PMS-armband
Jag läser om PMS-armband på aftonbladet, men det var så dumt att jag inte tänker länka om det. Ett armband som byter färg efter kroppstemperatur och som därmed kan varna andra om man skulle vara gnällig. Det vill säga ett utmärkt medel att skylla allt på kvinnan. Smart. Verkligen.
Vad är det för dag idag?
Just det ja!
Blem lång?
Blem har lagt upp ett album från förr på fb. Det är något som inte stämmer på en av bilderna, Blem är längre än mig! Det är inte en illusion från sluttningen enbart, hon är banne mig en bit längre. Det kan man inte tro idag.
Bilden är stulen direkt från Blems fb-album.
Bilden är stulen direkt från Blems fb-album.
Rulltrappor
I Sydsvenskan skriver de om Citytunneln och hur den sakta men säkert förbättrats med avseende på punktlighet under de tio veckor som gått sen öppnandet. I en krönika skriver Ulf Törnberg om lantisvanorna hos folk med att de inte släpper av resenärer innan de själva ska tränga sig in i kupéerna och att alla samlas i bakre och främre kupén. Säkert nog så sant, dock inget jag har upplevt som ett problem när jag åkt tåg. Men så har jag sällan anledning att resa i rusningstrafik och åker i sådana fall allt som oftast i motsatt riktning rusningen vilket naturligtvis också förenklar.
Vad jag däremot irriterar mig väldeliga på på Malmö central är oförmågan att åka rulltrappa. Varför står folk hur som helst i dem? Har folk aldrig åkt rulltrappa på stationer förut? Är de efterblivna eller bara helt enkelt dumma i huvudet? Som det är nu finns det inte en chans att hinna med en anknytande buss eller tåg om man inte har rejält med marginaler. Detta av den enkla anledningen att det inte går att på ett snabbt sätt ta sig från plattform till plattform just på grund av folks bristande intelligens eller vad det nu är. Men jag har hopp för människan. En dag, en dag kanske även Malmöresenärer kan lära sig att hålla till höger i rulltrapporna. En dag. Kanske.
Vad jag däremot irriterar mig väldeliga på på Malmö central är oförmågan att åka rulltrappa. Varför står folk hur som helst i dem? Har folk aldrig åkt rulltrappa på stationer förut? Är de efterblivna eller bara helt enkelt dumma i huvudet? Som det är nu finns det inte en chans att hinna med en anknytande buss eller tåg om man inte har rejält med marginaler. Detta av den enkla anledningen att det inte går att på ett snabbt sätt ta sig från plattform till plattform just på grund av folks bristande intelligens eller vad det nu är. Men jag har hopp för människan. En dag, en dag kanske även Malmöresenärer kan lära sig att hålla till höger i rulltrapporna. En dag. Kanske.
Det här med att äta sallad
I mitt kinesiska horoskop stod det som jag tidigare berättat att jag skulle undvika att sluka allt jag hittar på marken och att jag inte skulle dö av en sallad. Idag har jag ätit sallad till middag. Jag vet inte hur ni gör sallad, men den jag gjorde idag var så här på ett ungefär:
Först rosta sköljd quinoa i en stekpanna så den får en lite nötig smak och sen koka som vanligt i saltat vatten. Därefter slänga ner i blandad sallad. I pannan har jag under tiden stekt på lite strimlad rökt kalkon och sen rostat solrosfrön som också åker ner i skålen. Lite chèvre (roule de chèvre om man ska vara petig) och ugnsstekt kyckling (gamla rester alltså) i bitar får också följa med. Eftersom jag fortfarande har aioli i kylen blir den bas i dressingen som består av fifty fifty aioli och yoghurt. Allt rörs samman och sen tar man med sig skålen till soffan och äter framför datorn/tvn.
Eftersom jag inte tänker på att det faktiskt är riktig mat bara äter och äter jag tills skålen är tom och sen sitter jag som nu djupt tillbakalutad med jeansknappen uppknäppt och smålider. Det är en god sallad, men det gäller att känna sina gränser också. Det är inte synd om mig och jag håller inte på att dö, men lite känns det så.
Först rosta sköljd quinoa i en stekpanna så den får en lite nötig smak och sen koka som vanligt i saltat vatten. Därefter slänga ner i blandad sallad. I pannan har jag under tiden stekt på lite strimlad rökt kalkon och sen rostat solrosfrön som också åker ner i skålen. Lite chèvre (roule de chèvre om man ska vara petig) och ugnsstekt kyckling (gamla rester alltså) i bitar får också följa med. Eftersom jag fortfarande har aioli i kylen blir den bas i dressingen som består av fifty fifty aioli och yoghurt. Allt rörs samman och sen tar man med sig skålen till soffan och äter framför datorn/tvn.
Eftersom jag inte tänker på att det faktiskt är riktig mat bara äter och äter jag tills skålen är tom och sen sitter jag som nu djupt tillbakalutad med jeansknappen uppknäppt och smålider. Det är en god sallad, men det gäller att känna sina gränser också. Det är inte synd om mig och jag håller inte på att dö, men lite känns det så.
Mello?
Jag har förvirrats lite på sistone. Överallt har jag läst rubriker eller statusuppdateringar om "mello". Vad fasen är mello har jag tänkt, men inte känt mig tillräckligt motiverad att veta för att klicka på det eller fråga någon. Det låter lite som det förhatliga begreppet "fredagsmys" och om det har med det att göra vill jag inte veta. Mello skulle också kunna vara en modern variant av mellis, mellanmål alltså, har jag resonerat. Eller så har det med melon att göra, vilket har tett sig lite underligt med tanke på årstiden, men man vet ju inte nuförtiden. Det är ju ingen ordning liksom. Det låter också lite som ett skällsord, som något man ropar efter någon på skolgården istället för tjockskalle. Jag föredrar att tänka att barnen/ungdomarna kallar varandra tjockskalle och inte några könsrelaterade (i dubbel bemärkelse) ord när de ska trycka ner varandra.
Nu vet jag naturligtvis bättre, apropå mello då, invektiven på skolgårdarna föredrar jag att leva i ovisshet om. Melodifestivalen alltså. Mello. Tappar de tittare och därför desperat försöker ragga barn att titta som inte klarar att säga hela ordet? Eller är det bara ett symptom på att det varar vecka efter vecka tills alla bara vill kräkas så fort de hör pling från micron?
Nu vet jag naturligtvis bättre, apropå mello då, invektiven på skolgårdarna föredrar jag att leva i ovisshet om. Melodifestivalen alltså. Mello. Tappar de tittare och därför desperat försöker ragga barn att titta som inte klarar att säga hela ordet? Eller är det bara ett symptom på att det varar vecka efter vecka tills alla bara vill kräkas så fort de hör pling från micron?
Olle tjatar om röster
Olle har kommenterat som en galning på inlägget om fem-tioårsplanen. Vad han vill komma till i sina tre kommentarer är att han önskar att man går in på hans blogg och röstar på det troligaste scenariot för honom. Gå in och rösta!
