed-katt. Mycket fin. Naturligtvis.
Crookshanks
Fed
Det viktigaste i denna film var, som den som sett den med allra största säkerhet minns, att Hermione skaffar sig en Fed-katt. Mycket fin. Naturligtvis.
Crookshanks
Fed
Harry Potter: The Chamber of Secrets
Det är lätt att förväxla denna med föregående HP-film. Ungarna är ungefär lika gamla, resonerar likadant (är lika pantade) och gör samma typ av misstag. Den stora skillnaden är att i Chamber of Secrets måste man blunda upprepade gånger. En gång ett tag längre än vad som är rimligt om man ska hålla sig vaken i vindrucket tillstånd. Så det kan vara så att mina ögon liksom irrade bort sig på ett sätt som eventuellt kan ha föranlett några lätta susningar från min schäslong. Detta har jag inga bevis för utan är enbart hörsägen dock. Innan någon kommer med anklagelser om dålig HP-uppmärksamhet -och intresse vill jag bara påpeka att så naturligtvis inte är fallet utan att det naturligtvis bara handlar om alla spindlar som ryms i filmen. Jag minns när jag såg den en juldag på bio. Det var inte trevligt alls, men det var inte under mina värsta spindelperioder så det gick ändå ok.
Annars, vad mer hände? Jo, Kenneth Branagh fjollar runt. Han ni vet som är Wallander i England. Han låtsades prata i telefon i en telefonkiosk vid stationen i Ystad förra sommaren eller om det var den dessförinnan när jag väntade på tåget. Sjukt störigt var det. Det fanns inte många bänkar att sitta på, men naturligtvis skulle de spela in just där det faktiskt fanns två så vi som placerat våra rumpor efter en dags stående arbete (åtminstone jag) var tvungna att flytta på oss. För övrigt känns det inte riktigt trovärdigt med telefonkiosker, vem använder dem? Går det att köpa telefonkort ens längre?
Annars, vad mer hände? Jo, Kenneth Branagh fjollar runt. Han ni vet som är Wallander i England. Han låtsades prata i telefon i en telefonkiosk vid stationen i Ystad förra sommaren eller om det var den dessförinnan när jag väntade på tåget. Sjukt störigt var det. Det fanns inte många bänkar att sitta på, men naturligtvis skulle de spela in just där det faktiskt fanns två så vi som placerat våra rumpor efter en dags stående arbete (åtminstone jag) var tvungna att flytta på oss. För övrigt känns det inte riktigt trovärdigt med telefonkiosker, vem använder dem? Går det att köpa telefonkort ens längre?
Blåsigt
Det blåser ute. Det är varmt i luften, men det blåser. Jag tänker att om man lägger sig platt på marken känner man det inte lika mycket, men det vet jag också att man faktiskt gör. Men det är ju ändå sol ute och man ska ju jobba snart igen så det gäller ju att passa på.
Nu när det gått till sen eftermiddag och solen flyttat sig och vi med den är det plötsligt lä. Trevligt. Vin, sol, bok, bra.
Nu när det gått till sen eftermiddag och solen flyttat sig och vi med den är det plötsligt lä. Trevligt. Vin, sol, bok, bra.
Pnotens födelsedag
Idag högtidlighåller vi alla vår lille Pnot som sen många år nu befinnner sig i hundhimlen.
Harry Potter: The Philosopher's Stone
Igår började vi Harry Potter-maratonet. Med förra årets regnperiod i åtanke hade vi laddat rejält denna gång. Inte så att vi hade lika många filmer. HP plus ett par andra fick räcka. Snarare det att vi räknade kallt med att vi skulle hinna se lika många. Nu har det ju visat sig att det inte alltid är likadant alla år så vi började det här med film en smula senare på kvällen än förra gången också. Att jag säger det är inte för att urskulda mig för att jag somnade knappt halvvägs in i filmen, utan för att ni ska förstå att det inte var filmens fel i sig. (Och det var inte mitt fel heller att jag somnade för den delen. Allt är i vanlig ordning Skånetrafikens fel. Mer om det en annan gång.)
Nej, filmen var inte att klaga på. En pojke som bor i en garderob under en trappa. En av de första frågorna man ställer sig efter att hans tjocka kusin Dudley springer och hoppar över hans rum (vilket framställs vara en vardagsgrej) och Harry måste borsta av sig damm och skräp som faller ner över honom är varför han inte spänner upp ett lakan eller dylikt som skyddar honom. En annan undran är hur Dudley kan vara så överviktig om han ändå gymnastiserar så aktivt varje morgon.
Lisa gjorde också en fin reflektion under quidditchmatchen mellan Gryffindor och Slytherin: "Det är ju som när HIF spelar mot Malmö". Förtydligande för den som inte vet bättre är att hon syftade på Slytherin som HIF. Ingen skadades dock på riktigt i quidditchen så inte riktigt samma skulle jag säga.
Sen somnade jag så jag minns inte så mycket mer exakt än så.
Nej, filmen var inte att klaga på. En pojke som bor i en garderob under en trappa. En av de första frågorna man ställer sig efter att hans tjocka kusin Dudley springer och hoppar över hans rum (vilket framställs vara en vardagsgrej) och Harry måste borsta av sig damm och skräp som faller ner över honom är varför han inte spänner upp ett lakan eller dylikt som skyddar honom. En annan undran är hur Dudley kan vara så överviktig om han ändå gymnastiserar så aktivt varje morgon.
Lisa gjorde också en fin reflektion under quidditchmatchen mellan Gryffindor och Slytherin: "Det är ju som när HIF spelar mot Malmö". Förtydligande för den som inte vet bättre är att hon syftade på Slytherin som HIF. Ingen skadades dock på riktigt i quidditchen så inte riktigt samma skulle jag säga.
Sen somnade jag så jag minns inte så mycket mer exakt än så.
Vänta här..
Nämnde jag att jag är på Hasslö? Lisa springer. Jag är också aktiv:
Snart ska vi grilla och öppna bubblet.
Snart ska vi grilla och öppna bubblet.
Hasslö
Är det så att jag inte har nämnt att jag och Lisa är på Hasslö i helgen? Vi har det ok. Eller ja, vi har ju vin, öl,chips, godis, mat och film. Så det är väl ganska bra. Att det är soligt och varmt är kanske inte något större minus heller. Nej, jag kan väl leva med det här. Tror jag.