Nyklippt
Idag har jag varit och klippt mig. Det är inte så mycket spännande med det. Tre och en halv timmes diskuterande av mitt och min frisörs liv samtidigt som han packar in slinga efter slinga av mitt hår i folie och blekmedel. Det tar sin lilla stund och sen är det ändå ingen som ser det om man inte påpekar det och då låtsas de bara. Därför skriver jag det här så att ingen missar det. Och om ni ändå gör det kommer jag kanske att påpeka det.
Den som har träffat mig på sistone har mer eller mindre garanterat fått en eller tio utläggningar om min nyfunna rädsla för gråa hår. Jag tog naturligtvis även upp det med min frisör. Han såg inget grått så det var bra. I fortsättningen tänker jag att jag mer brås på min far än min mor på gråhårsfronten så slipper jag stressa över det. Annars så syns grått ändå inte lika mycket om man inte är mörk så det är ju bra att man inte är det.
Som synes ser jag ut precis som vanligt. Nyklippt eller ej.
Den som har träffat mig på sistone har mer eller mindre garanterat fått en eller tio utläggningar om min nyfunna rädsla för gråa hår. Jag tog naturligtvis även upp det med min frisör. Han såg inget grått så det var bra. I fortsättningen tänker jag att jag mer brås på min far än min mor på gråhårsfronten så slipper jag stressa över det. Annars så syns grått ändå inte lika mycket om man inte är mörk så det är ju bra att man inte är det.
Som synes ser jag ut precis som vanligt. Nyklippt eller ej.
Nu får det vara nog!
Jag är så trött på Allt! Inte allt som i allt som finns och kan vara då alltså, utan boken. Allt. Den av Lowden ni vet. Som jag har tjatat om hur tråkig jag tycker att den är i ett par år nu. Den står med på nyårslöfteslistan över romaner som ska läsas ut, men jag tänker att nej, den måste inte bli utläst. Det räcker med att den är färdigläst känner jag. Och det är den så det står härliga till. Knappt sjuttio sidor har jag stått ut och då har det varit kämpa som gällt. När jag bläddrar framåt i de sammanlagt 628 sidorna kan jag snabbt konstatera att innehållet är ganska exakt likadant som det jag läst även de följande 560. Jag säger till mig själv att det är en styrka att kunna ställa in en bok i hyllan utan att ha absorberat vartenda ord på varenda sida. Det är klokt att inte slösa sin tid på något man verkligen inte vill lägga den på. Det är inte ett brott mot löftet, det är en förbättring.
Om ni vill låna skräpet är ni välkomna. Om ni inte vill lämna tillbaka boken är det ok (nej, naturligtvis är det inte ok, jag vill fortfarande äga den, om inte bara för samlargenen så som avskräckande OCH uppmuntrande exempel).
Om ni vill låna skräpet är ni välkomna. Om ni inte vill lämna tillbaka boken är det ok (nej, naturligtvis är det inte ok, jag vill fortfarande äga den, om inte bara för samlargenen så som avskräckande OCH uppmuntrande exempel).
Fem till tio år
Olle (alltså inte han som är knäpp som pappa är kompis med och som jag tackat nej till två gånger på facebook och mamma och Daniel en gång vardera utan han jag går på Skurup med) skriver att han fått frågan var han ser sig själv om fem till tio år.
Fem till tio år, det är ganska lång tid däremellan egentligen. Var man är om fem år och om tio, kan vara väldigt olika. Om man ska vara tråkig så förhoppningsvis, troligtvis, inte i den här lägenheten. Med största sannolikhet ingen Nymf, däremot en Fed. Ett jobb känns ju rimligt. Helst inom något man trivs med. En man som är officiell är inte alls en omöjlighet. Inte barn heller, särskilt inte om man ser tio år framåt. Om man ska vara rolig säger man som Olle gör nästa gång:
"Vad svarar man på det? Jag svarade något fjesigt och konfunderat och sa att det lät som en anställningsintervju. Borde kanske ha svarat att jag ser mig själv död, liggande upp och ner på en pubtoalett eller läderkung. Får komma ihåg det till nästa gång jag får frågan."
Fem till tio år, det är ganska lång tid däremellan egentligen. Var man är om fem år och om tio, kan vara väldigt olika. Om man ska vara tråkig så förhoppningsvis, troligtvis, inte i den här lägenheten. Med största sannolikhet ingen Nymf, däremot en Fed. Ett jobb känns ju rimligt. Helst inom något man trivs med. En man som är officiell är inte alls en omöjlighet. Inte barn heller, särskilt inte om man ser tio år framåt. Om man ska vara rolig säger man som Olle gör nästa gång:
"Vad svarar man på det? Jag svarade något fjesigt och konfunderat och sa att det lät som en anställningsintervju. Borde kanske ha svarat att jag ser mig själv död, liggande upp och ner på en pubtoalett eller läderkung. Får komma ihåg det till nästa gång jag får frågan."
Poppis eller ej
Pappa har skaffat facebook. Han inledde med att lista sina barn efter popularitet. Detta visade sig i att han lade till Shitty och Fulle, men struntade i mig och Daniel. Han blev till och med kompis med Knäpp-i-huvudet-Olle (alltså inte han som går Skurup, även om han också är lite knäpp, men det är inte alls på samma nivå, inte alls) före oss. Så när Fulle igår efter många om och men hade sitt kalas var vi naturligtvis mycket förorättade. Pappa däremot skrattade och var sjukt nöjd. Hmpf sade vi. På kvällen åtgärdade han det. Fattas bara!
Annars åts det tårta (osthyvel som tårtspaed) och bullar (inget pärlsocker med kokonger i som bonus i år), Fulle spillde kaffe över duken (ett underlakan) och Fredrik blev kallad lodis (han gick tidigare för att sälja aluma).
Söta Visa.
Annars åts det tårta (osthyvel som tårtspaed) och bullar (inget pärlsocker med kokonger i som bonus i år), Fulle spillde kaffe över duken (ett underlakan) och Fredrik blev kallad lodis (han gick tidigare för att sälja aluma).
Söta Visa.
Är jag en dålig människa?
En del saker har man lärt sig sen så länge att man överhuvudtaget inte reflekterar över det. Petflaskor går man till affären med och pantar, tidningar lägger man i pappersåtervinningen och batterier sparar man på något ställe eftersom man aldrig hittar några batteriholkar nuförtiden. De första veckorna på Irland gjorde Ninni, Sara och jag som man normalt gör och samlade vår återvinning innan vi gav oss av att göra oss av med den. Det funkade inget vidare. Det fanns inga återvinningsstationer i stan visade det sig när vi frågade runt. Man kunde, om man hade bil, köra ut i tjottahejti där det skulle finnas behållare för glas om inte annat trodde folk. När vi gick till Dunne's och trodde att vi skulle kunna panta våra flaskor sågs vi som idioter. Naturligtvis fanns det inget pantsystem i Ulandsirland. Nej, det var bara att trava hem med oförrättat ärende och köpa fler bin tags.
Nu är jag duktig för det mesta. Jag sorterar det mesta utom plast och metall. Att de hamnar i restavfallet har bara att göra med lathet. Vi har inga tunnor för det på gården och jag orkar inte springa flera kvarter för att slänga några konservburkar. Andra dåligheter jag gör är att jag slänger nagellacksflaskor i soporna. Det får man inte. Bryr jag mig inte om. Jag tycker inte att det gör mig till en dålig människa. Däremot idag när jag varit nere med hushållsavfallet, påsen läckte inte ens, fantastiskt, kände jag mig lite så. Jag mindes att jag klippt av en tvättrådslapp på diskbänken som fallit ner i vasken och när jag sen slängde potatisskal hade troligtvis den också kommit med. Så nu har jag slängt fel i återvinningen. Det får man inte. Jag är en dålig människa. Fast det tycker jag inte egentligen. Jag tror det klarar sig ändå.
Nu är jag duktig för det mesta. Jag sorterar det mesta utom plast och metall. Att de hamnar i restavfallet har bara att göra med lathet. Vi har inga tunnor för det på gården och jag orkar inte springa flera kvarter för att slänga några konservburkar. Andra dåligheter jag gör är att jag slänger nagellacksflaskor i soporna. Det får man inte. Bryr jag mig inte om. Jag tycker inte att det gör mig till en dålig människa. Däremot idag när jag varit nere med hushållsavfallet, påsen läckte inte ens, fantastiskt, kände jag mig lite så. Jag mindes att jag klippt av en tvättrådslapp på diskbänken som fallit ner i vasken och när jag sen slängde potatisskal hade troligtvis den också kommit med. Så nu har jag slängt fel i återvinningen. Det får man inte. Jag är en dålig människa. Fast det tycker jag inte egentligen. Jag tror det klarar sig ändå.
Jag är en tönt, punkt
Om någon någonsin skulle ha betvivlat det så är det nu ett faktum - jag är en tönt. Jag tittade som vanligt på Masterchef, avsnitt 52, och det var en team elimination. Om man inte vill veta hur det gick i den, säsong två är det vi talar om alltså, rekommenderar jag att hoppa detta inlägg. Laget där det bara är en jag vill ha bort, Claire (som jag väl egentligen tycker verkar duktig, men klarar inte riktigt hennes person), skulle gissa ingredienserna i en tårta. I det andra laget, som klarade sig undan, var tre av fyra sådana jag gärna sett försvinna ur tävlingen. Iaf. Så gissar de sak efter sak och så säger Matthew fel och han ser så ledsen ut. Så där jag sitter här i soffan med sötsliskig gelésmak i munnen och funderar lite på vad jag ska äta till middag och märker hur mina ögon blir alldeles tårfyllda och någon tår också faller ner. Sjukt töntigt. Nästan lika illa som den gången hela Forrester-familjen samlades på jul och sjöng julsånger och var lyckliga tillsammans allihop och jag också fällde tårar för att det var så fint. Det är bara att erkänna och skämmas, jag blir för lättrörd och töntig ibland. Undra om man kan skylla på hormonell obalans eller liknande om man äter p-piller. Tveksamt. Är nog bara en tönt som sagt.
Aj mitt knä
Jag är rätt bra på att gnälla, en talang jag har skulle man kunna säga, och just därför är det underligt att jag inte har påpekat statusen för mitt vänstra knä här. Jag har haft lite småont i båda knäna, men mest det vänstra, de senaste veckorna. Inget jag tänkt på vidare så, mer att det varit irriterande. Blem och Fredriks flytt uppskattades inte av knäna, inte Lisas skåpflytt heller, men det funkade fortfarande. Så på jympan i måndags kände jag att nej, det här med knäböj var ju inte någon bra idé alls faktiskt.
Det är ju nämligen så och detta är min högst sannolika gissning att alla friskisledarna inför den här terminen har varit på likformighetskurs. Vanligtvis tycker jag att passen brukar skilja sig åt ganska mycket från ledare till ledare, men inte nu längre. Alla har lagt in ungefär samma nya saker i sina pass så att man lätt glömmer vem som håller i passet om man inte ser personen. Praktiskt vid bedömningen som har skett av friskiskontrollanter på sistone antar jag. Tråkigt för oss som går på jympan. Det hade iofs inte varit något större problem om det inte varit för att favoriten hos alla har varit en oerhörd massa knäböj. Så jag som varit duktig och gått tre, fyra gånger i veckan har dödat mina knän. Överbelastning är min självdiagnos.
Så nu har jag tvingats porta mig själv från all jympa och ut och springa är det inte tal om, om det hade varit ett par grader varmare vill säga. En veckas totalvila gav jag mig samtidigt som jag påtalat mina stackars kroppsliga brister för vem helst som varit i närheten. Igår kände jag dock att det fick vara nog med slappandet, vill ju inte falla ur vanan helt nu när jag varit så duktig. Spinning blev det och det funkade bra. Efteråt pratade jag lite med Elina som också var där. Jag förklarade att jag lite ville dö och hon rekommenderade indoor walking. Så idag provade jag och nej Elina, det tar inte några gånger innan man tar ut sig totalt. Jag lyckades alldeles utmärkt med det på första försöket. Vilja-lite-dö-känslan var större än efter spinningen och kompletterades av vilja-lite-kräkas. Nu kan jag knappt resa mig ur soffan, för stor ansträngning. Sitter istället och betar av Masterchef-avsnitt och äter geléhjärtan.
Dödskänslan till trots har jag bokat in mig på ett nytt pass imorgon. Om jag inte kan röra mig imorgon finns det något som heter avbokning. Vi får helt enkelt se.
Det är ju nämligen så och detta är min högst sannolika gissning att alla friskisledarna inför den här terminen har varit på likformighetskurs. Vanligtvis tycker jag att passen brukar skilja sig åt ganska mycket från ledare till ledare, men inte nu längre. Alla har lagt in ungefär samma nya saker i sina pass så att man lätt glömmer vem som håller i passet om man inte ser personen. Praktiskt vid bedömningen som har skett av friskiskontrollanter på sistone antar jag. Tråkigt för oss som går på jympan. Det hade iofs inte varit något större problem om det inte varit för att favoriten hos alla har varit en oerhörd massa knäböj. Så jag som varit duktig och gått tre, fyra gånger i veckan har dödat mina knän. Överbelastning är min självdiagnos.
Så nu har jag tvingats porta mig själv från all jympa och ut och springa är det inte tal om, om det hade varit ett par grader varmare vill säga. En veckas totalvila gav jag mig samtidigt som jag påtalat mina stackars kroppsliga brister för vem helst som varit i närheten. Igår kände jag dock att det fick vara nog med slappandet, vill ju inte falla ur vanan helt nu när jag varit så duktig. Spinning blev det och det funkade bra. Efteråt pratade jag lite med Elina som också var där. Jag förklarade att jag lite ville dö och hon rekommenderade indoor walking. Så idag provade jag och nej Elina, det tar inte några gånger innan man tar ut sig totalt. Jag lyckades alldeles utmärkt med det på första försöket. Vilja-lite-dö-känslan var större än efter spinningen och kompletterades av vilja-lite-kräkas. Nu kan jag knappt resa mig ur soffan, för stor ansträngning. Sitter istället och betar av Masterchef-avsnitt och äter geléhjärtan.
Dödskänslan till trots har jag bokat in mig på ett nytt pass imorgon. Om jag inte kan röra mig imorgon finns det något som heter avbokning. Vi får helt enkelt se.
Nymfen gästbloggar: Ostbollar!
Jag älskar ostbågar. Inte att tugga på alltid, det är chips ofta bättre för, men att slicka i sig det saltflottiga goda. Så jag blev verkligen hoppfull när jag tyckte mig se en förpackning hårda, knapriga ostbollar innan idag. När jag sen fick dem också... Så bra! Min människa är jättefin!
Buffa bollen med nosen så trillar ostisarna ut. Bara smulor kvar nu!
Buffa bollen med nosen så trillar ostisarna ut. Bara smulor kvar nu!
Nymfen gästbloggar: Min människa
Alltså, min människa. Här ställer man upp och myser och har sig hela dagarna. Man till och med anpassar sin dygnsrytm efter henne och går och lägger sig på bästa vara-uppe-tid. Så får man då födelsedagsblogga och vad händer?! Jo, hon går och blir avis på att jag är mycket bättre på det än hon. Så när hon går hemifrån och tränar/handlar/tvättar/vad-nu-människor-gör stänger hon datorn! Dålig stil. Nu har ju inte jag kunnat berätta om allt spännande som har hänt här hemma. Till exempel har jag gosat in mig i sängen, viktigt när det bäddas rent att skynda sig dit och rätta till lukten lite. Jag har jagat bort Fedden från min puff så hon ligger i igloon nu. Jag har tvättat mig lite, hygien är viktigt. Jag skulle säga att jag är mycket bättre på det än Fedden. Hon blir ju inslängd i duschen i badkaren sjukt mycket oftare än jag.
Jag har också funderat lite mer på Feddens störighet. Det kan vara att det var något problem med anknytningen när hon var liten. Man skulle tro att hon hade det rätt gött eftersom hon hade båda sina föräldrar hemma när hon var liten. Samtidigt var pappan typ instängd i en bur i trädgården så jag vet inte hur deras kontakt var egentligen, men det förklarar ju hennes aggressivitet att hon är dotter till en inburad typ. Jag tror ändå mest att problemet ligger i att hennes mamma var avundsjuk på henne för att hon var långhårig och trots allt faktiskt ganska söt och därför inte gav henne den trygghet hon behövde. Det är det troligaste.
Ja ni ser, ingen skönhet direkt Feddens mamma.
För övrigt tror jag mig ana att jag ska få ostbollar i present idag också! Tänk om det är så väl! Tyckte mig se ett sådant paket i kassen min människa kom hem med. Hoppas hoppas hoppas!
Jag har också funderat lite mer på Feddens störighet. Det kan vara att det var något problem med anknytningen när hon var liten. Man skulle tro att hon hade det rätt gött eftersom hon hade båda sina föräldrar hemma när hon var liten. Samtidigt var pappan typ instängd i en bur i trädgården så jag vet inte hur deras kontakt var egentligen, men det förklarar ju hennes aggressivitet att hon är dotter till en inburad typ. Jag tror ändå mest att problemet ligger i att hennes mamma var avundsjuk på henne för att hon var långhårig och trots allt faktiskt ganska söt och därför inte gav henne den trygghet hon behövde. Det är det troligaste.
Ja ni ser, ingen skönhet direkt Feddens mamma.
För övrigt tror jag mig ana att jag ska få ostbollar i present idag också! Tänk om det är så väl! Tyckte mig se ett sådant paket i kassen min människa kom hem med. Hoppas hoppas hoppas!
Nymfen gästbloggar: Visa respekt för de äldre
Dagens ungdom. Jag säger bara det. Dagens ungdom. Ingen ordning. Här låg jag och sussade lite på maten och vad händer då?! Jo, Skitfedden tar MIN puff! MIN puff! Vad tror hon att hon har för rätt att lägga sig där?
Ser ni den lömska blicken?
Jag minns minsann när hon flyttade in hos mig och mina människor. Ha! Då var hon inte så tuff minsann! Världens mes till och med. Sprang och gömde sig under soffan och bakom sängen och sånt! Skittöntig. Fast de otrevliga dragen var märkbara redan då. Jag som ändå har några utflyttade ungar sen tidigare kände att hon kunde behöva lite stöd. Det verkade ju som att hon inte var riktigt säker i sig själv än. Så jag gick fram och nosade vänligt hej. Och vad tror ni jag fick tillbaka? Ett fräs! Hon fräste åt mig! Redan där anade jag oråd. Husieslödder. Såna är inte att lita på. Går omkring och mallar sig och tror att de är lite coolare än alla andra. Icke!
Ni ser hur mesig hon var?
Hur kan den här mesproppen tro att hon har rätt att mopsa sig?
Ser ni den lömska blicken?
Jag minns minsann när hon flyttade in hos mig och mina människor. Ha! Då var hon inte så tuff minsann! Världens mes till och med. Sprang och gömde sig under soffan och bakom sängen och sånt! Skittöntig. Fast de otrevliga dragen var märkbara redan då. Jag som ändå har några utflyttade ungar sen tidigare kände att hon kunde behöva lite stöd. Det verkade ju som att hon inte var riktigt säker i sig själv än. Så jag gick fram och nosade vänligt hej. Och vad tror ni jag fick tillbaka? Ett fräs! Hon fräste åt mig! Redan där anade jag oråd. Husieslödder. Såna är inte att lita på. Går omkring och mallar sig och tror att de är lite coolare än alla andra. Icke!
Ni ser hur mesig hon var?
Hur kan den här mesproppen tro att hon har rätt att mopsa sig?
Nymfen gästbloggar: Orolig sömn
Ni vet hur det är när man har en stor dag framför sig, hur svårt det kan vara att sova. Nu var det inte bara jag som var spänd inatt. Min människa låg och vände på sig också. Hon hade väl fullt upp med att gå igenom alla detaljer inför min födelsedag. Om ni tittar på vår graf nertill ser ni att det står djupsömn där efter två något. Detta är felaktigt vill jag påpeka. Den dippen visar bara på att vi var uppe en sväng och tog en macka, alltså inte jag utan min människa. Hon äter så konstiga saker. Mackor.. Hallå. Själv var jag uppe och åt lite torrfoder där strax före ett. Så när ni ser diagrammet nu så förstår ni varför jag måste ta en tuppis nu. Ska bli skönt.
Nymfen gästbloggar: Äntligen tonfisk!
Som man fick vänta. Fedden, den lilla skiten, pep omkring hon med. Men inte fick hon något! Kan hon glömma! Det är MIN födelsedag och då är det bara JAG som får tonfisk, inte små skitungar som alltid ska vara i vägen. Strax efter mitt förra blogginlägg började min människa plocka ute i köket. Hon hade väl läst vad jag skrivit och insåg att hon handlat fel. Jag sprang ut illa kvickt när jag hörde ljudet av metall mot metall när konservöppnaren mötte burken. Doften! Doften som spreds i rummet! Jag började sjunga en lovsång till tonfisken på direkten. Så vackert! En sån arom!
Finporslinet och allt! Ni ser hur den ljuvliga skyn omger berget av lycka.
Bara att hugga in!
Mums!
Så här skulle man alltid ha det!
Visst, det var fint med gurkskivan, men hon menade den väl ändå inte annat än som prydnad?
Finporslinet och allt! Ni ser hur den ljuvliga skyn omger berget av lycka.
Bara att hugga in!
Mums!
Så här skulle man alltid ha det!
Visst, det var fint med gurkskivan, men hon menade den väl ändå inte annat än som prydnad?
Nymfen gästbloggar: Var är tonfisken?
Som väl alla känner till fyller jag år idag och det är inte vilken födelsedag som helst. Nej, nej, det är tvåsiffrigt som gäller nu! 10 år! Kom inte säg att jag är liten nu. Mer än då att jag är nätt i figuren, det är viktigt att tänka på vad man äter så att man håller sig i form. Och apropå att äta. Min människa.. Inte nog med att hon snoozade bort en tjugo minuter så här på morgonkvisten, hon har fortfarande inte gett mig någon tonfisk! Och klockan är snart kvart i nio! Ingen tonfisk! Jag har varit oerhört tydlig på den punkten de senaste veckorna, att jag vill få tonfisken serverad sekunden jag vaknar på morgonen. För dåligt. Bättring!
Visst, det är mysigt att gosa, men tonfisk är viktigare.
Visst, det är mysigt att gosa, men tonfisk är viktigare.
Mästerliga matprogram
Jag är en absolut sucker för matprogram. Det är det enda jag ser på i princip, såvida jag inte har sällskap att slötitta på lyxfällan och dylikt med. Favoriten som för så många andra just nu är Masterchef. Jag har följt säsong efter säsong av det brittiska originalet. Där har aldrig den jag hållit på vunnit tror jag, inte säker dock, det är inte riktigt det där lära-känna-personerna-upplägget som gör att man får en riktig favorit. Dock var det en tjej, Emily tror jag hon hette för ett par år sen som jag verkligen ville skulle vinna. Hon gjorde knäppa, roliga, utmanande saker. Hon förlorade till slut finalen i förmån för en man. Det brukar vara så när det är Gregg och John som dömer.
Den australiensiska (australiska om man vill vara modernare än jag) versionen är toppen. Absolut toppen! Där lär man sig saker hela tiden. Idag när jag såg klart på avsnittet Sparbanken "vi är dumma i huvudet" Öresund skrev jag till och med ner receptet på en paj. Om jag någon gång orkar göra ansträngningen att mala mandelmjöl (har ingen kvarn så det kan bli lite tidsödande) ska jag laga den. Även här är det manlig dominans bland domarna. Första säsongen hade en kvinna som kom in och var snygg och typ gav instruktioner ibland. Hon finns inte i den andra. Däremot har de Donna Hayes som extradomare vid cook-offs mot kändiskockar. Lite kass ändå.
När jag såg att USA hade hakat på laddade jag hem den också. Här var det Ramsay, den där jättetjockisen med färgglada glasögon och en snubbe till som dömde på klassiskt Gordonmanér. Det var alltså skrik och bråk och konflikter mellan deltagare. Inget som man lärde sig något på och ingen deltagare man fick sympati för. Tråkigt.
Så när jag först såg att det skulle komma till Sverige tänkte jag fantastiskt och såg fram emot att se det. Dock hade jag onda aningar redan innan premiären efter som jag i december läst Lisa Förare Winbladhs utlåtande om maten: "jag rullade hatt igår när jag var gäst på en middag anordnad av svenska Masterchef. Jag har stora förhoppningar på det programmet men maten vi serverades var så chockerande usel att vi var tvungna att dränka våra sorger i baren". Klassen på kockarna verkade alltså sådär. Första avsnittet höll jag på att dö av tristess. Idolförfarande alltihop, sjukt tråkigt. Särskilt som folk verkade gå vidare på att ha en "skön personlighet" och annat irrelevant tjafs snarare än maten. Sen har jag försökt se något avsnitt på play, men det är inte en funktion som tv4 prioriterar uppenbarligen så det har gått sådär.
Att de använt exakt samma utmaningar som i det australiensiska och till och med använder samma, rakt översatta, formuleringar... Och samma skojsiga tjejen-tappar-tomater i bilderna till vinjetten. De verkar tro att det är lugnt eftersom de tagit det från andra säsongen och den inte sänts i Sverige än. Fel. Nej, det får räcka med att ses som bakfylletv på söndagar eller på ordinarie sändningstid på onsdagar så man kan spela lite spindelharpa när domarna försöker leka Ramsays allihop.
Den australiensiska (australiska om man vill vara modernare än jag) versionen är toppen. Absolut toppen! Där lär man sig saker hela tiden. Idag när jag såg klart på avsnittet Sparbanken "vi är dumma i huvudet" Öresund skrev jag till och med ner receptet på en paj. Om jag någon gång orkar göra ansträngningen att mala mandelmjöl (har ingen kvarn så det kan bli lite tidsödande) ska jag laga den. Även här är det manlig dominans bland domarna. Första säsongen hade en kvinna som kom in och var snygg och typ gav instruktioner ibland. Hon finns inte i den andra. Däremot har de Donna Hayes som extradomare vid cook-offs mot kändiskockar. Lite kass ändå.
När jag såg att USA hade hakat på laddade jag hem den också. Här var det Ramsay, den där jättetjockisen med färgglada glasögon och en snubbe till som dömde på klassiskt Gordonmanér. Det var alltså skrik och bråk och konflikter mellan deltagare. Inget som man lärde sig något på och ingen deltagare man fick sympati för. Tråkigt.
Så när jag först såg att det skulle komma till Sverige tänkte jag fantastiskt och såg fram emot att se det. Dock hade jag onda aningar redan innan premiären efter som jag i december läst Lisa Förare Winbladhs utlåtande om maten: "jag rullade hatt igår när jag var gäst på en middag anordnad av svenska Masterchef. Jag har stora förhoppningar på det programmet men maten vi serverades var så chockerande usel att vi var tvungna att dränka våra sorger i baren". Klassen på kockarna verkade alltså sådär. Första avsnittet höll jag på att dö av tristess. Idolförfarande alltihop, sjukt tråkigt. Särskilt som folk verkade gå vidare på att ha en "skön personlighet" och annat irrelevant tjafs snarare än maten. Sen har jag försökt se något avsnitt på play, men det är inte en funktion som tv4 prioriterar uppenbarligen så det har gått sådär.
Att de använt exakt samma utmaningar som i det australiensiska och till och med använder samma, rakt översatta, formuleringar... Och samma skojsiga tjejen-tappar-tomater i bilderna till vinjetten. De verkar tro att det är lugnt eftersom de tagit det från andra säsongen och den inte sänts i Sverige än. Fel. Nej, det får räcka med att ses som bakfylletv på söndagar eller på ordinarie sändningstid på onsdagar så man kan spela lite spindelharpa när domarna försöker leka Ramsays allihop.
Min startsida
Jag har gjort ett aktivt val tack så mycket
Mitt aktiva val är att inte göra ett skit med det där orangea kuvertet de envisas med att slösa bort oerhörda summor på att skicka hem till en. Jag har valt att låta mina små ören vara kvar i sjunde ap-fonden eller vad det nu är. Och det har funkat bra hittills. De flesta andra fonder har ju gått i botten medan denna har klarat sig hyfsat vad jag förstått.
Så ringer Sparbanken Öresund och är idioter så här på onsdagkvällen. En hetsig kvinna förklarar att jag är kund hos dem. Jag upplyser henne om att det är helt ofrivilligt, att jag har försökt avsluta mitt konto hos dem flera gånger, första gången 1998 eller 1999, men inte lyckats. (De har inte godkänt att göra det över telefon och när jag gått till bankkontoret har det varit fel kontor. Puckon.) Jag har de senaste många åren inte haft mer än sex öre på kontot. Det har ingen betydelse säger hon. Det tycker ju jag eftersom jag inte vill ha med dem att göra eftersom jag bytte bank från dem när jag tyckte att de var för otrevliga för att jag skulle vilja vara kund hos dem. Det sade jag inte.
Hon stressar i alla fall vidare och undrar hur jag har gjort med mina ppm-pengar och raddar upp en räcka alternativ. Jag avbryter henne och berättar att jag har gjort ett aktivt val att låta dem vara och inte placera dem vidare. Det var tydligen oerhört provocerande. Hon börjar hysteriskt gapa om att jag ger mina pengar till staten etc etc etc. Jag upprepar att jag har gjort ett val och är nöjd med det tack så mycket. Då galer hon om att jag inte behöver vara så otrevlig och varför är jag det och att hon bara vill presentera en tjänst (som jag ju uppenbarligen inte vill ha) som de erbjuder. Och apropå otrevlighet. Det var hon som ringde och pratade med en kollega(?) när jag svarade. Det var hon som inte frågade om hon störde eller om jag hade tid. Hon störde, jag var mitt inne i avsnitt 41 av andra säsongen Masterchef Australia. Det var hon som inte accepterade att jag inte var intresserad av att placera mina pengar.
För den delen, är det inte bättre att pengarna går till staten än till bankchefers bonusar?
En annan fråga, var har de fått mitt telefonnummer ifrån? Senast jag använde dem som bank hade jag ett annat mobilnummer. Jag har varit i kontakt med eniro förut om att jag inte godkänner att de lämnar ut mitt nummer till företag. Men det är klart att om man söker på mig på hitta och eniro kommer numret upp. Det kanske är så de gör på Sparbanken Finn, att de är så desperata efter kunder att de söker efter dem på nätet i jakt på nummer. Nej, bäst jag gör ett nytt försök att säga upp mitt konto och passa på att lämna ett klagomål imorgon. Fast jag tänker inte åka till Lund för det. Kanske att de kan acceptera att kunder flyttar denna gång.
Så ringer Sparbanken Öresund och är idioter så här på onsdagkvällen. En hetsig kvinna förklarar att jag är kund hos dem. Jag upplyser henne om att det är helt ofrivilligt, att jag har försökt avsluta mitt konto hos dem flera gånger, första gången 1998 eller 1999, men inte lyckats. (De har inte godkänt att göra det över telefon och när jag gått till bankkontoret har det varit fel kontor. Puckon.) Jag har de senaste många åren inte haft mer än sex öre på kontot. Det har ingen betydelse säger hon. Det tycker ju jag eftersom jag inte vill ha med dem att göra eftersom jag bytte bank från dem när jag tyckte att de var för otrevliga för att jag skulle vilja vara kund hos dem. Det sade jag inte.
Hon stressar i alla fall vidare och undrar hur jag har gjort med mina ppm-pengar och raddar upp en räcka alternativ. Jag avbryter henne och berättar att jag har gjort ett aktivt val att låta dem vara och inte placera dem vidare. Det var tydligen oerhört provocerande. Hon börjar hysteriskt gapa om att jag ger mina pengar till staten etc etc etc. Jag upprepar att jag har gjort ett val och är nöjd med det tack så mycket. Då galer hon om att jag inte behöver vara så otrevlig och varför är jag det och att hon bara vill presentera en tjänst (som jag ju uppenbarligen inte vill ha) som de erbjuder. Och apropå otrevlighet. Det var hon som ringde och pratade med en kollega(?) när jag svarade. Det var hon som inte frågade om hon störde eller om jag hade tid. Hon störde, jag var mitt inne i avsnitt 41 av andra säsongen Masterchef Australia. Det var hon som inte accepterade att jag inte var intresserad av att placera mina pengar.
För den delen, är det inte bättre att pengarna går till staten än till bankchefers bonusar?
En annan fråga, var har de fått mitt telefonnummer ifrån? Senast jag använde dem som bank hade jag ett annat mobilnummer. Jag har varit i kontakt med eniro förut om att jag inte godkänner att de lämnar ut mitt nummer till företag. Men det är klart att om man söker på mig på hitta och eniro kommer numret upp. Det kanske är så de gör på Sparbanken Finn, att de är så desperata efter kunder att de söker efter dem på nätet i jakt på nummer. Nej, bäst jag gör ett nytt försök att säga upp mitt konto och passa på att lämna ett klagomål imorgon. Fast jag tänker inte åka till Lund för det. Kanske att de kan acceptera att kunder flyttar denna gång.
Projekt frystömning
Jenny propagerade frystömning efter mitt pengagnällinlägg. Det låter som en god idé eftersom jag har svårt att stänga facken som det ser ut nu. Problemet med det i mitt fall är att jag sällan har en massa gammalt skräp som borde ätits upp julen 95. Nej, min frys är full av mer eller mindre roliga bassaker som det bara blir mer av när man lagar till. Om jag tar fram en kycklingfilé till exempel så steker jag ju inte bara den och äter med två potatisar och en kylskåpskall sallad på mjöliga tomater. Kycklingen blir istället del i en gryta, kanske en indisk sådan som jag då fyller ut med kikärtor, grönsaker, tomatsås etc. Vips blir det mer att stoppa i frysen än som togs ur den. Det är lite besvärligt. Dock har jag ett vad det känns outsinligt förråd av kycklingköttbullar som väl borde göras slut på. Fast även där blir det att slänga ner dem i en tomatsås och äta med bröd till. Och om jag ska ha bröd måste jag baka det och eftersom jag inte hinner äta upp det innan det blir dåligt åker tre halva bröd in i en låda där jag får stapla om och om och om så de får plats.
Jag har två aubergine i kylen som jag också bör använda upp. Laga en moussaka till kvällen då kanske. Det finns så många olika recept. Kanske man ska satsa på en med bechamelsås överst så kommer den utgångna mjölken till användning innan den surnar. Så får det nog bli. Kommer bli en hel hög lådor att mecka in i frysen sen, men man ska inte låta mat förfaras. Frystömningen kan vänta ett par dar till.
Jag har två aubergine i kylen som jag också bör använda upp. Laga en moussaka till kvällen då kanske. Det finns så många olika recept. Kanske man ska satsa på en med bechamelsås överst så kommer den utgångna mjölken till användning innan den surnar. Så får det nog bli. Kommer bli en hel hög lådor att mecka in i frysen sen, men man ska inte låta mat förfaras. Frystömningen kan vänta ett par dar till.
Blems oreda
Jag var hemma hos Blem och Fredrik häromdagen. Alltså de behöver städa. Det ser för jävligt ut. Jag brukar inte kritisera folk för deras ordning, man får ha det som man vill hemma tänker jag. Men här.. Nej, det är inte okej. Vi kunder inte ens dricka kaffe för Blem visste inte var hon gjort av kaffekannan. Inte bra.
Ja, ni ser hur Blem får kliva över saker för att ta sig fram i vardagsrummet.
Ja, ni ser hur Blem får kliva över saker för att ta sig fram i vardagsrummet.
Jag glömde
Jag glömde ju alldeles själva anledningen till att jag skrev det förra inlägget om sovappen. Jag skulle nöjdgnälla om varför jag vaknade tio i åtta. Nu har jag byggt upp en oerhörd spänning hos er och ni nästan hoppar i soffan/skrivbordsstolen/sängen/var-ni-nu-är av förväntan över vad jag vaknade av. Jag är på gott humör så jag ska inte hålla er i suspens längre. Jag vaknade av ett envist bankande någonstans från andra sidan väggen, alltså i trapp 9b. Min första tanke var: Nu knackar de ner kaklet i badrummen. När jag senare var ute en sväng kunde jag se gigantiska pappsäckar som såg ut att vara fyllda med just kakel precis utanför 9b:s port. Det var därför jag somnade om så lätt trots störningsmomentet. Jag visste att det kommer att dröja innan de sätter igång hos mig. Så länge det inte är hos mig de bankar är jag nöjd. (Dock hoppas jag att de inte för lika mycket oväsen när de drar ut badkaren som på andra sidan gatan när de gjorde det hos Lisa och det lät in till mig.)
Sleep Cycle tror jag den heter
Igår skaffade jag den där sovappen som alla har där man kan se hur man sover och som väcker en när man borde vakna. Av nattens sömn kan man utläsa att jag lade mig 23:37 och att klockan ringde 08:32. Sömn: 8h 54 min. Nu vet vi ju att det inte stämmer exakt. Man somnar ju i regel inte i samma stund som huvudet landar på kudden. Igår till exempel låg jag och stressade lite över att balkonglådorna skulle blåsa ner. Det ven något fasligt ute. Eftersom jag inte orkade stiga upp och inte ville sabba statistiken första gången jag använde appen så funderade jag kring de där lådorna en ganska bra stund innan jag somnade. Inte jätte dock, en kvart kanske.
När man utläser diagrammet verkar jag ha varit oerhört vaken vid sex, halv sju. Det har jag inget minne av. Att jag bara var ganska vaken vid åttatiden förvånar mig eftersom jag vaknade tio i åtta och tog upp telefonen och försökte avsluta appen så jag kunde stiga upp utan att den plötsligt skulle ringa (hade ställt den på 08:05-08:35). Jag misslyckades med att stänga av den så somnade om istället. Bra det med.
När man utläser diagrammet verkar jag ha varit oerhört vaken vid sex, halv sju. Det har jag inget minne av. Att jag bara var ganska vaken vid åttatiden förvånar mig eftersom jag vaknade tio i åtta och tog upp telefonen och försökte avsluta appen så jag kunde stiga upp utan att den plötsligt skulle ringa (hade ställt den på 08:05-08:35). Jag misslyckades med att stänga av den så somnade om istället. Bra det med.
Dags att panta burkar
Jag måste köpa nytt träningskort i dagarna och senaste mobilräkningen sköt i höjden. Allt mer ser jag fram emot dagen när jag jobbar igen och får in mer pengar än vad som rinner ut från bankkontot. En dag när de få kronor jag har liggandes på det patetiska sparkontot inte sjunker i värde i takt med att inflationen är en bra bit högre än räntan (lär iofs aldrig hända att jag lyckas förhandla till mig en rimlig ränta). Jenny skriver en blogg om hur hon inte ska spendera några pengar alls i princip under februari. Jag borde vara gästskribent på hennes blogg. Då skulle jag nog bli duktigare på ickeanvändandet av pengar. Det är inte direkt som att jag inte har mat hemma nog att leva på månaden ut om jag bara får köpa lite mjölk och sånt. Alkohol löser sig också om man plockar fram pluntan och håller sig till budgetläsk och budgetjuice att blanda med. Onsdag ska jag iofs ut och dricka öl med en kompis, men det är bara en gång. Böcker har jag ju på sängbordet så jag behöver egentligen inte köpa fler än Kittyboken vi ska ha på bokcirkeln i skolan nästa vecka. Katterna har mat och sand. Nymfens kortison finns i massor. Fedden behöver nya p-piller om bara någon vecka så där blir jag väl tvungen att skvätta iväg med några hundralappar. Inträde på uteställen får väl ses som en nödvändig utgift också. Och tonfisk till Nymfens födelsedag på måndag. Vi får se hur det går, jag känner mig mer motiverad att vinna på en trisslott än att inte bjuda på en ögonkräm på tradera. Jag får såna röda fläckar under ögonen, lite som plidor. Tänker att det kan vara brist på fukt. Eller att jag bara börjar bli gammal och skabbig i hyn. Satsar på det tidigare tror jag, men då försvinner pengarna igen. En lösning hade också varit att jag fakturerade Bo resten för boken. Det hade varit bra. Kanske man skulle göra.
Ett klargörande angående vetebullar med grädde och mandelmassa
Det heter semlor. Inget annat. Om man tycker om att förstöra goda saker ställer man sin semla i en djup tallrik och hället varm mjölk runt om så att den saggar ihop och blir oätlig förutom locket. Då heter det hetvägg. På mitt fritids var det enda sättet de gick med på att servera semlorna. Så det blev naturligtvis att alla barnen bara åt locket och tittade äcklat på geggan på fatet. Nu är min barndom oerhört självfixerad och jag antar att allt som gällde mig också gäller alla andra. Jag vet att åtminstone när det kommer till inställningen till fritidssemlorna stämmer det på Blem också. Vad Ulla-Belle (hon blev oerhört sur om man kallade henne Ulla-Bella eller upprepade siffran åtta) och Clairy (hon hade tre bröst) ville uppnå med att sogga sönder bullarna så att det bara gick att äta locket är oklart. Troligtvis tyckte de inte att vi förtjänade en sådan kulinarisk läckerhet att de var tvungna att förstöra semlorna. Jag kan inte minnas mig ha sett dem äta någon äcklig hetvägg. De brukade äta kakor i köket i smyg. Det minns jag klart och tydligt. Blåbärsfil var synonymt med att röra ner blåbärssoppepulver i en naturell fil. Ingen höjdare det heller. Ibland serverades ögonsoppa också, en äppelsoppa där äpplena mer påminde om slemmiga ögon än äpplen. Ulla-Belle och Clairy blev skitsura om man kallade det ögonsoppa. Det är allt jag minns av maten från fritids och inget av det var uppskattat. Det andra var säkert intetsägande men helt ok.
Vad jag skulle säga egentligen var alltså att min värld är det semlor det heter och inte fastlagsbullar eller fettisdagsbullar eller något annat trams. Semlor. Det är bra grejer.
Vad jag skulle säga egentligen var alltså att min värld är det semlor det heter och inte fastlagsbullar eller fettisdagsbullar eller något annat trams. Semlor. Det är bra grejer.
Badrumsrenovering uppskjuten
Den som har träffat mig de senaste månaderna eller bara läst på bloggen vet att min hyresvärd bestämt sig för att renovera våra badrum. Detta innebär borttagande av badkar, helkakling och höjd hyra. Jag har inte varit imponerad alls. Så igår kom en lapp i brevlådan:
"Med ledning av svaren på min enkät om badrumsrenovering har jag bestämt mig för att bygga om 14 st badrum i första skedet och kommer därför att avvakta med ditt. Eftersom det framgick av ditt svar att du egentligen inte var så intresserad har du förmodligen inget emot detta."
Mitt svar kan man då undra, vad var det? Jo, jag bifogade en lapp där jag talade om standardförsämring till höjd hyra, att 20% nedsättning av hyran inte var rimligt när man inte kan bo i sin lägenhet under de aktuella veckorna, att det lät som ett sätt att öka profiten och att jag skrev på bara för att jag inte hade något egentligt val. Det funkade uppenbarligen.
"Med ledning av svaren på min enkät om badrumsrenovering har jag bestämt mig för att bygga om 14 st badrum i första skedet och kommer därför att avvakta med ditt. Eftersom det framgick av ditt svar att du egentligen inte var så intresserad har du förmodligen inget emot detta."
Mitt svar kan man då undra, vad var det? Jo, jag bifogade en lapp där jag talade om standardförsämring till höjd hyra, att 20% nedsättning av hyran inte var rimligt när man inte kan bo i sin lägenhet under de aktuella veckorna, att det lät som ett sätt att öka profiten och att jag skrev på bara för att jag inte hade något egentligt val. Det funkade uppenbarligen.
Årets kinesiska horoskop
Jag läser mitt kinesiska horoskop i Sydsvenskan idag. Om ni också är hundar (1946, 1958, 1970, 1982, 1994, 2006, antar att även de födda 1934, 1922 och 1910 är det) så lyder det som följer:
Försök att inte sluka allt du hittar på gatan. [Ska se vad jag kan göra, är nog lite väl van vid att plocka gamla tuggummin från kullersten alternativt fimpar och nedtrampade tomater.] Du skulle inte dö av en sallad (tvärtom faktiskt). [Blir att köpa lite sallat idag då. Och kanske några tomater jag inte hittat på gatan.] Det är ett bra hundår för studier eller att lära sig investera. [Studier blir det inte mycket mer av när CSN är slut nu till våren så det får väl bli att skaffa mig några pengar att låta ackumulera någonstans. Har en trisslott att byta in till ny i plånboken, kan vara en lösning.] I övrigt är allt stabilt i kojan. [Skönt.] Karriär: 3. Hälsa: 2. Kärlek: 4. [En mellankarriär alltså, låter rimligt om jag bara får ett jobb också. Hälsan på nedgång, märkte jag redan när jag vaknade med munsår imorse, tack så mycket kineserna. Kärlek verkar vara vad jag ska satsa på, trevligt.]
Om jag hittat horoskopet på Sydsvenskan hade jag länkat det, men nu har jag det bara i pappersform. Ett par godbitar till er dock. Ni får ett år för varje djur så får ni räkna 12 år åt gången framåt eller bakåt på det.
Om jag hittat horoskopet på Sydsvenskan hade jag länkat det, men nu har jag det bara i pappersform. Ett par godbitar till er dock. Ni får ett år för varje djur så får ni räkna 12 år åt gången framåt eller bakåt på det.
- Kanin (1987): Pessimistisk, särskilt kanindamer bölar över de mest triviala saker. Karriär: 4. Hälsa: 1. Kärlek: 2. (Marcus, köp vitamintabletter.)
- Drake (1988): Herrdrakar ska se upp för sexskandaler. (Fulle, akta dig!) Karriär: 4. Hälsa: 3. Kärlek: 3.
- Orm (1977): Ett år av förmögenhet och undvikande av friterad mat. (Bo, skatteverket tycker om dig.) Karriär: 5. Hälsa: 3. Kärlek: 2.
- Häst (1978): Tacka inte nej till någon middagsinbjudan! Karriär: 5. Hälsa: 5. Kärlek: 5. (Cristoffer, du har ett för bra år.)
- Får (1979): Donera blod eller gå till tandläkaren för att undvika blodutgjutelse! (Krill, lämna blod.) Karriär: 4. Hälsa: 2. Kärlek: 5. (Daniel, en-dejt-i-veckan-planen verkar funka.)
- Apa (1980): Blir raggad på genom erbjudanden om bananer och lusplockning. Karriär: 4. Hälsa: 3. Kärlek: 3. (Svenne, löss är inget kul.)
- Tupp (1981): Kör försiktigt! Karriär: 3. Hälsa: 1. Kärlek: 3. (Elisabet, de kör på vänster sida där du bor, glöm inte det.)
- Gris (1983): Du är ett lättjefullt svin som får hjälp av chefen eller en äldre släkting. (Ylvar, tur du trivs på ditt lager.) Karriär: 3. Hälsa: 3. Kärlek: 3.
- Råtta (1984): Se upp för hudsjukdomar! (Jenny, bebisar kan dra på sig allt möjligt.) Singelråttor kommer troligen att hitta den rätta. Karriär: 4. Hälsa: 2. Kärlek: 5.
- Oxe (1985): Det blir ett kolugnt år i hagen. Du får högre status med chans till att plugga eller investera. (Johan, kanske dags att sätta sig i skolbänken?) Karriär: 4. Hälsa: 4. Kärlek: 4.
- Tiger (1986): Du ska slampa runt satan, men riskerar stämningar. (Shitty, du och Svenne verkar ha ett jobbigt år tillsammans.) Rosa objekt ska läggas i norra delen av huset. Karriär: 4. Hälsa: 2. Kärlek: 4.
Tjockisfrukost
Vi har haft skola i veckan. Ansträngande. Åtminstone att stiga upp. Det konstiga är att när jag inte har några tider att passa brukar jag vakna av mig själv mellan åtta och nio. Så när klockan (ifånen) ringt 08.25 borde jag känna att det är en rimlighet att lämna sängen. Det kan jag inte med bästa vilja påstå har hänt varken igår eller idag. Istället har jag stressat upp med knappt femton (igår) alternativt drygt femton (idag) minuter på mig att göra mig iordning. Det har gått sådär. Inte så att jag varit en ofräsch människa, bara lite olika prioriteringar. Igår hann jag inte sminka mig, men det gjorde jag idag. Igår var mitt hår ok-rent, idag var det smutsigt, men jag satte upp det. Båda dagarna kokade jag kaffe. Ingen av dagarna åt jag frukost hemma. Normalt sett brukar inte det här med att hoppa frukost inverka på mitt liv något vidare, men om man är så trött att man bara vill sova och troligtvis hade somnat på studs om man gett efter för önskan är mat ofta en bra idé. Så igår stannade jag inom bageriet på väg ut till skolan och köpte en semla. Idag nöjde jag mig med en delicatoboll i matsalen. Onyttigt, ja. Välgörande, kanske. Tur jag inte har skola förrän i mars igen nu. Vill ju inte bli en tjockis.
Småflickor fyllde år
För ett par veckor sen var jag på födelsedagskalas hos småflickorna. De var jättesöta:
